Strandskatan

Redan klockan sju i morse bar det av med full liten Peugeot för att fira mickelsmäss med la familia som denna gång inte var fulltalig eftersom mor och far inte var med (krya på dig mamma). Jag var ganska glad att det var jag som stod för själva chaufförssysslan så jag slapp trängas i ett baksäte.
Som alltid när man åker bil långa sträckor är det bra att ha något att roa sig med under tiden. Vi lekte ”vem-kan-hitta-flest-traktorer-av-ett-visst-märke-leken”…. Det går ut på att varje deltagare väljer ett traktormärke och så vinner den som kan räkna ihop flest traktorer av sitt märke vid slutstationen. Lillebror vann, han hade valt VolvoBM. Den som väljer Volvo BM vinner alltid eftersom ALLA gårdar har en gammal BM som dessutom ingen bryr sig om att ställa in bland fintraktorerna och därför är lätträknad.

Halvvägs fick vi vara med om ett STORT äventyr. Det stod det två kvinnliga trafikkonstaplar och stoppade oss och alla andra bilar. Jag fick blåsa i ett NYTT nykterhetskontrollapparatsmunstycke och visa körkort. Sällskapet drygade sig med att fråga dumma frågor.

Bonden: Byter ni munstycke efter varje som blåser
Polisen: ja (tålmodigt), det vore väl lite ohygieniskt annars. Tänk om den före blåst före blåst positivt och blåst ut en massa alkoholpartiklar i röret.

Lillebror: Är det en riktig pistol det där?
Polisen: Nej (skrattande), det är en gummipistol!!

Vi fikade med Storebror och Stalbostintan i stugan innan vi alla for på marken. Vädret var otroligt vackert och jag tror det var en av anledningarna till att det var hur mycket folk som helst på marken. Det gick knappt att titta i ståndet utan det hela gick ut på att bana väg för att ta sig fram över huvudtaget. Vid ett leksaksstånd stod Svägerska med Brorsonen (fem år) och tittade på utbudet. Hans syster var i år så stor och duktig så hon fick gå själv på marknaden med en annan flicka. Men det var fler som hade växt på sig och blivit stora och duktiga….
Brorsonen: Pappa och S-E går också SJÄLVA !!!!
Vad DUKTIGA de har blivit..44 respektive 41 år och så SJÄLVSTÄNDIGA!!!!

Annars gick det mesta traditionsenligt till. Bonden åt sig sjuk på provsmak tills han får en fråga av en försäljare av getost om han inte vart där många gånger redan. Lillebror köpte sin femtioelfte snygga tändare, Storesyster köpte ytterligare en grön sjal, Prins köpte strumpor, Storebror och Stalbostintan flög helikopter och jag köpte en klocka som höll i exakt två och en halv timme innan armbandet lossnade.

En lite paus i gröngräset med de traditionsenliga strömminsmackorna, i år dock utan rödlök. Den var slut :(




Lillebror på den nya farstukvisten till stugan.

Jag läste en artikel i Aftonbladet i morse och nu är jag UPPRÖRD!!! Jag är upprörd över hur det kan gå till i det stora landet i väster, USA. Läser om en mamma och en pappa som genom provrörsbefruktning väntar barn. Inplanteringen fungerade bra, det lilla embryot växte och utvecklades till ett foster och är numera en nästan färdig bebies där i mammans mage.
Provrörsbefruktning innebär att man har EN äggcell och EN sädescell för att det ska kunna ske.
Läkarna befruktade sen EN äggcell med hjälp av EN sädescell och ser till att den utvecklas till en blastocyst på kanske 100 celler innan den inplanteras i den kvinna som ser till att blastocysten blir en riktig lite människa. Den kvinnan bidrar med hormoner som gör att miljön i kvinnan blir de optimala för embryot (fostret, bebisen), hon bidrar till näring så det växer och utvecklas som det ska. Hennes kropp kommer att föda fram ett barn som utvecklats i hennes kropp....MEN i USA betyder INTE det att det är hennes barn. Nej, barnet tillhör de människor som bidrog med EN cell var. För läkaren klantade sig och råkade plantera in FEL embryo i kvinnan.
I USA verkar det nu som det är helt självklart att de som bidrog men EN cell var är de rättmätiga föräldrarna. Men man kan tacka läkarna för befruktningen och utvecklingen till en blastocyt. Man kan tacka kvinnan som burit barnet i nio månader och knutit starka band till det barn hon närt i sin kropp, och som kommer att föda fram det i plågor och antagligen känna starka moderkänslor och en enorm kärlek till det lilla livet.
Men vad betyder det??? När någon annan har bidragit med EN sädescell och EN äggcell!!!
                                                                                                                  

Efter att ha gått arbetslös (och nu pratar jag avlönat arbete)  i evigheters evigheter har jag idag både:
1) jobbat
2) vart på anställningsintervju

Jobbandet var en akututryckning, de ringde och ville ha mig och jag bytte om och åkte. Stället var ett gammalt invant med gammal bekant presonal och ungar man sett förr.

Ikväll var det så dags för anställningsintervjun!!! På ett ställe jag aldrig varit förrut.
Det var inte annat än det kändes lite pirrigt att sätta sig inför fem okända människor och bli utfrågad. Det kändes som det gick ganska bra. Det var bara en gång som jag blev svarslös och med tanke på vilken fråga det var så skäms jag. Jag svarade plikttroget och sanningsenligt på alla frågor de ställde och så kom de till frågan vad som var min starka sida. Det var lätt tyckte jag (hade förberett mig lite på att den skulle komma), jag sa att jag var ganska tålmodig och lugn. Sen frågade de om mina negativa sidor och jag blev svarslös. Jisses, hur framstår man egentligen DÅÅÅ????? Som en uppblåst egenkär typ utan minsta självinsikt. Jag fick totalt hjärnsläpp. Jag tänkte så det knakade men kom inte på något att säga. Frågan var ju inte ens särskilt svår. I bilen hem gjorde jag listan lång...

-uppblåst
-egenkär
-konflikträdd (enligt Londonpinglan)
-kan inte sjunga (handikap när man jobbar med ungar)
-svårt att hålla ordning
-lite lat
-dålig självinsikt
-fel utbildning för jobbet (jag är lärare, inte fritidspedagog som jobbet gällde)
-trööööög (borde kunnat klämt ur mig något!!)

Vid en eventuell nästa intervju kommer det väl bli tvärtom om frågan kommer. Nu är jag påläst om mina negativa sidor och så frågar de väl om de positiva. Då kommer jag att svara..äähmmm..positiva?...nja...öööhhh...???

Mobilen ringde strax före sju i morse. Många signaler blev det innan jag orkade svara. Kvällen före blev sen och det var ju ändå söndagmorgon. Bonden i andra änden.

Bonden: Är du vaken?
Jag: Nej..
Bonden: Märkte du att det vart strömlöst i natt??...länge var det strömlöst också..
Jag: ääähhh...ok...tack för att du ringde (not)...det var ju PRECIS det jag låg och tänkte på.

Vilken TUR att han ringde och sa det. Jag menar...tänk vad jag hade undrat annars ..varför det var mörkt och tyst mitt i natten....när alla (även jag) sov...

 

Två förvirrade lantisar på ett sånt stort ställe som Uppsala Akademiska Sjukhus kan ibland bli för mycket. Bonden hade tid hos överläkaren och Strandskatan fick äran att agera chaufför till sjuklingen som blir nervös av stadstrafik. Och så skulle jag ju ändå till stan för kursen i evolutionsbiologi som jag läser.
Själva besöket gick bra, men resulterade i att en handfull nya mediciner skulle hämtas ut på apoteket. Eftersom jag inte orkade piska bonden till vardagsmotion tog vi därför bilen och parkerade i parkeringshuset vid apoteket, ackis är ju som bekant rätt så stort. Från parkeringsgaraget fanns en utgång för gående och vi tog naturligtvis den...och hamnade i kulvertsysytemet. Följde skyltarna mot utgång....gick o gick o gick o gick ...tills vi såg en hiss där det stod utgång nr xxxx.. OK, här måste det ju vara tänkte vi och klev ut och hamnade PRECIS där vi var INNAN vi flyttade bilen!!!!! Ca en halvmil från apoteket och bilen. Vi kröp ner i kulvertsystemet igen och följde en annan pilrad där det stod huvudentrè eller något liknande. ...gick o gick o gick o gick... och tog oss återigen upp till jordytan där det visade sig att vi kommit liiiiite längre bort ändå. Vi gjorde ett tredje försök och återvände till underjorden och knallade lite spårlöst runt tills en kvinna förbarmade sig över oss och frågade var vi skulle. Hon följde oss till apoteket vilket inte alls var långt när man hade koll på läget.
Nu hade vi ju inte mycket för den långa vandringen till apoteket iaf, för det visade sig att de nya medicinera slutade på en kostnad av fyra gånger de fickpengar Bonden tagit med till stan, och vad kan en fattig student som Srandskatan bidra med ..noll och ingenting...
Tog YTTERVÄGEN tillbaka till bilen och skjutsade så sen Bonden till bussen. Bonden har inte fattat än att jag inte är en levande tidtabell vilket resulterade i att ingen hade en aning om när bussen gick. Och vid den hållplats han ville gå på vid fanns det ingen information. Vände då om för att åka till stationen men mötte bussen. Nu är det ju inte så att det är världens snabbaste sysselsättning att försöka vända på Kungsgatan, bland bussar, bilar och rödlysen, men efter diverse omvägar och kringelkrokar var vi sen på väg i bussens riktning igen. Vi hann väl i fatt den halvägs hemma. Nu är ju bussjakt något jag har stor vana vid sedan äldste Sonen gick i skolan och skulle skjutsas till bussen varje morgon. I princip jagade vi alltid bussen som alltid hade åkt när Sonen väl blev klar.
Resten av dagen blev iallafall lugn. Fikade med Londonpinglan på IKEA och gick på föreläsning.
Bonden påstår att han ska ta bussen själv till stan vid nästa besök... Det ska bli MYCKET mycket intressant...

                                                                                                                                                                                        Take Care // Strandskatan

Jag kunde inte låta bli att lägga upp detta som är ett litet utdrag ur blogtopplist.com där bloggare rankas. Plats 166 är för mig väldigt ärofyllt. Tack för att Ni läser och tack även Ni som ser till att min vardag är värd att bloggas om.

Londonpinglan och jag har återigen vart ut och hamstrat svamp inför vintern. Först ramlade vi över taggsvampen. Det plockade vi till korgar och hinkar blev breddfulla. Efter ett sådant jobb tyckte vi att vi hade gjort oss förtjänt av kaffe. Visserligen behövs det inte mycket för att vi ska tycka att vi gjort oss förtjänta av det men just i dag var man ju extra sugen eftersom Londonpinglan hade med sig en burk av sina blåbärsmuffins. Muffinsen var väldigt goda men väldigt...vad ska jag säga...speciella.... Det är knappast ett bakverk som rekommenderas att äta i "finare" sammanhang eftersom de var ganska svåra äta på ett civilisred och någolunda "snyggt" sätt. Muffinsen var knappa centimetern höga, hade konsistens som kladdig kladdkaka, och för att få i sig dem fick man lov att mumsa i sig dem direkt ur bullpappret. Det resulterade ju naturligtvis i att man blev ganska blå, inte bara i munnen, utan i halva ansiktet. Men goda var de....väldigt goda...
Blåa i ansiktet (av blåbären) var det sedan dags för svampspaning igen. Denna gång upptäckte vi att om vi tittade noga så fanns det faktiskt trattkantareller. Svåra att se var tyvärr, för vi satt lkanske lite för länge med muffinsen och det började skymma små smått. Krypandes i skogen lyckades vi få dock få ihop varsin skaplig hög med trattkantareller också. Ibland när man är plockar svamp är man glad att det sker just i en skog där ingen varken ser hur man ser ut eller ser hur man bär sig åt.

I kollektivet Hallsjö är allt sig likt och man kan ibland höra de mest obegripliga små samtalsämnen. Som detta tillexempel:

Dotter: Vad är du?
Prinsen: Jag är en APA som kastar pil....

Jaja..ibland gör min söta dotter och hennes prins ett så....hmmm...vad säger man..."intelligent" intryck...verligen.....

                                                                                                      Tack och Hej // Strandskatan

OK...de kanske ser rara och snälla ut...men när baddräkterna åker på....då jädrar!!!!!!


                                                                                     Nogsnackat// Strandskatan

.

Strandskatan ska städa. Strandskatan behöver musik för att få inspiration...bra musik!! Och vad passar inte bättre än en rejäl dos av Takida. Varsågod mina Damer och Herrar...The Dread...rocka loss och N J U T !!!

                                                                                            
                                                      Tack och Hej // Strandskatan (fortfarande fnissande )

                                                                                                       Tack Och Hej // Strandskatan

Nu är man tillbaka i lärdomsstaden för lite studier igen. Denna gång blir det bara en kvällskurs på 15 hp. Jag och Londonpinglan och sisådär 30 stycken till ska fördjupa oss i Evolutionsbiologi. En kunskap som i mitt fall det i nuläget är mer till nöje än till nytta. Men som någon klok människa en gång sagt "kunskap är inte tung att bära".
Framåt jul kommer jag veta allt om Darwin, Lemarck, embryologi, naturligt urval, mutationer och männsikans utveckling från Australopithecus afarensis till Homo sapiens.
Annars är det jobbsökeri som gäller. Om inte annat börjar en lön kännas som något väldigt åtråvärt. Idag har jag tillexempel sökt ett fritidsjobb, ett förskolelärarjobb och några elevassisitentjobb. Lärarjobben lyser fortfarande med sin frånvaro. Någon som vill ha mig? Jag är MYCKET kompetent!!!
En undran har kommit från f.d Drängen om hur sjutton det gick med spisen? Joo, naturligtvis hittades det en ratad spis på en gammal loge. Det elektriska passade ju inte så nu sitter den kopplat i en tillfixad kabel i ett vanligt (tack och lov jordat) uttag och får dela ström med vattenkokaren. Men potaisen blir kokt och inga elchocker har golvat mig än.


                                                                                     På återhörande// Strandskatan