Strandskatan

Jag vet inte vad jag ska säga om arbetsmarknaden nu förtiden. Jag är ju som bekant arbetslös vilket är en situation jag aldrig tidigare varit med om. Denna vecka har jag sökt tvåtusensjuhundrafemtioelva jobb. Så har jag hållit på vecka ut och vecka in och jag är fortfarande arbetslös. Jag fattar ingenting. Förr, på den gamla goda tiden, gick det till på ett helt annat sätt. Då läste man platsannonserna, hittade ett trevligt jobb och så TOG man det jobbet bara. Man fick ju alltid de jobb man sökte....
I kväll har jag vart med om fyra riktigt tunga timmar. Nämligen handledarutbildning till yngste sonens övningskörning. Man måste ju ha sånt nuförtiden. Det var den unge herrns far som anmält sig själv, sonen och undertecknad till kursen. När vi väl kom till stan frågar jag (lite sent påtänkt) vilken trafikskola han anmält oss till. Aningens överrumplad av frågan och lite osäkert klämmer han ur sig:..-jaaa..ööhhh...vet inte riktigt... Jag frågar om det var Nisses för att han skulle leta i minnet om det stämde. Men han kom inte alls ihåg och jag visste att det iallafall fanns sammanlagt tre trafikskolor i stan. Nu chansade vi och åkte till Nisses och det visade sig stämma. Och det var väl tur det, för man kan faktiskt bli galen för mindre...

                                                                                                            Nog för nu // Strandskatan