Strandskatan

Att åka på en räkmacka har man ju hört talas om, men man kan tydligen åka på andra mackor också. På sub's! Eller också kanske man kan se det som ett något modernare uttryck än det gamla räkmackefrasen. Vad vet jag....
För några dagar sedan berättade jag för N att jag skulle iväg och åka Segway i helgen och idag kom hon nästan ihåg vad jag babblat om.

Jag: Jag vet inte vad jag ska ha på mig i morrn?
N: Vad ska du göra i morrn då? Ja just ja...åka Subway!

Nu gällde ju inte mina klädbekymmer Segwayåkningen utan hur man klär sig på chokladprovning med efterföljande restaurangbesök tillsammans med arbetskamraterna. Något brunt vore väl lämpligt, jag som har så lätt att spilla på mig. Men inte vitt...absolut INTE vitt...

Om ett gott skratt kan förlänga livet så har jag nog förlängt det med minst en kvart idag. Och det var helt och hållet Ubbes (kattens) förtjänst. Ubbe är kanske inte den" vassaste kniven i lådan" med han föröker iallafall. Idag var han väldigt sugen på att gå ut så han satte sig framför balkongdörren som stod lite på glänt. Tyvärr var ju inte dörren öppen tillräckligt mycket för att han skulle kunna klämma sig ut, det fattade han. Och sist när han förökte öppna dörren med tassen blev det lite fel och istället för att peta upp dörren med tassen så försökte han flytta hela väggen med tassen och det gick ju inte så bra...
Nu såg det ut som han tänkte och tänkte och så fick han en idé. Så klart han skulle krypa UNDER dörren. Smart tänkt!! Visserligen är det ganska hög tröskel och mellanrummet säkert fem cm, men inte räcker det åt en katt inte. Men Ubbe provade! Inte ens huvudet fick han under (tack och lov). Men skam den som ger sig! Han fortsatte att trycka på men det enda resultatet blev ju att dörren åkte igen mer och mer. Till slut var dörren stängt och han satte sig upp igen och tittade på dörren och såg ut som han inte alls kunde förstå vad som hänt. Det kunde han nog heller förståss. Stackars Ubbe!

• 1 litet vitkålshuvud
• 2 msk olivolja
• ½ msk ättika
• ½ msk vitvinsvinäger
• ½ tsk salt
• 2 krm grovmalen peppar

• Strimla vitkålen och lägg i ett durkslag, häll över kokande vatten. Låt rinna av.
• Lägg kålen i en bunke och häll över olja, vinäger, salt och peppar och rör om. Smaka av.
• Låt stå i kylskåp, gärna 1 dygn innan servering, men minst 2 timmar

Kom på att det blir VÅFFLOR till vitkålssalladen idag. Det funkar säkert!! :)

                                                                                       Ha det bäst// Strandskatan

Idag hade jag ovanligt gott om tid innan jag åkte till jobbet så jag gick lös med plattången i den nytvättade och torrblåsta kalufsen. Det var också en och annan som märkte att jag inte såg ut riktigt som vanligt.

L: Har du klippt dig?
Jag: Nej...
L: Nej, nu ser jag...DU HAR BORSTAT HÅRET!!! :)

Något liknande hände mig en annan gång. Det var den dagen jag åkte helt osminkad till jobbet. På samma sätt var det då en tjej som granskade mig noga och sedan sa "har du tagit av dig glasögonen?" När jag sa att "jag brukar väl aldrig ha glasögon" så såg hon uppriktigt förvånad ut. Hon såg att det var något som inte var som vanligt men vad det var, var lite svårare att sätta fingret på.

Min röst har försvunnit inom loppet av ett par dagar. I går lätt jag rasslig men idag kan jag nästan inte få fram ett ljud utan rätt stor ansträngning. Barnen på mitt "extrajobb" på förskolan satt som små fågelholkar när jag skulle berätta för dem vad de skulle få för mat i dag. Jag har aldrig hört den gruppen så knäpptyst förrut.
Någon timme senare kom lilla D (ca 3 år) fram...följande dialog utspelade sig

D: Anette, har du tappat rösten?
Jag: (viskar fram) jaaa...
D: Var tappa du den???
Jag: Vet inte....
D: Du kanske tappa den i sängen...vid kudden...
Jag: jaaa...
D: (tittar på mig med stora ögon) Kan du vissla???
Jag visslar...
D:s ansikte spricker upp i ett STORT leende och säger.."KONSTIGT!!??"

Igår var det första advent och faktiskt kom även första snön. Visserligen i samband med stormen Berit och med lika delar regn som snö, men det hjälpte väl lite till med att skapa en stämningsfull advent, trots att den där Bus-Berit såg till att sabba Uppsalas årliga adventfyrverkeri eftersom det blev inställd på grund av blåst.
Nåväl...Londonpinglan och jag hade "tantkväll" vilket innebar att dricka kaffe ur blommiga riktiga kaffekoppar med fat, doppa saffransbullar, titta på svensk underhållnings-tv och sticka. Sämre kan man ha det...

 

Jag brukar titta på "Bonde söker fru". Tycker det är lite kul eftersom jag har min ena fot i bondebranchen. Ikväll var det ju lite extra kul eftersom tv-bönderna valde sina käraste. Alla valde fel!!! (enligt mitt tycke och smak).
En sak gjorde mig lite förundrad...
"Hästäcklet" (inte mina ord) Pelle fick en kärleksresa med sin blondin till MAROCKO. WOW...inte så dåligt va???
Johanna fick åka med sin käresta till Åland. Åland???? En dagstur med Eckerölinjen, eller...? Aningens skillnad på resa och resa kan jag tycka.
Är det månne ett fall för diskrimineringsombudsmannen...Karlakarlen Pelle mot flatan Johanna....hmmm...

 

                                                                                     Over and Out // Skatan

I vanliga fall brukar jag ägna någon halvminut varje eftermiddag över funderingen "vad ska jag laga till middag idag då?!" Denna vecka har jag tänkt lite annorlunda eftersom jag har en ny-käk-opererad Dotter i hushållet. Nu tänker jag istället "Vad ska vi ha för soppa idag då??" Dagens soppa är ännu inte bestämd. Kanske blir det något med morötter eller kanske tomater....eller rent av något med en klick grädde i redningen(det är ju ändå helgdagsafton). Bara en sak är säkert. Det blir något mixat!!!

Dotran opererade bort en visdomstand idag som växte på tvärs mot de andra tänderna och som inte gjorde annat än ställa till besvär utan att den ens kommit fram ordentligt, så idag är jag hemma för VÅRD AV BARN.
De gav henne smärtlindring och lugnande och medikamenter så hon sov innan operationen, sen var hon vaken när de opererade henne och till sist fick hon sova ut på sjukhuset innan jag kom och hämtade henne.
Och jag som alltid trott att det var under själva operationen som man skulle sova...

ett stycke medtagen Dotter med ett stycke gigantisk visdomstand

Söndag 9 oktober
Två något trötta men förväntansfulla kvinns (Anna och jag) styrde kosan mot Arlanda redan kvart i tre på morgonen. Vid halv fem intog vi skitdyr yoghurt och en lika skitdyr foccacia (men vaddå, vi måste ju smygstarta med mågot italienskt) på ett café på Arlanda i väntan på avgång till Rom. Väl på flyget tog kapten Daniel, 18 år(tror jag) ner oss till Rom. Han körde som en galning (därför jag tror det var en yngling) och det hoppade och skakade så vi var framme en halvtimme fortare än beräknat. Jag tycker han borde saktat in och kört likte sakta i alla gropar jag. Svårt att dricka kaffe som han körde...
Efter det klev vi på bussen och for vidare till Sorrento med ett stopp för på halva vägen. Jag beställde lasange. Smakade precis som äkta svensk lasange. Efter maten började man bli lite trött och sliten så det blev en del tupplurande resten av vägen.
Hotellet var magnifikt på en klippkant mot Medelhavet. Hotellrummet såg ut som det var sponsrat av Skogsvårdstyrelsen. Det gick helt i grönt och en misstänkt lika symbol som skogsvårdsstyrelsens var ett genomgående mönster i all inredning.
På kvällen var det mingel med champange och middag. Slocknade väl strax efter nio och sov som klubbade både Anna och jag.



Måndagen 10 oktober
Hotellfrukost är väl undebart :). Fast medan Anna frossade i bacon o scrambled eggs så höll jag fast vid en variant min vanliga frukosten. Fil och mûslie. Eller lite lyxigare var det ju (knappast någon lightvariant). och så kaffe på det som smakar nescafe.
Sedan var det dags att snöra på sig kängorna och vandra genom Sorrento till tågstationen för att åka till Castellammare där en kabinbana tog oss upp på Mont Faito. Väl däruppe kändes det som det var en polarexpedition vi var på. Det var väldigt kallt och blåsigt. Men utsikten var helt bedårande så det tog nästan andan ur mig. Så gick vi...uppåt...uppåt...och uppåt. Sen forsatte vi uppåt och uppåt. Sen blev man trött i benen. Sen fortsatte vi uppåt över på andra sidan berget. Sen gick vi ner...hasade ner....stapplade ner...kanade ner....så blev man trött i benen igen....så fortsatte vi neråt...och neråt. Sen gick vi bara tills vi kom till ett litet hotell där vi åt grillade kastanjer och drack cappuccino och solade nosen och njöt av den magnifika utsikten. Några problem finns dock...vem är Kurt-Arne och vem är Doris?



Tisdagen den 11 oktober
Idag fick vi åka buss till den lilla staden Termini. Där pekade våra guider uppåt och sa att vi skulle gå upp till det lilla kapellet högst uppe på toppen. Då blev jag lite less och tänkte...jaja, det kan han ju FETGLÖMMA att jag ska BESTIGA ett berg idag igen. Men sedan började vi trava på och det visade sig vara en mycket trevlig vandring uppför sluttningen och med utsikt över Medelhavet och Capri. Under vandringen såg vi odlingar, åt vilda fikon och vild ruccolasallad (som inte alls såg ut som jag trott). Och rätt nöjd kände jag mig när jag var däruppe och det inte ens vart jobbigt att ta sig dit.
Efter en riktig långlunch i Termini med buffelmozzarella och parmaskinka och en god (men enkel) pumpapastarätt vandrade vi sedan genom citronlundar och olivodlingar till Masa Lubrense. Enda nackdelen med den vandringen var att alla gick så fort så jag hann inte ens ta en bild. I Masa Lubrense stod en buss och väntade på oss för att köra oss tillbaka till Sorrento. Busschauffören fattades dock. Han hittades efter en stund längst bak i bussen där han snarkade och sov. Jobbigt att vara italienare och tvingas jobba mitt i siestan.
Sedan blev det att doppa sig i Medelhavet innan middagen.
Anna stod för dagens citat: " Jag har fått halsbränna!!" Det berodde i detta fall inte på det hon ätit utan på att solen tagit bra under dagen och halsen var solbränd.
La oss som vanligt vid halv tio...



Onsdagen den 12 oktober.
Den här dagen hade jag sett fram emot väldigt mycket. Dagen då vi skulle besöka Vesuvio och Pompeji. Eller eftersom vi är vandrare så BESTEG vi Vesuvio. Seriösa som vi var knatade vi på i våra fotriktiga vandringskängor uppför vulkanenen och runt kratern som var enorm. Italienskor använder inte vandringskänger när de bestiger vulkaner. De har små ballerinaskor.  Det luktade lite svavel och en och annan rökpelare letade sig upp på sina ställen. Inget utbrott från vulkanen tog våra liv, så på eftermiddagen besökte vi Pompeji där det 79 e.Kr hade tagits många liv när Vesuvio hade fått ett utbrott. Pompeji var väldigt mycket större än vad jag föreställt mig och VÄLDIGT intressant.



Torsdagen den 13 oktober
Idag hade vi inga vandringar inbokade utan det blev till att "göra stan". Vi vandrade runt i Sorrento och tittade i alla de små butikerna i de smala gränderna i de gamla delarna av staden. Var tredje affär var en "citronaffär" där det såldes citrontvålar, Limoncello och andra citronbaserade produkter och souvinirer som mest hade med citroner att göra. Vi köpte lite presenter till våra nära och kära och åt pizza på en uteservering på stadens torg. På eftermiddagen badade vi och efter middagen gick vi INTE och lade oss klockan halv tio. Vi satte oss iställlet i baren med varsin Pina colada med Kerstin och Anna-Karin från Sundsvall. Vi kände oss helt vilda och gick inte i säng förrän klockan säkert var kvart över elva :)



Fredagen den 14 oktober.
Riktigt blåsigt och ruskigt väder idag när det var dags att ta sig över till ön Capri. Väl på Capri tog vi en buss upp till AnaCapri och Villa San Michele. Det var förståss fint där och utsikten var också fin men det kändes som det var väldigt "turistigt" och mycket folk överallt och massor av souvinirbutiker. Regnet öste ner så färden upp till toppen på Monte Solaro blev inställd. Vi fick ta bussen ner till staden Capri där vi tittade på vackra rika människor som handlade i dyra butiker. För dyra butiker fanns det gott om i Capri. Där kunde man tillexempel köpa ett par flipflops för 900 Euro om man kände att reskassan var för tung att släpa på.
Somnade halv tio...



Lördagen den 15 oktober.
Idag gjorde vi den vackraste vandringen av dem alla längs Amalfikustens bergsluttningar (Gudarnas stig) Lite spännande var det också att gå efter en slingrande stig med flera hundra meter berg ovanför sig på ena sidan och flera hundra meter stup mot medelhavet på den andra sidan om sig. Vandringen avslutades i staden Positano där vi smaskade i oss varsin pizza innan vi åkte tillbaka. Tiilbakafärden med bussen gick inte av för hackor den heller. Vi åkte kustvägen och utsikten därifrån var också helt magnifik. När vi kom hem fick vi ju till att packa. Mycket sprider man ju omkring sig på en vecka.
Gissa när vi kom i säng? Halv tio.... :)



Söndagen den 16 oktober
Upp i ottan för vidare färd till Rom. Gäsp...
Hemma halv tre...