Strandskatan

I morgon ska jag på mellandagsrea. Jag har ovanligt mycket julklappspengar som jag kan spendera. Nu är frågan. ...ska jag köpa en motionscykel eller en kamera för pengarna?

Idag har det handlats julklappar. Rätt så kul om man hunnit tänka ut vad var och en ska ha och kan hitta på något riktigt fyndigt. Tyvärr kändes det inte som om årets julklappshandel blev så där riktigt genomtänkt. Men misströsta icke ni som i år av mig får konstiga saker. Man vet aldrig när man behöver just en sådan mockafjong...
Snoken ska få ett par läsglasögon av mig av den enkla anledning att hans armar börjar bli för korta och undertacknad råkar vara lite kaxig över att icke ha behov av några (ännu). Fast å andra sidan har ju inte han några gråa hårstrån...(och själv tonar jag håret bara för det är snyggt, så det sååå ).
Juklappshandeln gick som smort fast det var dan före dan. Vi åkte till ett stooort köpcentrum redan på tidig förmiddag. Då var det mycket folk överallt men alla var glada och trevliga och man småpratade med varandra vid paketinslagningsbänkarna. På eftermiddagen började de handlande människorna se lite mindre glada ut. Folk såg trötta och hålögda ut och gick runt där med en blick som stirrade i fjärran. Inget mer trivsamt småprat någonstans längre. Kassörskorna började bli otåliga, korten fungerade dåligt pga överbelastat nät och bankomatköerna var enorma.
Men nu är det över. Alla paket ligger under granen väl inslagna och i nuläget välklämda.
GOD JUL

Om ni undrar...jag har inte lagt ner bloggen och..ja, jag lever fortfarande i bästa välmåeende. Men de sista veckorna har inte varit som mitt vanliga, lätt slappa, studentliv. Näråå, heltidsjobb (heltidsparaktik), heltidsstudier (MASSOR med uppgifter att göra) och julstök. Sen har jag ju någon idé om att jag gärna vill göra det som jag gjorde innan det körde ihop sig med alla måsten, som att gå ut med hundarna, träffa människor, surfa runt på nätet och dricka kaffe.
Men nu finns det ju någon rättvisa här i världen, för efter att ha varit en dubbelarbetande, stressad och superaktiv kvinna i fem veckor så är det från och med i förrgår annat som gäller...nämligen jullov. Det är minsann få vuxna människor förunnat att ha jullov, så lite priviligerad är man allt. Och jag kan inte låta bli att lite skadeglatt dra på munnen när mina barn ( två av dem iaf) måste ställa sina väckarklockor och åka till ett jobb medan jag själv kan göra lite vad jag vill.

Annat roligt som hänt:
*Londonpinglan är tillbaka och trampar nu svensk mark under sina DrMartens.
*Gårdens män har fått hem sin nya "leksak" och alla är lyckliga som små barn.
*Några som jag känner ska bli farmor och farfar ...(oj, man närmar sig DEN åldern)
*Sonen d.y har julstädat hela huset (TACK!!!)
*Bensinen är billig
*Sonen d.ä ska flytta hemifrån :-D

 Det finns en lista med mindre roliga saker också:
*Jag hade inte gjort  (och jag var dessutom den ENDA som inte gjort dem) mina uppgifter till VFU-seminariet och fick SKÄMMAS under redovisningen.
*Jag var tvungen att säga adjö av alla rara barn i klass 2-3 B.
*Min mobilkamera är kass
*Jag vet inte vad jag ska köpa för julklappar och det är dan före dan före dan före dan före doppardan idag.
*Etanolen är dyr.
*Sonen d.ä ska flytta hemifrån :-(

Jag är kvinnan som aldrig är sjuk. Jag är den som är imun mot vinterkräksjukor, som håller igång när andra ligger i influensor och som utan minsta symtom tar mig genom årets alla förkylningsperioder. Aldrig brukar jag drabbs av sånt "som går". Inte minsta orolig har jag varit över att bli drabbad trots att varannan unge i "min" skola är hemma och är sjuka.
Men så igår hände något. Det första var att jag blev aningens nästäppt. Sen började jag nysa...och nysa..och nysa...och ibland fick jag också en liten hostattack. Igårkväll var jag helt slut helt utan anledning. Orkade inte ens sitta TV-soffan (var ju Bonde söker fru igår) utan var tvungen att vila mina matta ben och mitt värkande ryggslut med att ligga ner.
I morse insåg jag dock fakta: jag har drabbats av förkylning!!
Jag ringde min handledare och sa som det var, tog en treo och bäddade ner mig igen. Ligger nu och tittar på min trave med studielitteratur som ska läsas och mår dubbelt så dåligt.

Ikväll ska det vara möte för allmänheten om framtiden för träsket som vi har som utsikt från köksfönstret i detta hus.
Husets folk har delats in i två läger. Ett MOT att det ska återbildas till sjö, och ett FÖR. Naturligtvis är jag för av olika anledningar. Dels tycker jag att det är bra om "sjön" på ena eller andra sättet regleras. Nu är det ju bara frågan om mer eller mindre översvämningar hela tiden. För det andra inbillar jag mig att myggeländet motas i grind om busk och träsktendensen minimeras. Dels tror jag en sjö höjer attraktionskraften för bygden. Dels tror jag att det just nu finns pengar att hämta till projektet via länsstyrelsen (EU). Sedan finns det en rad helt egoistiska skäl till att jag är för. Jag vill ha sjöutsikt. Jag vill ha en brygga och en eka och möjligheten att ro ut med spöt i båten och dra upp feta abborrar till ljudet av fågelkvitter under ljumma sommarkvällar. Jag vill kunna åka skridskor på "sjön" utan att riskera att vattnet sjunkit undan en halvmeter under isen sedan dagen innan och som gör att isen kalvar. Jag vill på somrarna kunna gå ut och ta ett morgondopp innan man sätter igång med dagens sysslor. Varför kan inte sådana  argument vara betydelsefulla?
Den gamla hanen i huset är av en annan åsikt. Han är MOT sjö! Hans argument är att hans far är MOT sjö. Och då är det ju dumt att ha en annan åsikt, det kan bli obekvämt.