Byracka
Mammas och min dag
Det är min dag i dag..och morsans..så dagen till ära började jag med ett maratonsamtal till mor min. Vi båda är ganska dåliga på att ringa varandra, men när vi väl pratar så gör vi det länge. Faktum är att vi alltid pratar så länge att vi ofta inte ens säger hejdå till varandra. Våra samtal slutar nämligen med att samtalet bryts på grund av att batteriet i någon av våra telefoner helt enkelt laddas ur. När det händer brukar vi alltid se våra samtal som avslutade och efter alla år vet vi nu att det inte rör sig om att den ena eller den andra slängt på luren i örat.
Mina rara barn kom ihåg mig dagen till ära. Äldsta Sonen kom med blomma och tårta och av dem alla tre fick jag en liten nalle med ett hjärta under armen. Gullungar <3
Dagen citat stod Dottern för när hon tänkte ungås med sin kompis som jobbar som församlingsassistent:
" synd att Saras konfirmander tog studenten i dag, annars kunde jag ju fråga henne om vi skulle ut o cykla"
Jag undrar vem som var ute o cyklade jag?
Studenten? Redan?
Försekomna konfirmander Sara har :)
Blomman som jag fick av Sonen d.ä Källardörr till yngste Sonens stuga
Årets färg är röd
Det var visserligen förra året men ändå... Föga visste man väl då att de var trendsättare. Men med facit i hand är det bara att konstatera fakta.
Nästa med en röd bil (visserligen vinrödsaktig, men ändå) var Raggarfamiljen. De bytte ut sin gamla röda mot en ny röd..annan röd..men dock RÖD.
För några veckor sedan kom sen J.A över och visade sin nya stolthet. En ny fin RÖD Volvo.
Sonen har alltid gillat bilar. Vid tio års ålder (på ett ungefär) hade han sin första bil, en RÖD Volvo. Året som körkortsinnehavare har för honom inneburit en rad bilbyten, men även här börjar man märka av trenden. För någon månad sen skaffade han en RÖD pickup. Och i eftermiddag ska han hämta hem pärlan, en RÖD Volvo.
.....och Jeppe..ja...han har också nått (?) RÖTT...
Sonens fina RÖDA bil
Jeppes...ööhhh...fina...RÖDA..hmm..bil (?)
Det var ett tag sen det var påsk....
Du släcker väl för jorden - - -Earth Hour - - - Lördagen den 28 mars kl 20.30-21.30
Va!!!??...detta var ju nära två månader sen. Med viss spänning letade jag upp bäst föredatumet och konstaterade att det var helt ok...flera dagar till godo..
Imorse hände samma sak. Jag äter frukost. Läser förstrött på mjölkpaketet. Där kan man idag, lördagen den 23 maj, nådens år 2009, läsa följande:
Målade ägg. Vår tradition att måla ägg till PÅSK går tilbaka till......osv
Jag bara undrar ...VARFÖR????...ha ha ha...
Råkade de trycka upp för många paket i dessa teman
Är det någon på Arla som busar lite med oss.
Eller har det helt enkelt bara blivit fel....
På spaning i verkligheten // Strandskatan
Nattliga bestyr, del två
Nu är jag förvisso en person som ÄR OK att väcka eftersom jag har ganska lätt att somna om. Men ibland KAN det även bli för nog, även för mig....
Härom natten var det en sådan natt.
Jag la mig väl ganska tidigt och låg som allt för ofta i min säng och chattade med någon av mina vänner i cyberrymden. Då kommer äldste Sonen inklampande för att fråga något VÄLDIGT viktigt, som jag redan glömt. Han hann väl knappt ut förrän nästa, Dottern, tittar förbi på vägen hem från sitt jobb. Observera att BÅDA flyttat hemifrån. Det är jättekul att de kommer, men ack så konstigt att det alltid ska ske efter läggdags.
Nästa som händer ar att Londonpinglan ringer. OK det med, eftersom hon ser på datorn att jag är online (=vaken). Efter det somnar jag sött och ligger där och snusar med näsan i kudden när jag i mina drömmar tycker mig höra mobilen. Sömndrucken och halvsovande lyckas jag hitta den och svarar.
Denna gången är det Eriksson (som dricker öl) som är hemskt pratsugen. Han berättar om dittan o dattan, och fan o hans moster, i en timmes tid. Och jag tycker det är trevligt det tycker jag visst det, men lite trött är jag allt. Vi säger godnatt och lägger på. Klockan närmar sig ett. Jag somnar om.
En kvart senare ringer det igen. Eriksson har kommit på något han glömde berätta om en lappgubbe i Saxnäs. Han berättade om lappgubben, det tar ytterliggare dryga halvtimmen, så säger vi godnatt igen och så somnade jag om. , igen,
Nästa gång jag vaknar så är det "han som bor i mitt hus" som knackar på och stövlar in. Han har nämligen kommit på hur vi ska göra med:
..".bla bla..bla..bla..bla ...bla..."
"Hur mycket är klockan???" , frågar jag efter ett tag eftersom jag tycker att solen inte står värst högt på himlen.
"Snart fyra", säger han, och fortsätter babbla.
Då skickar jag ut honom. Då fick till och med jag nog.
Så hör jag mobilen igen. Klockan är runt sex ser jag på displayen innan jag svarar.
"Jag skulle bara säga att du kan sova för jag väcker O och skjutsar honom till bussen".... (OK, tack)
En halvtimme senare.
".Du, ska du ha frukost vid åtta? H&H kommer hit och käkar med oss"...(öhh, jatack)
Halvåtta....mobilen surrar...
"du, jag plockar fram frukost nu...du kan komma ner om en halvtimme eller sååå......."
Klockan åtta sitter jag vid frukostbordet. Alla tittar på mig och säger "fan, vad du ser trött ut!!! Du gick ju och la dig jättetidigt i går???!!!"
Nattliga bestyr
Det är andra gången som det händer nu. Man kommer hemrumlande mitt i natten, efter lite för många glas vin. Springer upp till sig, slänger upp toalettdörren, tänder lyset, drar upp kjolen, alternativt drar ner byxorna och sätter sig och gör det man brukar göra på toaletten. Så rättar man till klädseln, tvättar händerna, kanske smågnolar lite medan man tvättar bort "ansiktet" och gurglar och spottar ljudligt medan tänderna borstas. Man tror man är ensam.
Så tycker man sig höra någonting.....
En snarkning...eller ett prasslande med sängkläder...och till sin fasa upptäcker man att det faktiskt ligger någon i bäddsoffan. Denna någon behöver bara öppna sina ögon en knapp millimeter för att se rakt in genom den vidöppna toadörren och se ALLT vad som försegår där inne i ljusskenet....
Denna Någon är alltid en kompis till Sonen. Denna Någon har också den goda smaken att åtmintone låtsas sova varje gång det händer. Tack o lov för väluppfostrade ungdomar....
Simma lugnt
I bästa fall brukar vi vara ett gäng som åker och simmar en gång i veckan. Åtminsone ligger vi i minst en trekvart och är dagsformen på topp i en timme. Om det är mycket folk, och om man inte kan simma bredvid någon att snacka med är det i särklass den längsta timmen man kan utsätta sig för. Klockan går verkligen sakta. När man ligger där och sprattlar i sakta mak brukar jag roa mig med att kolla in andra simmare.
Det finns två kategorier av dem. Dels unga grabbar och dels äldre kvinnor. De unga grabbarna ställer sällan till problem. De äldre kvinnorna har en tendens att simma s a k t a i en litet stim och snacka och snacka, så det är rent omöjligt att ta sig förbi. Men det finns ensamsimmare också i denna kategori. En tant guppar runt sakta sakta likt ett flöte. Det ser ut som hon går på botten även om det är omöjligt efter som hon faktiskt inte är bortåt två- tvåoen halv meter lång. En annan tant är väldigt imponerande. Hon simmar så ända in i helsike fort... Och det konstiga är att hon ser helt oberörd ut, vattnet krusar sig knappt runt henne och när hon är klar är hon fortfarande torr i håret. Alltså, den kvinnan måste ha en talang utan dess like.
Vilken kategori tillhör jag själv? Ja, inte är de ju de yngre killarna....
Dagen citat
Dotras prins och jag åker bil från Heby när jag tittar ut i hagarna vid Starfors.
Jag: Undrar om de släppt djuren i hagen... ?
Hasse: Då ska du se dom som NN har....han har...Harrison Ford...
Jag : Va??
Hasse: Nej, jag menar Hereford (han menade Highland Cattle)
Jag säger bara....Harrison Ford...HA HA HA..ett sånt djur kanske man skulle ha....
hahaha..Hannnnaaa
Tur för henne att hon kan anses som vuxen, annars skulle mamma bråka på henne....
Valborg
Jag tror jag fått en släng av "gammeln"...för det är inte annat än man känner sig aningens sliten efter valborgsmässoafton. Men å andra sidan var det väl en sisådär tjugo år sedan jag firade som jag gjorde också.
Dagen började redan sen förmiddag med picknick i det gröna med Londonpinglan. Vi valde en lugn park med barnfamiljer i uppsjö, nämligen botaniska. Där satt mammor på sina filtar och pratade skit med varandra och pappor som sprang efter sina små telningar så de inte ramlade i dammen. På något vis kändes det som om det hänt en del... När mina barn var små satt papporna och pratade skit om de överhuvud taget var med, och mammorna som spang efter alla barn så de inte ramlade i dammar.
Sedan följde den stora jakten på toaletter, för i botaniska var de låsta!!!! Och på min skola kom man inte in med passerkorten (antar att det berodde på att det var den dag det som det var). Det var nästan så det utbröt lite panik ett tag.
Roligt hade vi iallafall :)
Frammåt kvällen tog vi bussen hemmåt. Käkade sallad hos Raggarfamiljen och for vidare till Sala. Staden var igenproppad av bilar..stora bilar...flotta bilar...roliga bilar...coola bilar...vackra bilar..
Det satt folk på biltak och i bakluckor och det spelades musik och tjoades.
Nästa år kanske ska jag paxa en plats i baksätet på raggarfamiljens Buick (..eller vad SÄGER DU GERT!!!)
Gårdagens citat:
Alice (11 år) : Hur gammal är du?
Londonpinglan: Jag är 36.
Alice: Jaha...jag trodde du var femton eller nått eftersom du sitter och håller på din mobil hela tiden.
.
Förövrigt glömde jag bort att ta bra bilder. Sitta i botansiska som är den vackraste park som finns och lyckas få en bild på himlen, en på Londonpinglan och en på ett buskage...jaja
Londonpinglan vill ALDRIG vara med på bild
Botaniska??
Cruising i Sala
