Jag, en "fostermatte".

Bob-Kåres husse har flyttat till en mindre lägenhet så Bob-Kåre fick lite dåligt med plats. Och snäll som man är förbarmar man sig över den lilla charmknutten och härbärgerar honom hemma hos mig (ödlan alltså, inte hans husse) .

Övriga boende i huset är av delade meningar över min nya lilla inneboende. Husets herre och Dotras Prins har fallit för hans charm. Sonen d.ä med, fast med en mer skräckblandad förtjusning. Hundarna och katten ser ut att älska honom så mycket så de skulle kunna äta upp honom. Just det är aningens oroväckande så terrarielocket fixeras med alla tunga saker som huset förmår (symaskin och kräftburar) när de lämnas obevakade.

Idag fick han (ödlan alltså) femton feta syrsor att smaska på för att han skulle känna sig riktigt välkommen och trivas i sitt nya hem.


En liten resumé

Ja, nu var det ett tag sedan man vek ut sitt liv i offentligheten....Nyfikna???Jag kanske har ägnat mig åt sådana saker som inte lämpar sig för publicering...(ni skulle bara veta ;))
Hur som helst, idag är det söndag, jag ska jobba med en textanalys som ska vara inne i morgon före 23.59. Låter inte så där jätteroligt att ägna en söndag åt.  Kriss-stumpan kommer över och vi ska ha lite studieverkstad.

Alla hjärtans dag förflöt utan att man såg röken av några hjärtan. Däremot blev den ett trevlig middag på ett lokalt hak med trevligt sällskap och skjutsad som en kunglighet i raggarfamiljens nya svenssonbil.

Fredagen den trettonde avlöpte utan större insidenter.

Torsdagen den tolfte träffade jag min gamla klasskamrat som jag inte sett på sådär tjugo år fast vi tillbringar våra dagar på några hundra meters avstånd från varandra. Han var preciiiiiis sig lik. Precis lika pratglad och nära till skratt som jag kommer ihåg honom, och de där timmarna över en kopp kaffe på MickesCafé gick rysligt fort. Nu ska det minsann inte ta så långt tid innan vi ses igen.

Från onsdag och bakåt känns det inte som jag har några minnen av vad jag pysslat med. Antagligen beroende på en viss dos av seniliet som kommit smygande. Men jag antar att jag inte pluggat som jag borde, umgåtts med Londonpinglan mer än jag borde och som vanligt ägnat alldeles för lite timmar åt motion och alldeles för många timmar åt att surfa runt på nätet.

                                                                           På återseende//Snöskatan

Nostalgitripp

Vilken rolig dag jag hade igår!!!!
Postfröken och jag bestämde oss för att åka och hälsa på M som vi inte sett på år och dar. Sist jag såg M var på hennes bröllop (tror jag) för tolv år sedan. Vi ringde inte före utan vi bestämde att vi bara skulle åka dit och kolla om hon var hemma. När vi närmade oss Tierp började vi bli lite fundersamma, det kan ju hända mycket på tolv år. Men hon bodde kvar och hon var PRECIS sig lik. Vi var också PRECIIIIS oss lika påstod hon. Nice..man ser ut som bara lite över trettio alltså :).
Det blev mycket prat....i timtal. Men man måste ju både avhandla vad som hänt sedan sist och prata gamla minnen.
Nu lovade vi oss själva att träffas lite oftare. Och mer än var tolfte år borde man väl kunna ses.



Så här såg Postfröken och M ut  1983. Lika snygga än i dag... om inte snyggare ;)


Tenta och födelsedagar.

Ojoj..det har varit hektiskt ett tag, men nu är det softa livet igen.
I fredags hade jag tenta i vetenskapsfilosofi. Svårt! Jättesvårt! Om jag klarar den ska jag....ja jag ska...äta upp min gamla hatt (eller vad man nu brukar säga). De gamla filosoferna går väl an, men alla begrepp...huga!!!
I fredags var det dessutom sjuttioårsfest med trerätters...trevligt, trevligt.
I torsdags var Londonpinglan och jag på bio. Vi såg Mammut. Lite annorlunda, men bra, riktigt bra. Jag kan rekommendera den. Londonpinglan fyllde också år. Grattis, grattis.


RSS 2.0