Strandskatan

Det känns som jag aldrig lyckas få till det där med Arbetsförmedlingen på något bra sätt. Första gången jag var där var i Köping när jag var 18-19 år och visste att jag skulle bli arbetslös. Detta besöket slutade med att jag skrev en lång insändare i tidningen om hur jag blivit bemött. Märk väl att jag inte ens på den tiden tillhörde den bråkigare kategorien av männsikor.
Mitt andra besök var i Sala och då var jag bara med som medföljare till min dotter som skulle hämta en blankett om sommarjobb i kommunen. Vi klev in genom dörren och arbetsförmedlaren som pratar i telefonen ropar åt oss: -Det är stängt!!! Eftersom vi ändå gick in så frågade vi artigt om vi kunde få blanketten. Han meddelade åter igen att det var stängt och sa att vi fick återkomma. Både Dotter och jag la oss då till med vår charmigaste sida och talade om att vi skulle spara en resa till stan på sju mil tur och retur om han bara ville vara såååå snäll .... Han böjer sig ner, tar fram blanketten. Det hela tar en och en halv sekund...typ.
Mitt tredje besök går det att läsa om här.
Det fjärde besöket skulle ske idag på morgonen. Jag hade fått en mycket formell kallelse till vad jag var skyldig till enligt gällande föreskrifter. Men precis när jag var på väg ut genom dörren ringde telefonen och en röst meddelar att besöket var inställt. Jag bara undrar....finns det någongång man kan ha kontakt med arbetsgörmedlingen UTAN krångel???