Jobbsnack
Flickan: Dom har rätt så tråkiga jobb. Pappa ritar rör och mamma håller på och ringer i telefoner...
Jag: Jaha...
Flickan: Vad jobbar du med?
Jag: Men...jag jobbar ju här...
Flickan:..VAA??????!!!! (jätteförvånad)
Hon tänker till och efter vi pratat ett tag till så förstår hon ju att jag jobbar som fritidsfröken och inte bara är där för skojs skull. Samtalet fortsätter:
Flickan: Vad jobbade du med innan du började här då?
Jag: Jag gick i skolan och för att bli en fröken som jobbar i skolan.
Flickan: Det måste vara mycket roligare att vara fritidsfröken. Fröknarna i skolan BARA SKRIKER!!!
Jahapp..man kanske har rätt jobb trots allt, för inte vill jag väl vara en fröken som bara skriker.
Posten
Är det inte liiite konstigt att man måste ha en giltig legitmation för att hämta ut sitt körkort på posten. Det är väl bara att titta på det nya...det borde väl vara mer trovärdigt än det gamla???
Nåja...de har kanske sina skäl..vad vet jag??
Mu...
Konstiga bullar
Mobilen ringer när jag är på väg hem från jobbet. Det är Bonden i andra änden som är nästan lite upprymd över vad han åstadkommit idag.
Bonden: (stolt)..jag har bakat lite konstiga bullar..
Jag: Va?!?..Har du..vad för bullar? Kanelbullar?
Bonden: Nej, typ scones, men jag hade i lite annat...först en sort med fetaost i...sen en sort med kummin, muskotnöt och makrill...
Jag: VAA??!!..MAKRILL???(vääääldigt förvånad över valet av ingredienser)
Bonden: Ja, dom blev jättegoda..kanske lite kladdiga...men Sonen har smakat...han sa att dom var goda....
OKEJ!!! Vad säger man..hmmm...."INTRESSANT" !!
Den gyllene medelvägen
Jag har vikarierat på en "dagisavdelning" i dag och barnen och jag har gjort det bästa att lära känna varandra.
En liten pojke och jag jobbade på det där med namn.
Pojken: Agneta!!!!
Jag: Jag heter Anette (man vill ju pojken ska lära sig rätt)..vad undrar du över??..............
5 min senare:
Pojken: Agneta??!!
Jag: Ja...jag heter Anette (pedagogiskt)....ska jag hjälpa dig??......................
efter ytterligare några minuter...
Pojken: Agneta!!
Jag: Ja, Anette heter jag...(tålmodig och pedagogisk)................
efter en liten stund
Pojken: AGNÄTT, AGNÄTT...kom och titta!!!
Jaja..är han nöjd så är jag nöjd..vi gick ju iallafall halva vägen var..
Over and Out // Agnätt
Körkort
På sensommaren fick jag ett brev från transportstyrelsen där det stod att det var dags att förnya mitt körkort. Eftersom det var så gott om tid la jag det tills vidare i HÖGEN. Alltså i den högen där man lägger alla viktiga brev. Den högen som är ungefär en halvmeter hög. I den högen letar man sedan när man ska ha något viktigt, som studentkortet till exempel, för att man ska kunna gå och se bio lite billigare....
Fast det är tur att man får för sig att gå på billigare bio emellanåt och försöker leta på det där studentkortet bland allt annat viktigt i högen. För visserligen hittar man aldrig det man letar efter, men man hittar ofta något annat....som brevet om körkortet till exempel.
Ojojoj..nu var det inte direkt gott om tid längre....nu var det VÄLDIGT bråttom... Så efter jobbet i dag åkte jag in till stan för att ta en ny körkortsbild. Man måste köpa fyra fula bilder fast man bara behöver en snygg. Men alla bilderna var ju likadana så jag fick ta en av de fula. Den fula bilden kostade nästan femtio kronor också. Sen fick jag tre fula bilder till som tillsammans kostade 150 kronor...suck...vilken dålig affär...
Om jag åtminstone kammat mig....och sminkat mig...!!!.
På återseende//Strandskatan
Nästan lite pirrigt...
...känns det att jag snart ska fara iväg till mitt nya jobb. Ska bli spännande att lära känna alla barn och all personal. Fast sextio ungar tar väl ett tag att banka in i skallen förståss.
Hörs sen!!// Strandskatan
En hutt till maten
I dessa influensatider får man höra saker som man aldrig trodde man skulle få höra och man säger sånt som man aldrig trodde man skulle säga. Jag jobbade i en skola här om dagen och det var då som jag kom på vad konstigt det egentligen låter.
När alla barnen står uppradade utanför matsalen så hör jag först barnen säga till mig:
"Fröken, fröken, vi måste ha sprit innan vi äter."
Sen står jag själv där och säger barnen:
"Kalle, lite sprit innan du går in".
"Pelle! Spriten, varsegoo!"
"Lisa! Sprit!!"
"Det är så BRA med sprit!!"
"Hör upp nu! Har ALLA fått sprit?
Skål alla barn // Strandskatan
Amerikansk ljudnivå
OOOHHHH......NOOOOO!!!!!!!!!!
Någon som vet hur det låter om tio-femton amerikaner i en och samma datasal???????
I need ÖRONPROPPAR!!!!!!!!!
Hej så länge // från en något irritierad Strandskata
Mollie
Måste ju bara lägga ut en bild på Bondens nya tjej, Mollie.
Ett litet svartsjukedrama utspelar sig dock, för Mollie är aningen mer förälskad i Sonen. Det var inte så lätt att fånga Mollie på bild. Det är fart på henne när hon är ute och leker...
Här är hon iallafall... underverket :)
Mollie mördar en boll
//Strandskatan
Bad hairday
I dag ska jag på något så fint som en NATURVETARKONFERENS!! Det ska bli spännande och jag hoppas innerligen att de flesta föredragshållarna kommer att hålla sig till mitt eget modersmål. Tycker det är såååå himla drygt att lyssna när det blir för mycket engelska. Ser mest fram mot att få höra Mattias Klum. Jag har hört ryktas att han ska vara bra.
Berättade ju förrut att Bonden jobbar på att bli lite mer världsvan genom att ha ambitionen att åka buss till och från Uppsala. Det går ganska bra. Han kräver skjuts till stan, men han har nu på egen hand gått från UAS till busstation och klivit på rätt buss för att ta sig hem. Jag tycker han är riktigt duktig jag.... :)
//Strandskatan
Galileo Galilei's teleskop
Igår var Londonpinglan och undertecknad och turistade i Hufvudstaden. Utan kanelbullar, för de glömde jag hemma. Londonpinglan hatade mig ett tag för det, men jag tror jag blev lite förlåten när jag lyckades hitta en ganska stor bit av en chokladkaka i väskan. Mumsandes choklad travade vi sedan runt på de trånga gränderna i Gamla Stan. Ett av målen för vår huvudstadsbesök var att gå till Nobelmuseét och titta på Galileis teleskop. Den var i en monter och man fick inte fotografera, men vi kunde inte låta bli. Jag (till skillnad från kvinnan i mitt sällskap) var iallafall diskret och tog en bild med mobiltelefon och utan blixt. Nobelmuseét var för övrigt ett väldigt intressant museum. Rekommenderas.
Vår Stockholmstripp var en lågbudgetvariant eftersom inkomster inte är något som varken Londonpinglan eller jag har. Därför ojade vi oss en hel del över matpriserna i Gamla stan, men gladde en liten man i en kebabkiosk med att välja just hans kebabrulle för att stilla vår hunger. Han hade tyvärr stans dyraste Coca Cola (för att kompensera den billiga kebaben), så det jag tjänade på att åka buss istället för tåg jämnade helt plötsligt ut sig till noll och ingenting.
Efter en kopp kaffe på Macki (Londonpinglan) eller Dååånken( Strandskatan) eller McDonalds så åkte Londonpinglan på GreenDay-konsert och jag tog bussen hem till bondlandet igen. Summa summarum av dagen: Very Good :)
GalileoGalilei's teleskop
På återseende// Strandskatan
Full frys
Med mjöliga fingrar och full frys konstaterar jag nu att det är slutbakat på ett tag. Nu får jag ta itu med städning eller något annat inte fullt så roligt som bull- och limpproduktion.
GE MIG ETT JOBB!!!!
Dagens produktion
Over and Out // Strandskatan
Bakdag
Insåg just att det var kanelbullens dag idag. För en gångs skull hade jag ju faktiskt också kanelbullar att bjuda på till kaffet eftersom det enda vettiga jag ägnar mig åt numera är just bakning. I dag har jag tillexempel producerat fyra limpor och sisådär 35-40 rågbröd modell mindre. ...igen
I början tyckte alla att det var jättebra att jag bakade hela tiden. Det ÄR ju så gott med HEMBAKT lät det då. Nu har alla egentligen tröttnat på mina speciallimpor men ingen vågar föreslå att det ska köpas bröd. Det vore ju väldigt otacksamt eftersom de ser hur mycket jobb jag lägger ner på att alla ska få HEMBAKAT. Jag börjar misstänka att innerst inne tänker de nog att måtte människan få ett jobb snart så vi med gott samvete kan köpa en vanlig hederlig formfranska eller en saftig god skogaholmslimpa.
Funderar om jag ska köpa en formfranska till jul. Tänk att ta fram den på julafton tillsammans med brödrosten och se allas ögon tindra av lycka.....
För övrigt har jag nu levt mitt första dygn utan att ha Ranja tassande kring benen. Det gör ont, men det går. Men hela tiden dyker det upp saker. Stod med en kastrull med resterna av gårdagens makaroner och tänkte..."jaha..vad ska jag göra av det här??????? Hur GÖR man när man inte har hund????"
På återseende// Strandskatan
Älskade Ranja
Ingen förbättring skedde under natten och veterinären kom åter på besök och sa det som vi alla redan misstänkt. "Det bästa är att låta henne somna in". Hon hade med största sannolikhet drabbats av en hjärnblödning.
Med alla vid sin sida, nerbäddad på köksgolvet, och händer som smekte henne fick hon sen de sprutor som fick hennes varma hjärta att sluta så. Det var sorgligt, väldigt väldigt sorgligt, men ändå skedde det på det finaste sätt som man kan tänka sig.
Nu börjar ett annat liv....ett liv utan Ranja.
En glad Ranja med nytt tuggben
