Strandskatan

Jag börjar få en viss sympati för män, för..
...vi kvinnor kan inte vara lätta att ha att göra med. Jag har haft med mig själv att göra hela dagen, och jag är sååå trött på mig själv.  För det första har jag tjatat på mig själv så jag blivit tokig. Jag tänkte att nu ska jag börja grina också så får jag se hur elak jag är mot mig själv. Sen tänkte jag..NEJ, inte ska jag få se några tårar inte. Så jag prövade med att bli sur och grinig i stället. Vände mig själv ryggen och demonstrerade genom att tiga, när jag tjatade.
Provade på att vara martyr också.Tänkte att nu ska jag allt få se, hur SYND det är om mig. Det lyckades förvisso riktigt bra...jag tyckte synd om mig själv en lång stund...
Men ingenting har bitit på mig..jag har inte fått ett dugg gjort i dag.

Jakten på den perfekta solnedgången skedde i Håsbäcksdalen i går. Med våra nya fina vita joggingskor travade vi backe upp och backe ner bland vitsippor och avgrundsstup i väntan på att Londonpinglan kunde ta den perfekta bilden.
Själv väntar jag mest på vitsippsexplosionen som brukar infinna sig under denna tid på året (lite tidigt ännu). Så vackert så man tamefan blir religiös...
Appropå högre väsen (eller lägre), så har speljävulen sparkat till mig i arslet med sina klövar (eller vad han nu har längst ner på benen). Allt som oftast slutar mitt skrivande vid datorn med ett på tok för långt besök på www.blip.se, och så sitter jag där och skjuter bollar, bombar symboler, bygger spindelnät, konstruerar långa o många ord, kokar häxbrygder och bygger staplar. Allt görs dessutom på tid och man tävlar med någon annan som man alltid vinner över så länge man inte satsar en krona. Då vänder det alltid...

OM Snoken inte varit snok, utan en hund, hade jag ordnat med en omplacering!!!!
Alternativt en kastrering för att motverka aggressivt beteende.

                                                                        //En för dagen nååååågot irriterad Strandskata

Jaha...nu har man fyllt år igen....29 (för sextonde gången).
Och som vanligt känns det ingenting, jag känner mig likadan som igår fast jag är ett år äldre.
Och firad har jag blivit i dagarna tre, så än en gång , tack så mycket alla snälla.
Londonpinglan och jag hittade årets första blåsippor idag under vår "pratpromenad". Så vackra, så vackra!!!. Men var är tusslilagon? Brukar inte de titta fram först av alla?

Over and out // Strandskatan

Det var inget aprilskämt!!! Nya IKEA i Uppsala har slagit upp sina portar idag. Och sugen på premiärer som man är så var ju naturligtvis Londonpinglan och jag där. Stooort kändes det och jordgubbscheesekaken i caféet var delikat. Några fynd gjorde jag dock ej, men Londonpinglan shoppade loss bland fotfilar och våtservetter.

Jag lurade de små skolbarnen idag genom att upplysa dem om att eftersom det så ofta är tjafs om att de behövde ytterbyxor på sig på rasterna, så hade vi på gårdagens konferens beslutat om att dra in samtliga raster till sommarlovet. Då skulle vi ju också få mer tid till allt som vi inte hunnit i matteboken och på arbetsschemat. De oskyldiga eleverna satt och gapade som små fågelholkar när jag till slut triumferande utbrister: "APRIL APRIL!!!!" Lite hämd var det inbakat i skämtet också, för en liten rackarunge springer fram till mig direkt på morgonen och glad i hågen och säger: "fröken.. titta.. en ekorre! Huvudet går runt som en karusell på mig och jag utbrister : VAR?? VAR ÄR EKORREN??? Då hör jag den lilla illbattingen ropa: APRIL APRIL..HAHA!!!!!