Strandskatan

Två förvirrade lantisar på ett sånt stort ställe som Uppsala Akademiska Sjukhus kan ibland bli för mycket. Bonden hade tid hos överläkaren och Strandskatan fick äran att agera chaufför till sjuklingen som blir nervös av stadstrafik. Och så skulle jag ju ändå till stan för kursen i evolutionsbiologi som jag läser.
Själva besöket gick bra, men resulterade i att en handfull nya mediciner skulle hämtas ut på apoteket. Eftersom jag inte orkade piska bonden till vardagsmotion tog vi därför bilen och parkerade i parkeringshuset vid apoteket, ackis är ju som bekant rätt så stort. Från parkeringsgaraget fanns en utgång för gående och vi tog naturligtvis den...och hamnade i kulvertsysytemet. Följde skyltarna mot utgång....gick o gick o gick o gick ...tills vi såg en hiss där det stod utgång nr xxxx.. OK, här måste det ju vara tänkte vi och klev ut och hamnade PRECIS där vi var INNAN vi flyttade bilen!!!!! Ca en halvmil från apoteket och bilen. Vi kröp ner i kulvertsystemet igen och följde en annan pilrad där det stod huvudentrè eller något liknande. ...gick o gick o gick o gick... och tog oss återigen upp till jordytan där det visade sig att vi kommit liiiiite längre bort ändå. Vi gjorde ett tredje försök och återvände till underjorden och knallade lite spårlöst runt tills en kvinna förbarmade sig över oss och frågade var vi skulle. Hon följde oss till apoteket vilket inte alls var långt när man hade koll på läget.
Nu hade vi ju inte mycket för den långa vandringen till apoteket iaf, för det visade sig att de nya medicinera slutade på en kostnad av fyra gånger de fickpengar Bonden tagit med till stan, och vad kan en fattig student som Srandskatan bidra med ..noll och ingenting...
Tog YTTERVÄGEN tillbaka till bilen och skjutsade så sen Bonden till bussen. Bonden har inte fattat än att jag inte är en levande tidtabell vilket resulterade i att ingen hade en aning om när bussen gick. Och vid den hållplats han ville gå på vid fanns det ingen information. Vände då om för att åka till stationen men mötte bussen. Nu är det ju inte så att det är världens snabbaste sysselsättning att försöka vända på Kungsgatan, bland bussar, bilar och rödlysen, men efter diverse omvägar och kringelkrokar var vi sen på väg i bussens riktning igen. Vi hann väl i fatt den halvägs hemma. Nu är ju bussjakt något jag har stor vana vid sedan äldste Sonen gick i skolan och skulle skjutsas till bussen varje morgon. I princip jagade vi alltid bussen som alltid hade åkt när Sonen väl blev klar.
Resten av dagen blev iallafall lugn. Fikade med Londonpinglan på IKEA och gick på föreläsning.
Bonden påstår att han ska ta bussen själv till stan vid nästa besök... Det ska bli MYCKET mycket intressant...

                                                                                                                                                                                        Take Care // Strandskatan