Svampskogen
Londonpinglan och jag har återigen vart ut och hamstrat svamp inför vintern. Först ramlade vi över taggsvampen. Det plockade vi till korgar och hinkar blev breddfulla. Efter ett sådant jobb tyckte vi att vi hade gjort oss förtjänt av kaffe. Visserligen behövs det inte mycket för att vi ska tycka att vi gjort oss förtjänta av det men just i dag var man ju extra sugen eftersom Londonpinglan hade med sig en burk av sina blåbärsmuffins. Muffinsen var väldigt goda men väldigt...vad ska jag säga...speciella.... Det är knappast ett bakverk som rekommenderas att äta i "finare" sammanhang eftersom de var ganska svåra äta på ett civilisred och någolunda "snyggt" sätt. Muffinsen var knappa centimetern höga, hade konsistens som kladdig kladdkaka, och för att få i sig dem fick man lov att mumsa i sig dem direkt ur bullpappret. Det resulterade ju naturligtvis i att man blev ganska blå, inte bara i munnen, utan i halva ansiktet. Men goda var de....väldigt goda...
Blåa i ansiktet (av blåbären) var det sedan dags för svampspaning igen. Denna gång upptäckte vi att om vi tittade noga så fanns det faktiskt trattkantareller. Svåra att se var tyvärr, för vi satt lkanske lite för länge med muffinsen och det började skymma små smått. Krypandes i skogen lyckades vi få dock få ihop varsin skaplig hög med trattkantareller också. Ibland när man är plockar svamp är man glad att det sker just i en skog där ingen varken ser hur man ser ut eller ser hur man bär sig åt.
I kollektivet Hallsjö är allt sig likt och man kan ibland höra de mest obegripliga små samtalsämnen. Som detta tillexempel:
Dotter: Vad är du?
Prinsen: Jag är en APA som kastar pil....
Jaja..ibland gör min söta dotter och hennes prins ett så....hmmm...vad säger man..."intelligent" intryck...verligen.....
Tack och Hej // Strandskatan
