Strandskatan

Efter några oroliga veckor fick jag idag äntligen svaret jag väntat på...att jag är FRISK!!  Jag har gått hela eftermiddagen med ett brett leende från öra till öra sedan jag fick veta. Mina fina rara arbetskamrater gav mig en flaska mousserande att fira med. Tack snälla! Och när jag kom hem hängde en kasse med en blomma i på dörren. Den var från N som inte alls visste att jag fått ett glatt besked utan bara var snäll i största allmänhet. Nu har jag i alla fall ringt till henne och bjudit hit henne att på ett glas för att fira.

För övrigt kom den första snön idag. Eller de första snöflingorna dalade ner från himlen. Rätt så få och rätt så glest kom de, men förskolebarnen var eld och lågor. De började genast tala om både snögubbar och pulkaåkning. Själv tog jag det som ett tecken på att det var dags för överdragsbyxor, vantar och mössa

 

 

 

 

 

Redan klockan 03.30 ringde min klocka i morse. Och det bara för att jag i ett svagt ögonblick lovat att skjutsa Mors lilla Olle och hans kompis August till Arlanda.Men det gick bra. Det tog precis exakt 50 minuter att köra till Arlanda tur och retur så jag hann med att luta omkull mig en stund innan jobbet. Nu sitter de väl där nere i Fuerteventura med varsin drink i handen och spanar på brudar medan jag som vanligt sitter i soffan och glor in i tv-rutan.

Fast jag tänkte dra lite nytta av att vara barnfri. Jag tänker mula i mig en bulle till kvällskaffet, FAST det inte är söndag!!! Sån't gör man INTE utan jobbiga pikar från Olle annars :)

 

Från det ena till det andra....en vanlig dag på jobbet...

 

 

Hur man än planerar blir det inte alltid som man tänkt sig. Planen för dagen var sovmorgon, pajbak, SötAstrids dop och fest för bästa Biggan. Sovmorgonen varade till åtta (nja, knappt godkänt) Pajbaket gick enligt planerna. Barndopen gick också enligt planerna men sedan hände det grejer.

När Söt-Astrid var färdigdöpt lämnades hon över från pappas famn till fasters famn och orgelmusiken började spela TAM-tamtam-TAAAMMM---TAM-tamtam-TAAAAMM och Astridpappan och Astridmamman gick fram och ställde sig vid altarringen. Barndopet hade förvandlats till ett BRÖLLOP!!

Åhh, så roligt och ååhhh så förvånade alla blev. Men vackert var det, och rörande var det när Asridmamman och Astridpappan blev herr och fru Olsson.

Efteråt blev vi bjudna på mat och kaffe med cupcakes och vi delades med av historier från makarna Olssons barndom och vi fick se på när brudparet öppnade presenter bestående av barnböcker, bebiestallrikar och små söta smycken.

Kan bara säga ett stort "LYCKA TILL I FRAMTIDEN" och tack snälla ni att jag fick äran att vara med.

 

 

Min nästa punkt på agenden blev det lite si och så med. Jag varken kunde eller ville åka ifrån ett bröllops- och dopfirande i förväg. Det värsta var ju att jag hade pajerna dom skulle avnjutas låg i min bil och varken jag eller bilen var ju på plats när den festen drog i gång. Men de festade på ändå och flera timmar för sent anlände jag. Mycket trevligt tillställning det med. BästaBiggan hade förärats med både massage och ett medium och blev uppsminkad och tillfixad till en "wowWOWBiggan" så innan jag åkte hem skjutsade jag henne och sällskapsdamen till Hotellet.

Undrar om de fick roligt...:)

Var på bio i går kväll och såg Hamilton-men inte om det gäller din dotter. Jag vet inte...har återigen konstaterat att actionfilmer inte är riktigt min grej. Alldeles för mycket skjutande, slagsmål, våld och stenhårda attityder för min smak.Och är man då inte ens ett riktigt Persbrandt-fan och tycker att han duger att vila ögonen på så vore nog en annan film att föredra.

N, S och undertecknad sitter och pratar om seriösa emailadresser och om vikten av att ha en bra emailadress på sina jobbansökningar varpå N utbrister "jag hade en bra hotmail förrut, hot-nina-at-hotmail-dot-com"

Känner att fredagkvällar inte är riktigt min grej. Orkar inte riktigt med partyparty så där på arbetsveckans ganska långa sista dag. Tycker att festligheter borde koncentreras till lördagar tills mitt 43,5 timmarsarbetsveckaschema löpt ut. Stressade iallafall iväg till Prästgår'n för att fira AliceSprallis som blev hela femton år. GRATTIS GRATTIS!!! Vi bjöds på god paj och vin (inte till mig då som tydligen är den enda människa med körkort) efter det kaffe och sju sorters tårtor (kändes det som). I den gården kan det verkligen bakas!

Bonden var iallafall i sitt ässe. Skröt hej vilt. Jag menar... när han börjar prata om internet och får frågan om han kan sån't där och svarar " Internet ja, det kan jag UTANTILL!".... dåååå...är man kanske lite väääl stursk. :)

A: Jag önskar att Fritidsfröknarna och Skolfröknarna skulle tävla mot varandra i en tävling.

Jag: Oj, vad skulle vi tävla i då?

A: Vet inte....men det vore kul..(hmm,,,,jo,,eller hur!!)

R: Jag kan skriva lappen för jag kan skriva. Det var jag som la i lappen om att vi ville ha en kemilåda....jag skrev S-Y-M-E-L-O-D-A.... Jag KAN skriva!! (R ser jättestolt ut)

 

Spontant tänkte jag att det var väl en himla tur att han berättade det för mig så jag visste hur jag skulle tyda den lappen när den lästes :)

Har jag sagt A får jag väl säga B...alltså berätta om torsdagens besök på Samariterhemmets mammografiavdelning.

Klockan nio satt jag då åter i det "andra" väntrummet bland alla motortidningar(?) och väntade med lätt nervositet på vad som skulle hända. Jag hade ju egentligen ingen aning men trodde det var ett nytt cellprov som skulle tas. Det gjorde jag ju sist, och det var ju inte så farligt fast det verkade otäckt innan.

Snart kom en lika rar sköterska som sist och hämtade mig och jag blev visad in i ett rum. Hon förklarade att idag skulle de ta ett vävnadsprov och då får man lokalbedövning, de lägger ett snitt där instrumentet förs in och de norpar med det en bit vävnad. "Aaaajjj...tänkte jag, det här vill jag inte vara med om!" 

En ny snäll rar doktor kom ganska snart och berättade i DETALJ vad som skulle ske. Sedan utförde han allt som han berättat om och talade hela tiden om i DETALJ vad han gjorde. Bedövningen gick bra...jag blundade. Jag blundade fortfarande när han berättade att han lade ett snitt. Jag blundade fortfarande när han berättade att han förde in vävnadsprovtagarinstrumentet och berättade att det skulle smälla till som en häftpistol när själva provet togs, Han till och med provsmällde den vid mitt öra innan så jag skulle känna till ljudet och inte bli rädd. Det gjorde inte ont med man kände hur de "bökade", det spände, det tog tid, sköterskan torkade blod och jag blev illamående, och kallsvettig och tänkte,,,,nu svimmar jag! Doktorn och sköterskan tänkte också att" nu svimmar hon" och blev ännu mer snälla och rara. Häftpistolssmällen kom iallafall efter en halv evighet och jag fick en  kompress och en ispåse på såret och doktorn och sköterskan gjorde sitt bästa för att jag inte skulle vare sig kräkas eller svimma och pysslade om mig på bästa sätt. Sedan blev jag omplåstrad och fick vatten (så jag inte fick för mig att svimma igen) och den rara sköterskan satt och pratade med mig en stund innan jag fick resa mig. Två veckor skulle nu det här provet ta innan jag får reda på något,  Antingen kommer det ett lugnande svar eller en ny kallelse. Bara att vänta och se...

Eftersom jag inte skulle få lyfta med vänsterarmen på ett par dagar och kände mig rätt omtöcknad så ringde jag till fösrkolan och sa att jag inte kunde komma. Jobbade på Fritids på eftermiddagen och det var en riktig prövning det. Ont som bara den! (tur att det finns alvedon)

Dagen efter mådde jag ganska bra igen. 

Molly, vill ut.

Man tar koppel sätter på sig skor och öppnar dörren..

Molly är glad hund och skuttar runt.

Molly skuttar glad i 50 meter.

Man ropar sig hes

Går in och byter koppel emot bilnycklar

Granner ringer och talar om att att hon sprungit förbi.

Man åker runt och letar o letar o letar

Man åker tillbaka.

Molly sitter på trappen och är en glad, skitig, blöt och välmotionerad hund.

 

 

Monica! och alla andra som är intresserade av att konstatera att även en hästbonde inte alltid har alla sina hästar hemma...      

Här är länken:

 

I fredags var det dags att fira G som snart ska fylla fe...fyrt,,,,tjugonio (man pratar väl inte om en kvinnas ålder)! Hon fyller inte förrän i november men vi tar ut firandet lite i förskott. Började förresten firandet redan i augusti när de hade sin stora roliga 60talsfest. Kan väl hända hon blir firad igen när hon verkligen fyller :) Bäst att ta vara på alla händelser som man kan fira.

Eftersom G är ett stort fan av Magnus Uggla så tyckte vi att Ladies Night kunde passa. Magnus Uggla var nog också den som drog tills sig största jublen och den mest öronbefövande allsången och de varmaste applåderna från publikhavet,  Och han var såååå söt som liten tant.

Efteråt åkte vi hem till jubilaren på lite efterfest och lite eftersnack och det blev sent.

Gårdagen var därför rätt seg.Sov i en säng utan madrass som i och för sig knappast bidrog till att man kände sig utsövd. Följde med Bonden till Karlsson, käkade pizza på Liljas i Sala, åkte till skogen och hämtade en kasse svamp (det är så man gör i år, bara åker till skogen och hämtar för man behöver ju knappast leta) och så avslutade vi dagen genom att åka till Raggarfamiljen och fika.

Fick vara med om en astronomisk upplevelse också. Tror nämligen att en ny stjärbild är upptäckt.

När vi åker därifrån blickar Bonden upp mot himlen och konstaterar att det är stjärnklart

 

 

Ledig eftermiddag för att förbereda mig inför kvällens bravader :)

Ska bli riktigt kul!    

//Skatan

 

Idag fick jag äntligen beskedet från förra veckans undersökning. Det var varken positivt eller negativt. Det var en ny kallelse för ytterligare undersökning, Ska återigen infinna mig på mammografienheten på torsdag om en vecka för mer prover/undersökningar. Det kommer betyda att jag har fjorton dagar till med oro framför mig..Känns inte kul alls. Intalar mig att det säkert är gammal ärrvävnad som strular, men det är tamesjutton svårt att inte oroa sig.

I morgon ska jag ialalfall ha kul! Kan ju inte skriva här vad jag ska göra för det är lite hemligt (utifall en viss person läser detta,*...blink, blink* Gun ;)) Återkommer med rapport!

Nu ska jag hälla upp en kopp kaffe, slå på TVn och ta fram stickningen, Slapparkväll efter ett låååångt arbetspass känns helt rätt idag. Kanske ska jag leta på en kanelbulle ur frysen för det ryktas att det är kanelbullens dag idag.

 

 

Mina lata sköna onsdagsförmiddagar är nu ett minne blott. Iallafall ett tag framöver. Har fått utökade ärbetstider på mitt extrajobb på förskolan så nu är jag uppe i mer än heltid. Nytt är också att jag får jobba med pyttepytteungar. Idag bytte jag blöjor för första gången på åratal Jag tror jag gjorde nästan rätt, jag tror att tejpen fortfarande ska vara bak och jag hoppas de inte hängde i knävecken på telningarna nästa gång det byttes.

På eftermiddagen var jag i skogen med andraklassare (alltså inte andra klassens barn utan barn som går i klass två). När vi gick var det strålande solsken och riktigt varmt. När vi kom till skogen och packat upp mellanmål så började det (som vanligt) regna. Ungarna var riktigt klädda för det hade vi tjatat om innan vi gick, Vi själva(personalen)frös och blev våta..

Kvällen blev en riktig spännande tv-kväll. Mitt kusinbarn Marie.Louise var med på Djurakuten på 3:an med sin blinda hund Diwa. De skötte sig såååå bra båda matte och vovve och Strandskatan kände sig riktigt stolt över släkten :)

 

 http://www.tv3.se/djurakuten

 

 

 

 

När jag var barn fanns det tre höjdpunkter på året som var lite extra. Det var julafton, födelsedagen och Kopparbergs Marknad.

Fortfarande är marknadshelgen viktig. Inte just för att det är marknad, det är ju samma krimskrams varje år, men för att det är den helgen jag träffar familj och släkt eller iallafall delar av den.

Det är också helgen som betyder vinterkläder på, för i och med Kopparbergs marknad är det höst på riktigt. Så har det också vart sedan jag var barn och det sitter fortfarande i.

Några fynd gjorde jag inte. Köpte en tvål till kattvakten och en argentins zorichokorv att smaska på och en kartong "drömbullar" till eftermiddagskaffet.