Strandskatan

Min röst har försvunnit inom loppet av ett par dagar. I går lätt jag rasslig men idag kan jag nästan inte få fram ett ljud utan rätt stor ansträngning. Barnen på mitt "extrajobb" på förskolan satt som små fågelholkar när jag skulle berätta för dem vad de skulle få för mat i dag. Jag har aldrig hört den gruppen så knäpptyst förrut.
Någon timme senare kom lilla D (ca 3 år) fram...följande dialog utspelade sig

D: Anette, har du tappat rösten?
Jag: (viskar fram) jaaa...
D: Var tappa du den???
Jag: Vet inte....
D: Du kanske tappa den i sängen...vid kudden...
Jag: jaaa...
D: (tittar på mig med stora ögon) Kan du vissla???
Jag visslar...
D:s ansikte spricker upp i ett STORT leende och säger.."KONSTIGT!!??"

Dotran opererade bort en visdomstand idag som växte på tvärs mot de andra tänderna och som inte gjorde annat än ställa till besvär utan att den ens kommit fram ordentligt, så idag är jag hemma för VÅRD AV BARN.
De gav henne smärtlindring och lugnande och medikamenter så hon sov innan operationen, sen var hon vaken när de opererade henne och till sist fick hon sova ut på sjukhuset innan jag kom och hämtade henne.
Och jag som alltid trott att det var under själva operationen som man skulle sova...

ett stycke medtagen Dotter med ett stycke gigantisk visdomstand

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen...ibland är det svårt att förstå vad ungar säger. Inte för det att de uttalar saker konstigt utan för att man helt enklet inte VET vad Power Miners och Pet Shops ÄR för något (har lärt mig nu).
Ganska ofta förundras jag också att en sjuåring kan så mycket.
Här om dagen kom lilla A, 7 år, skuttande och säger glatt: "idag tog jag med lite paleontologgrejer".
PALEONOLOGGREJER!!!!!!
Herregud, jag var väl 30 år innan jag ens visste vad paleontologi var, och här kommer en sjuåring och slänger sig med orden.
Fast kul hade de. Det var ett helt gäng grabbar som lekte paleontologer hela eftermiddagen i sandlådan.

Den årliga påsklunchen med kycklingarna är avklarad. Godisletningen likaså. Fast lite ovanligt spännande var det i år eftersom tuppkycklingen iförd inte allt för korrekt utrustning sprätte iväg på crossen för att smälta maten. Jag antar att det var för att imponera på hans lilla höna som han åkte utanför köksfönstret en miljon gånger på bakhjulet. Den enmiljonteförsta gången slog det runt...AJ!!! ajajaj.....




ajajaj....




exempel på hur man INTE sk vara klädd när man åker cross. Mamma Strandskata var inte sååååå glad på tuppkycklingen med hönshjärna





tur att det var mössan det blev hål i och inte huvudet!!!!!



crossträskor????????




Åhja...även den kaxigaste lilla tuppkyckling förstår sen sitt eget bästa och träskorna byts ut mot crosstövlar...



ryggskydd åker på......



och hjälm och handskar....



...och sen var det full fart igen....


Men Strandskatan önskar så att hennes kycklingar hade velat ägna sig åt någon stillsammare hobby...som schack, eller kanske minigolf eller varför blev de inte vanliga enkla datanördar???

Två tjejer i nioårsåldern sitter och pysslar och sätter ihop pompombollar till olika figurer.

E: Åååååååhhh ...vilken FIN HÄST!!!! Kan inte du göra en sådan till mig med????
Ä: ...det är ingen häst...det är ett marsvin...

Häst??

Nu har första veckan med vanliga vardagar rullat på och tagit slut. Mitt nyårslöfte att blogga mer har väl redan "skitit" sig. Men jag skyller i från mig. Skyller på yttre omständigheter.
Det är iallafall kul att alla barn och fröknar är tillbaka på jobbet igen. Det var lite eko i lokalerna under några veckor. Problemet med ungarna är att jag helt plötsligt inte riktigt förstår vad de säger. Som när jag sitter och försöker småprata med ett gäng 6-8 åringar...

Jag: Nåå, hade ni vart så snälla så tomten kom och hälsade på er...?
Ungarna: JAAAA!! (så långt hängde jag med)
Lilla A: Fröken...vet du vad jag fick?...en PAAVER MAJNÄRS ÅTTA!!!..Den va jättehäftig...hade vassa tallrikar som snurra!!! (några av de andras ögon blir stora och tittar avundsjukt på Lilla A)
Jag: ...(fattar inget???)...Oki, vad roligt (????)
Lilla R: Jag fick en APPSIDÄJSIDOCKA!!!!!!
Jag: ...(?????)..En docka..det var roligt...Vad fick du då 'Lilla V'?
Lilla V: ..En HÄÄLLOOOOKITTYDOCKA och en HÄÄLLOKITTYTRÖJA...
Lilla S:....å jag fick PÄTT-TJÅPPS...en jäääättegullig.
Lilla A, Lilla R (i kör): Jag fick också PÄTT-TJÅPPS!!!!
Lilla O: ...å jag fick en BÄNN TÄNN-KLOCKA!!
Lilla K: ..jag fick mer  PÅCKEMÅNN¨..(och så fortsätter han glatt)...många som 'skada' jättemycket..tio gånger...
Jag:....(???????????)....vad kul.....?????????????????...jättekul....

Jag har vikarierat på en "dagisavdelning" i dag och barnen och jag har gjort det bästa att lära känna varandra.
En liten pojke och jag jobbade på det där med namn.

Pojken: Agneta!!!!
Jag: Jag heter Anette (man vill ju pojken ska lära sig rätt)..vad undrar du över??..............

5 min senare:

Pojken: Agneta??!!
Jag: Ja...jag heter Anette (pedagogiskt)....ska jag hjälpa dig??......................

efter ytterligare några minuter...

Pojken: Agneta!!
Jag: Ja, Anette heter jag...(tålmodig och pedagogisk)................

efter en liten stund

Pojken: AGNÄTT, AGNÄTT...kom och titta!!!

Jaja..är han nöjd så är jag nöjd..vi gick ju iallafall halva vägen var..

I dessa influensatider får man höra saker som man aldrig trodde man skulle få höra och man säger sånt som man aldrig trodde man skulle säga. Jag jobbade i en skola här om dagen och det var då som jag kom på vad konstigt det egentligen låter.
När alla barnen står uppradade utanför matsalen så hör jag först barnen säga till mig:

"Fröken, fröken, vi måste ha sprit innan vi äter."

Sen står jag själv där och säger barnen:

"Kalle, lite sprit innan du går in".
"Pelle! Spriten, varsegoo!"
"Lisa! Sprit!!"
"Det är så BRA med sprit!!"
"Hör upp nu! Har ALLA fått sprit?

                                                            Skål alla barn // Strandskatan

Jag läste en artikel i Aftonbladet i morse och nu är jag UPPRÖRD!!! Jag är upprörd över hur det kan gå till i det stora landet i väster, USA. Läser om en mamma och en pappa som genom provrörsbefruktning väntar barn. Inplanteringen fungerade bra, det lilla embryot växte och utvecklades till ett foster och är numera en nästan färdig bebies där i mammans mage.
Provrörsbefruktning innebär att man har EN äggcell och EN sädescell för att det ska kunna ske.
Läkarna befruktade sen EN äggcell med hjälp av EN sädescell och ser till att den utvecklas till en blastocyst på kanske 100 celler innan den inplanteras i den kvinna som ser till att blastocysten blir en riktig lite människa. Den kvinnan bidrar med hormoner som gör att miljön i kvinnan blir de optimala för embryot (fostret, bebisen), hon bidrar till näring så det växer och utvecklas som det ska. Hennes kropp kommer att föda fram ett barn som utvecklats i hennes kropp....MEN i USA betyder INTE det att det är hennes barn. Nej, barnet tillhör de människor som bidrog med EN cell var. För läkaren klantade sig och råkade plantera in FEL embryo i kvinnan.
I USA verkar det nu som det är helt självklart att de som bidrog men EN cell var är de rättmätiga föräldrarna. Men man kan tacka läkarna för befruktningen och utvecklingen till en blastocyt. Man kan tacka kvinnan som burit barnet i nio månader och knutit starka band till det barn hon närt i sin kropp, och som kommer att föda fram det i plågor och antagligen känna starka moderkänslor och en enorm kärlek till det lilla livet.
Men vad betyder det??? När någon annan har bidragit med EN sädescell och EN äggcell!!!
                                                                                                                  

GRATTIS JESSICA OCH BJÖRN TILL ER LILLE SON

Min dotter sa det nyss...min yngste son brukar också klaga...
"STÄNG DÖRREN NÄR DU ÄR PÅ TOALETTEN!!!"
Jag försöker förklara att det bara beror på att i tidernas begynnelse när de var små så var jag TVUNGEN at ha dörren öppen för att ha koll på DOM, så det är egentligen deras fel som har skapat en vana hos mig och som är svår att jobba bort.
Förresten så har väl jag dörren öppen så mycket jag vill i mitt eget  (..och Snokens och ungarnas) hus..eller????

Min son är en hårding (..eller en klantskalle). Idag halkade han på farstubron och smällde handen och armen genom två glasrutor. Blod, blod och åter blod. Egentligen ett rent blodbad om man får tro vittnesmålen. Nu är blodet upptorkat (tack Klaris), sonen sydd och omplåstrad (tack doktorn) och hans arma moder har hämtat sig från chocken.