Man ser det man vill se
Två tjejer i nioårsåldern sitter och pysslar och sätter ihop pompombollar till olika figurer.
E: Åååååååhhh ...vilken FIN HÄST!!!! Kan inte du göra en sådan till mig med????
Ä: ...det är ingen häst...det är ett marsvin...
Häst??
Vanlig dag på jobbet
Nu har första veckan med vanliga vardagar rullat på och tagit slut. Mitt nyårslöfte att blogga mer har väl redan "skitit" sig. Men jag skyller i från mig. Skyller på yttre omständigheter.
Det är iallafall kul att alla barn och fröknar är tillbaka på jobbet igen. Det var lite eko i lokalerna under några veckor. Problemet med ungarna är att jag helt plötsligt inte riktigt förstår vad de säger. Som när jag sitter och försöker småprata med ett gäng 6-8 åringar...
Jag: Nåå, hade ni vart så snälla så tomten kom och hälsade på er...?
Ungarna: JAAAA!! (så långt hängde jag med)
Lilla A: Fröken...vet du vad jag fick?...en PAAVER MAJNÄRS ÅTTA!!!..Den va jättehäftig...hade vassa tallrikar som snurra!!! (några av de andras ögon blir stora och tittar avundsjukt på Lilla A)
Jag: ...(fattar inget???)...Oki, vad roligt (????)
Lilla R: Jag fick en APPSIDÄJSIDOCKA!!!!!!
Jag: ...(?????)..En docka..det var roligt...Vad fick du då 'Lilla V'?
Lilla V: ..En HÄÄLLOOOOKITTYDOCKA och en HÄÄLLOKITTYTRÖJA...
Lilla S:....å jag fick PÄTT-TJÅPPS...en jäääättegullig.
Lilla A, Lilla R (i kör): Jag fick också PÄTT-TJÅPPS!!!!
Lilla O: ...å jag fick en BÄNN TÄNN-KLOCKA!!
Lilla K: ..jag fick mer PÅCKEMÅNN¨..(och så fortsätter han glatt)...många som 'skada' jättemycket..tio gånger...
Jag:....(???????????)....vad kul.....?????????????????...jättekul....
Nej, se det snöar !!
Jobbsnack
Flickan: Dom har rätt så tråkiga jobb. Pappa ritar rör och mamma håller på och ringer i telefoner...
Jag: Jaha...
Flickan: Vad jobbar du med?
Jag: Men...jag jobbar ju här...
Flickan:..VAA??????!!!! (jätteförvånad)
Hon tänker till och efter vi pratat ett tag till så förstår hon ju att jag jobbar som fritidsfröken och inte bara är där för skojs skull. Samtalet fortsätter:
Flickan: Vad jobbade du med innan du började här då?
Jag: Jag gick i skolan och för att bli en fröken som jobbar i skolan.
Flickan: Det måste vara mycket roligare att vara fritidsfröken. Fröknarna i skolan BARA SKRIKER!!!
Jahapp..man kanske har rätt jobb trots allt, för inte vill jag väl vara en fröken som bara skriker.
Den gyllene medelvägen
Jag har vikarierat på en "dagisavdelning" i dag och barnen och jag har gjort det bästa att lära känna varandra.
En liten pojke och jag jobbade på det där med namn.
Pojken: Agneta!!!!
Jag: Jag heter Anette (man vill ju pojken ska lära sig rätt)..vad undrar du över??..............
5 min senare:
Pojken: Agneta??!!
Jag: Ja...jag heter Anette (pedagogiskt)....ska jag hjälpa dig??......................
efter ytterligare några minuter...
Pojken: Agneta!!
Jag: Ja, Anette heter jag...(tålmodig och pedagogisk)................
efter en liten stund
Pojken: AGNÄTT, AGNÄTT...kom och titta!!!
Jaja..är han nöjd så är jag nöjd..vi gick ju iallafall halva vägen var..
Over and Out // Agnätt
En hutt till maten
I dessa influensatider får man höra saker som man aldrig trodde man skulle få höra och man säger sånt som man aldrig trodde man skulle säga. Jag jobbade i en skola här om dagen och det var då som jag kom på vad konstigt det egentligen låter.
När alla barnen står uppradade utanför matsalen så hör jag först barnen säga till mig:
"Fröken, fröken, vi måste ha sprit innan vi äter."
Sen står jag själv där och säger barnen:
"Kalle, lite sprit innan du går in".
"Pelle! Spriten, varsegoo!"
"Lisa! Sprit!!"
"Det är så BRA med sprit!!"
"Hör upp nu! Har ALLA fått sprit?
Skål alla barn // Strandskatan
Celldelningskonsekvenser
Jag läste en artikel i Aftonbladet i morse och nu är jag UPPRÖRD!!! Jag är upprörd över hur det kan gå till i det stora landet i väster, USA. Läser om en mamma och en pappa som genom provrörsbefruktning väntar barn. Inplanteringen fungerade bra, det lilla embryot växte och utvecklades till ett foster och är numera en nästan färdig bebies där i mammans mage.
Provrörsbefruktning innebär att man har EN äggcell och EN sädescell för att det ska kunna ske.
Läkarna befruktade sen EN äggcell med hjälp av EN sädescell och ser till att den utvecklas till en blastocyst på kanske 100 celler innan den inplanteras i den kvinna som ser till att blastocysten blir en riktig lite människa. Den kvinnan bidrar med hormoner som gör att miljön i kvinnan blir de optimala för embryot (fostret, bebisen), hon bidrar till näring så det växer och utvecklas som det ska. Hennes kropp kommer att föda fram ett barn som utvecklats i hennes kropp....MEN i USA betyder INTE det att det är hennes barn. Nej, barnet tillhör de människor som bidrog med EN cell var. För läkaren klantade sig och råkade plantera in FEL embryo i kvinnan.
I USA verkar det nu som det är helt självklart att de som bidrog men EN cell var är de rättmätiga föräldrarna. Men man kan tacka läkarna för befruktningen och utvecklingen till en blastocyt. Man kan tacka kvinnan som burit barnet i nio månader och knutit starka band till det barn hon närt i sin kropp, och som kommer att föda fram det i plågor och antagligen känna starka moderkänslor och en enorm kärlek till det lilla livet.
Men vad betyder det??? När någon annan har bidragit med EN sädescell och EN äggcell!!!
Jag har bara lite otur när jag tänker.....
Sonen, den äldre av dem, var hemma och åt i dag vilket nog inte hänt sedan han flyttade i februari. Han tittar skeptisk på maten (pastagryta a'la hopkok) och frågar:
J: Vad är det i den här?
Bonden: De e pasta å kassler å.....
J: KASSLER...ni VET att jag inte tycker om KASSSLER....jag har bott här i 18 år och ni vet FORTFARANDE inte att jag INTE tycker om KASSLER!!!!!!!!!!!!!!
Jag: Näää..det hade jag ingen aning om
Bonden: ?????
Brodern: Nä..visste inte jag heller...
J: Ja, kassler tycker jag om...jag tyckte ni sa SPARRIS!!!!
Vi skrattade rått åt honom och berättade sen för alla hur rolig vi tyckte han vart...hehe
J kände därför ett behov av att förklara sig.
H: hahahahaha...
J: ja...men de e väl inte så konstigt...det börjar ju på samma bokstav......ssssssssssssssparris.....kasssssler...........ööhhh....faaan....
Bil+skog=ajj
Sonen: Hej..var är du?
Jag: I Östervåla...vadåråå?
Sonen: Jaha...vet du om Hasse är hemma hos er?
Jag: Nää..ingen aning..tror jag inte...vadåårååå?
Sonen: Nja..jag har kört åt skogen med pickupen...
Ganska många tankar virvlar runt en stund, men han pratar ju, han lever iaf.
Efter en kväll/natt på UAS ser han ut då här. Två frakturer i vänsterhanden...aj aj...
De hade röntgat rygg, nacke och huvud på honom också. Ryggen och nacken såg fina ut. I huvudet hade de inte hittat någonting. (?)
Inte trodde jag väl att det var HELT tomt....
Storken har landat
GRATTIS JESSICA OCH BJÖRN TILL ER LILLE SON
hahaha..Hannnnaaa
Tur för henne att hon kan anses som vuxen, annars skulle mamma bråka på henne....
Årets första julmiddag...
Hur som hellst har spanaren (jag) varit framme med kameran idag. Postlådan var inte sig lik i morse. Eller den satt åtminstone inte som den skulle. Här är bildbeviset:
Och vad kan nu detta bero på? Kan det ha ett samband med hur Sonen d.ä bil ser ut? Vad tror ni?
Undrar om det hela också hänger ihop med det lätt desperata uttrycket i Sonens hela person idag. Observera att han BÅDE har nikotinplåster och en HEL snusdosa i munnen.
På återseende // Strandskatan
Stäng dörren!
Min dotter sa det nyss...min yngste son brukar också klaga...
"STÄNG DÖRREN NÄR DU ÄR PÅ TOALETTEN!!!"
Jag försöker förklara att det bara beror på att i tidernas begynnelse när de var små så var jag TVUNGEN at ha dörren öppen för att ha koll på DOM, så det är egentligen deras fel som har skapat en vana hos mig och som är svår att jobba bort.
Förresten så har väl jag dörren öppen så mycket jag vill i mitt eget (..och Snokens och ungarnas) hus..eller????
Aj
Min son är en hårding (..eller en klantskalle). Idag halkade han på farstubron och smällde handen och armen genom två glasrutor. Blod, blod och åter blod. Egentligen ett rent blodbad om man får tro vittnesmålen. Nu är blodet upptorkat (tack Klaris), sonen sydd och omplåstrad (tack doktorn) och hans arma moder har hämtat sig från chocken.
Fingerramsa
Sonen d.y sitter och rabblar fingerramsan:
Tummetott, Slickepott, Fuck-you-fingret, Gullebrand och lilla Vickevire......
Making babies
Angelina...förlåt
..... jag har utnyttjat era män!!! För att göra barn...
Men ska man ägna sig åt att göra barn vill man ju ha en viss kvalité på avelsmaterialet.
David är ju en talangfull man (och snygg), och inte hade han någon dotter heller, så klart man ställer upp.
Brad är ju numera lika mycket känd för att vara en superfarsa som han är för sina filmroller, så han fick bli mitt nästa val. Lite förvånande var väl att lillebror blev rödhårig.Undrar om det är efter far eller mor....
Barnuppfostran
Antingen ska jag se mig som en duktig morsa som lyckats med mina barn...ELLER ..som en dålig morsa där barnen får ta hand om allt...
Sonen d.y kommer in i mitt rum när jag ligger i min säng med datorn på magen och kollar runt lite. Jag hade tagit ett litet (ett väldigt litet) uppehåll från mitt tentapluggande.
Sonen: Jag har städat ute i hallen..fast de e din tur...du kan komma och sätta upp din tavla som ligger på bordet.
Jag: Näää..jag pluggar ..(nödlögn)
Sonen: Jaha..men du borde röja lite här inne iaf!! (han tittar med avsmak på min klädhög och alla mina anteckningar och artiklar som ligger omkring mig)
Jag: Inte nu...pluggar!!
Sonen: Ähh...jag går ut och krattar löv nu.
Lite jobbigt dåråå..
I min ägo har jag en sådan där knep&knåp-knut, bestående av sex små träklossar som ska sättas ihop på ett visst sätt. De där träbitarna har alltid legat i en liten porslinsask som jag liksom knuten fått av en äldre släkting för många år sedan. Grejen med den där knuten är att jag ALDRIG fått ihop den.
Här om dagen kom lilla Ell, snart elva år, och frågade om hon fick sätta ihop den. -Varsågod, sa jag, och tänkte att jaja..hon måste ju få försöka, men klara det, det gör hon aldrig.
Så satte hon sig där då, vid mitt skrivbord, med klossarna och började på. Hon mumlade lite under tiden. Kunde urskilja fraser som: den ska nog va där..och där ska va en sån...hmm..den där ska va såå....SÅDÄRJAAA!!!
Vadå sädärja??!! Min nyfikenhet tvingade mig att titta hur det gick, och tamesjutton, hade inte flickungen satt ihop knuten!!!! Den där förbaskade knuten som jag aldrig klarat!! Jag är ju iallafall vuxen, jag är ju iallafall en yngre och femininare upplaga av Einstein, jag har ju iallafall haft den där knuten i många år...jag är..jag har...jag...ääsch!!
(misstänker att hon är något slags underbarn, det MÅSTE bara vara såå..visst måste det?).
Hennes syster lilla Emm, sju år, är också en rolig och smart unge. Vi pratade om solbränna och Snoken sa att jag hade fräkniga armar. Då säger Emm: -Men kolla på mej då...ja e alldeles VIT!...ja e ...PYTTEBRUN!!!
Det tycker jag var ett bra ord. Det ska jag som sällan blir brun använda mig av. Pyttebrun.
Ojojoj dååå.
När vi var inomhus så ägnade sig två grabbar åt att boxas. Det ansåg de att de fick för det fick de göra hemma. Det trodde jag inte på utan förklarade tålmodigt att man INTE får boxas. Så fort jag vände ryggen till pucklade de på varandra. Slutade naturligtvis med att den ena fick en rejäl snyting och det blev gråt och tandagnissel ett tag.
Jag fick nog och sa att vi skulle gå ut och leka för det höll för en gångs skull uppe. Då var det plötsligt fyra barn som tyckte det var väldigt onödigt med stövlar och galonisar. Det regnade ju inte!! Återigen förklarade jag pedagogiskt och tålmodigt varför och lyckades få på de små telningarna sina regnkläder. När vi väl kom ut var det ju solsken och hur varmt som hellst. Stackars barn!
Snart störtade samma barn som tidigare fått en snyting ner från klätterställningen. Pang sa det bara och så låg han som en platt padda med ansiktet i marken och armarna rakt ut. Jag fick först en lättare hjärtattack men den lindrades när jag såg att han alla tänder satt på plats och han såg ungefär ut som tidigare. Men näsblod blödde han och en bula i pannan fick han.
Under tiden hade en annan av pojkarna smitit iväg. Han hade kommit på att han faktiskt var nödig så han stod helt enkelt och kissade mot förskolans husknut. Det är vid sådana tillfällen man är glad att det inte kom en förälder precis.
Efter insidenten med klätterställningen övertalade jag jag telningarna att cykla istället, varpå pojken som redan var skadad cyklade snabbt som attan upp på rullstolsrampen och ut på trappen. Han svängde ju lite tvärt förståss. Cykeln for ju ner för trappen förståss. Pojken också förståss. Jag fick ytterligare en hjärtattack. Pojken hände det ingenting med. Han reste cykeln och trampade vidare...
Då gick vi in. Spelade memory. Förlorade STORT mot fyra stycken femåringar. Vissa dagar har man lite sämre flyt än andra...det bara är så...
