Kopparberg
Jag handlade lite på marknaden också. En vacker tavla med naturmotiv. Sonen d.y handlade också något att ha på väggen. En 3D- affisch. Båda var tänkt att ha i vårt gemensamma allrum.
Han ville ju också ha lite att säga till om, sa han. Han ville ju att det skulle se lite "tufft" ut när han hade pokerkvällar med sina polare...
Så nu sitter min fina tavla på en undanskymd väggsnutt i ett hörn. På största väggen, mitt i blickfånget från soffan, sitter en gigantiskt 3D-affisch med whiskeyreklam från Jack Daniel's......*suck*
Jag funderar på att skaffa lägenhet...åt honom...!!!
Städa, städa varje fredaaa...det tycker ja e kul...(inte)
Ditt rum ser ut som ett tonårsrum,
till och med hårspray på sängen och
kläder på golvet liksom...
Ta de som en komplimang
/din vuxna Dotter
Det tråkiga är att nu har det gått en tid, och så där charmigt rörigt som jag hade då har jag inte längre. Det har övergått till något annat...
Nu blickar jag ut över min lilla svit och tänker att skulle hon se hur det ser ut nu, så skulle det stå följande på lappen:
Ditt rum ser ut som en knarkarkvart,
alla saker huller om buller
och osorterade högar av skit överallt.
Ta det inte som en komplimang.
/ din oroliga Dotter
I dag när jag kommer hem SKA jag verkligen städa!. Jag måste! Jag ska ....jag SKAAAA!!!!
John Blund
-Å vem är det? frågar han.
Vadå, vem är det???? Vet inte ungdomar någonting nuförtiden. Han är ju John Blund!!! Precis så säger jag och han säger:
-Öööh, va???!!
Så dyker min sk svärson upp som är något äldre än min dotter och faktiskt också upplevde sjuttiotalet. Jag säger till honom samma sak, och han hade hört det och kände det samma som jag: att John Blund är död!
Sen berättade han det hemska att min dotter, tillika hans flickvän, var lika oförstående som sin bror. Hon hade ingen aaaning om någon Lennart Swahn.
Äre nått som går eller...?
Häromdagen fick jag ett mess av missB som löd: Ville bara meddela att jag återigen boat i soffan med en bruten fot.
Som ett par sanna vänner åkte då Londonpinglan och undertecknad dit med en termos kaffe, två kantareller och foten av en Karjohan. Svamparna var en kryapåsig-present (jaja..vi tyckte det var en bra(?) ide' då! ) Synd var det i alla fall om henne för hon har fått en otrevlig ovana med det där att bryta fötter.
När vi satt där hos henne och "uppmuntrade" så ringde plötsligt mobilen och jag hade Sonen d.y i andra änden. Han berättade att han klotat med moppen och allt var bra med moppen men han hade jäkligt ont i armen. Han blev inte bättre, så morgonen efter åkte vi till ortopedakuten, och visst, det visar sig att armen är bruten. Han har nu sin arm i ett litet fint gipspaket.
Konstaterade dessutom att tillbringa 6,5 timmar i ett väntrum med enbart tidningar som Året Runt är väääldigt låååånga timmar. Och då var ju jag ändå pigg och frisk och kry.......
