Julhandel
Jag besökte en affär under förmiddagen idag. Jag tänker inte nämna vilken, men jag kan säga så mycket att den är liten och av lokal karaktär. Handlade sill, julskinka, rödkål, pepparkaksdeg, smör, mjölk, fil, bröd, frukt, grönsaker och massor med andra grejer. Vagnen var överfull och ingen kan beskylla mig för att inte vara köptrogen den lilla butiken trots att jag antagligen skulle tjäna en hel del med att i allafall julhandla i något köpcentrum någonstans. Man kan väl betrakta mig som en stammis.
I dag gjorde jag ändå bort mig, men det visade sig att "butikstanten" gjorde bort sig ännu mer....
Jag trängde mig nämligen förbi en man och en varuhylla vid kassan när min fot stötte till en stor keramiktomte som stod placerad på golvet framför kassan. Tomten stod och vaggade ett tag men föll sedan framstupa försiktigt, men det räckte gott och väl för att tomten skulle bli i två halvor.
Jag: (något förfärat)..ojojojdååå..(satte ihop tomten igen, såg ut som förr men TRASIG)
Kassatanten:..................(sa ingenting)
Jag: ojojojdååå, hur gör vi nu?
Kassatanten: Vet du vad den kostar den där....130 kronor!!! (jag skämdes ännu mer)
Kassatanten: Den går nog att limma ihop så kan man ha den som prydnad.
Sonen d.y: Har du superlim så kan jag limma ihop den åt dig ( han tittar på kassatanten)
Kassatanten: Men JAG kan ju inte sälja den igen..det går ju inte (nej, SJÄLVKLART) ...den får ju ni göra själva (limma med eget lim alltså)...men du kan säkert använda den..det kommer inte synas så mycket att den är lagad.
Jag: ????? ....ok (mycket tveksamt)...jag får väl köpa tomten då...
Vid det här laget började jag bli lite sur. OK, jag hade ju förstört tomten, men det var inte med flit. Och visst, jag får väl ersätta den då, men ta hem den tänkte jag då INTE göra. Jag ville verkligen inte HA den. Men jag sa inget utan sträckte återigen fram betalkortet.
Då härsknade en av de andra kunderna till, en man som jag aldrig sett förr. Med myndig stämma säger han till kassatanten att han aldrig hört på maken, att jag ska betala en tomte som gick sönder av en ren olycka och som stod väldigt tokigt placerad och skulle det gå till på det sättet så skulle han ALDRIG mer sätta sin fot i den affären igen..typ.
Kassatantens ansikte skiftade färg till blodrött, jag fick tillbaka betalkortet, tackade och bad om ursäkt om vart annat och skyndade ut. Så du man som räddade mig och sparade 130 kronor åt mig, läser du detta, så TACK för hjälpen.
I dag gjorde jag ändå bort mig, men det visade sig att "butikstanten" gjorde bort sig ännu mer....
Jag trängde mig nämligen förbi en man och en varuhylla vid kassan när min fot stötte till en stor keramiktomte som stod placerad på golvet framför kassan. Tomten stod och vaggade ett tag men föll sedan framstupa försiktigt, men det räckte gott och väl för att tomten skulle bli i två halvor.
Jag: (något förfärat)..ojojojdååå..(satte ihop tomten igen, såg ut som förr men TRASIG)
Kassatanten:..................(sa ingenting)
Jag: ojojojdååå, hur gör vi nu?
Kassatanten: Vet du vad den kostar den där....130 kronor!!! (jag skämdes ännu mer)
Kassatanten: Den går nog att limma ihop så kan man ha den som prydnad.
Sonen d.y: Har du superlim så kan jag limma ihop den åt dig ( han tittar på kassatanten)
Kassatanten: Men JAG kan ju inte sälja den igen..det går ju inte (nej, SJÄLVKLART) ...den får ju ni göra själva (limma med eget lim alltså)...men du kan säkert använda den..det kommer inte synas så mycket att den är lagad.
Jag: ????? ....ok (mycket tveksamt)...jag får väl köpa tomten då...
Vid det här laget började jag bli lite sur. OK, jag hade ju förstört tomten, men det var inte med flit. Och visst, jag får väl ersätta den då, men ta hem den tänkte jag då INTE göra. Jag ville verkligen inte HA den. Men jag sa inget utan sträckte återigen fram betalkortet.
Då härsknade en av de andra kunderna till, en man som jag aldrig sett förr. Med myndig stämma säger han till kassatanten att han aldrig hört på maken, att jag ska betala en tomte som gick sönder av en ren olycka och som stod väldigt tokigt placerad och skulle det gå till på det sättet så skulle han ALDRIG mer sätta sin fot i den affären igen..typ.
Kassatantens ansikte skiftade färg till blodrött, jag fick tillbaka betalkortet, tackade och bad om ursäkt om vart annat och skyndade ut. Så du man som räddade mig och sparade 130 kronor åt mig, läser du detta, så TACK för hjälpen.
Kommentarer
Trackback
