Strandskatan

Min trognaste följeslagare och min kära kära vän finns inte mer. På bara ett dygn har tillvaron ställts sig på ända och ingenting är sig likt. Igår travade Ranja som vanligt iväg på sorkjakt. Men till skillnad från vanliga dagar kom hon inte tillbaka. Kall och oförmögen att röra sig hittades hon sedan på bästa sorkletarstället. Veterinären gjorde vad hon kunde och Ranja bäddades ner i soffan för att få tillbaka värmen i kroppen, men fast timmarna gick och hon blev varm kunde hon ändå inte röra halva sin kropp.
Ingen förbättring skedde under natten och veterinären kom åter på besök och sa det som vi alla redan misstänkt. "Det bästa är att låta henne somna in". Hon hade med största sannolikhet drabbats av en hjärnblödning.
Med alla vid sin sida, nerbäddad på köksgolvet, och händer som smekte henne fick hon sen de sprutor som fick hennes varma hjärta att sluta så. Det var sorgligt, väldigt väldigt sorgligt, men ändå skedde det på det finaste sätt som man kan tänka sig.
Nu börjar ett annat liv....ett liv utan Ranja.

En glad Ranja med nytt tuggben