Strandskatan

Häromdagen fick jag ett telefonsamtal. Det var sonen.

Sonen: Hej..var är du?
Jag: I Östervåla...vadåråå?
Sonen: Jaha...vet du om Hasse är hemma hos er?
Jag: Nää..ingen aning..tror jag inte...vadåårååå?
Sonen: Nja..jag har kört åt skogen med pickupen...

Ganska många tankar virvlar runt en stund, men han pratar ju, han lever iaf.


 

Efter en kväll/natt på UAS ser han ut då här. Två frakturer i vänsterhanden...aj aj...
De hade röntgat rygg, nacke och huvud på honom också. Ryggen och nacken såg fina ut. I huvudet hade de inte hittat någonting. (?)
Inte trodde jag väl att det var HELT tomt....