Strandskatan

Jag tror att folk tycker att jag är en person som är OK att väcka, och att mitt sovgemak dessutom är någon form av allmän plats.
Nu är jag förvisso en person som ÄR OK att väcka eftersom jag har ganska lätt att somna om. Men ibland KAN det även bli för nog, även för mig....
Härom natten var det en sådan natt.
Jag la mig väl ganska tidigt och låg som allt för ofta i min säng och chattade med någon av mina vänner i cyberrymden. Då kommer äldste Sonen inklampande för att fråga något VÄLDIGT viktigt, som jag redan glömt. Han hann väl knappt ut förrän nästa, Dottern, tittar förbi på vägen hem från sitt jobb. Observera att BÅDA flyttat hemifrån. Det är jättekul att de kommer, men ack så konstigt att det alltid ska ske efter läggdags.
Nästa som händer ar att Londonpinglan ringer. OK det med, eftersom hon ser på datorn att jag är online (=vaken). Efter det somnar jag sött och ligger där och snusar med näsan i kudden när jag i mina drömmar tycker mig höra mobilen. Sömndrucken och halvsovande lyckas jag hitta den och svarar.
 Denna gången är det Eriksson (som dricker öl) som är  hemskt pratsugen. Han berättar om dittan o dattan, och fan o hans moster, i en timmes tid. Och jag tycker det är trevligt det tycker jag visst det, men lite trött är jag allt. Vi säger godnatt och lägger på. Klockan närmar sig ett. Jag somnar om.
En kvart senare ringer det igen. Eriksson har kommit på något han glömde berätta om en lappgubbe i Saxnäs. Han berättade om lappgubben, det tar ytterliggare dryga halvtimmen, så säger vi godnatt igen och så somnade jag om. , igen,
Nästa gång jag vaknar så är det "han som bor i mitt hus" som knackar på och stövlar in. Han har nämligen kommit på hur vi ska göra med:
..".bla bla..bla..bla..bla ...bla..."
"Hur mycket är klockan???" , frågar jag efter ett tag eftersom jag tycker att solen inte står värst högt på himlen.
"Snart fyra", säger han, och fortsätter babbla.
Då skickar jag ut honom. Då fick till och med jag nog.
Så hör jag mobilen igen. Klockan är runt sex ser jag på displayen innan jag svarar.
"Jag skulle bara säga att du kan sova för jag väcker O och skjutsar honom till bussen".... (OK, tack)
En halvtimme senare.
".Du, ska du ha frukost vid åtta? H&H kommer hit och käkar med oss"...(öhh, jatack)
Halvåtta....mobilen surrar...
"du, jag plockar fram frukost nu...du kan komma ner om en halvtimme eller sååå......."

Klockan åtta sitter jag vid frukostbordet. Alla tittar på mig och säger "fan, vad du ser trött ut!!! Du gick ju och la dig jättetidigt i går???!!!"