En liten resumé
Ja, nu var det ett tag sedan man vek ut sitt liv i offentligheten....Nyfikna???Jag kanske har ägnat mig åt sådana saker som inte lämpar sig för publicering...(ni skulle bara veta ;))
Hur som helst, idag är det söndag, jag ska jobba med en textanalys som ska vara inne i morgon före 23.59. Låter inte så där jätteroligt att ägna en söndag åt. Kriss-stumpan kommer över och vi ska ha lite studieverkstad.
Alla hjärtans dag förflöt utan att man såg röken av några hjärtan. Däremot blev den ett trevlig middag på ett lokalt hak med trevligt sällskap och skjutsad som en kunglighet i raggarfamiljens nya svenssonbil.
Fredagen den trettonde avlöpte utan större insidenter.
Torsdagen den tolfte träffade jag min gamla klasskamrat som jag inte sett på sådär tjugo år fast vi tillbringar våra dagar på några hundra meters avstånd från varandra. Han var preciiiiiis sig lik. Precis lika pratglad och nära till skratt som jag kommer ihåg honom, och de där timmarna över en kopp kaffe på MickesCafé gick rysligt fort. Nu ska det minsann inte ta så långt tid innan vi ses igen.
Från onsdag och bakåt känns det inte som jag har några minnen av vad jag pysslat med. Antagligen beroende på en viss dos av seniliet som kommit smygande. Men jag antar att jag inte pluggat som jag borde, umgåtts med Londonpinglan mer än jag borde och som vanligt ägnat alldeles för lite timmar åt motion och alldeles för många timmar åt att surfa runt på nätet.
På återseende//Snöskatan
Hur som helst, idag är det söndag, jag ska jobba med en textanalys som ska vara inne i morgon före 23.59. Låter inte så där jätteroligt att ägna en söndag åt. Kriss-stumpan kommer över och vi ska ha lite studieverkstad.
Alla hjärtans dag förflöt utan att man såg röken av några hjärtan. Däremot blev den ett trevlig middag på ett lokalt hak med trevligt sällskap och skjutsad som en kunglighet i raggarfamiljens nya svenssonbil.
Fredagen den trettonde avlöpte utan större insidenter.
Torsdagen den tolfte träffade jag min gamla klasskamrat som jag inte sett på sådär tjugo år fast vi tillbringar våra dagar på några hundra meters avstånd från varandra. Han var preciiiiiis sig lik. Precis lika pratglad och nära till skratt som jag kommer ihåg honom, och de där timmarna över en kopp kaffe på MickesCafé gick rysligt fort. Nu ska det minsann inte ta så långt tid innan vi ses igen.
Från onsdag och bakåt känns det inte som jag har några minnen av vad jag pysslat med. Antagligen beroende på en viss dos av seniliet som kommit smygande. Men jag antar att jag inte pluggat som jag borde, umgåtts med Londonpinglan mer än jag borde och som vanligt ägnat alldeles för lite timmar åt motion och alldeles för många timmar åt att surfa runt på nätet.
På återseende//Snöskatan
Kommentarer
Trackback
