Simhallen
Jag har sedan ett par månader vart en ganska flitig besökare i simhallen ett par förmiddagar i veckan eftersom jag har förmånen att börja jobba ganska sent vissa dagar. Simma en timme fram och tillbaka, fram och tillbaka, längd upp och längd ner, kan vara nog så tradigt. Men det händer alltid något där som roar mig en smula. Idag var det ovanligt mycket folk där. Två skolklasser och bara en bana öppen för oss motionsimmare. Efter en stund öppnas ytterligare två banor och sedan byter de skyltar på banorna och den forna motionsbanan förvandlas till en snabbana. Det uppmärksammas dock inte av de två äldre damer som blev kvar i den banan när alla vi andra bytte. De simmar vidare, sida vid sida och pratar, pratar och pratar med varanadra.
Snart kommer en slimmad ung man på ca 20 år i simglasögon och badmössa (brukar betyda att man är SNABB). Han ställer sig på kanten och ska precis kasta sig i på ett sådant där elegant sätt som snabba simmare i simglasögon gör då de två pratande damerna kommer guppande. Han hejdar sig och väntar och jag antar att han tänker att de vill simma fram till änden av banan innan de byter. Men de ser honom inte utan vänder håll och guppar långsamt vidare nästa vända. Killen ser lite besvärad ut och nu kliver han i vattnet och står och väntar i änden på banan i stället. Damerna kommer tillbaka men ser liksom inte killen iallafall utan vänder om ytterligare en gång. Han ser mycket besvärad ut, tittar hjälplöst mot badvakterna som inte ser hans dilemma. Han byter till vår bana och efter ena kanten börjar han simma en sådan där perfekt ljudlös plaskfri supersnabb crawl bland alla oss andra vanliga bröstsimmare.Han måste ju dock stanna varje varv för att kolla att ingen är ivägen för honom.Han sneglar då hela tiden mot snabbanan. Det ser ut som han tänker: "ska jag våga säga åt tanterna?" Själv tänker jag också att jag kanske ska göra tanterna uppmärksamma på att de simmar i fel bana för att hjälpa killen som är sååå besvärad. Nu kom jag fram till killen innan där han stod i ena änden av bassängen och kollade fri väg och sneglade på tanterna. Jag sa till killen att jag tror du kan säga åt dom för jag tror de bara inte har uppmärksammat att de bytt skyltar på banorna för de verkar väldigt inne i sitt samtal. Jo, sa killen, jag kanske ska göra det. Jag vänder håll och i ögonvrån ser jag killen simma över till snabbanan igen och när tanterna närmar sig hör jag ett:"Ursäkta mig, men..." Tanterna börjar kackla ännu mer, ber tusen gånger om ursäkt och byter förstås bana.
Då ser jag en annan tant, lite sportigare tant i simglasögon, i motsatta änden av snabbbanan komma, kliva upp på kanten och plumsa i helt utan att se den försynte snabbsimmande killen som ljudlöst forsar fram genom vattnet. Stackarn tänkte jag, även om hon var snabbare än de första tanterna var hon ett STORT hinder (de krockade i princip) Fast hon tyckte tydligen inte att hon var det för hon sa åt killen att vi ryms väl här båda två. Jovisst, sa killen...röd i ansiktet. Och tur var väl det för DEN tanten var inte att leka med.
När jag strax efter gick upp ur vattnet och in i duschrummet så kom hon också medan jag var kvar (hon var tydligen inte så uthållig iallafall). Där fanns också ett gäng yngre glada tjejer i tioårsåldern. Ni kan ju tänka er hur det kan låta med ett gäng glada tjejer med höga gälla röster i ett kalt kaklat duschrum. Oj, vad tanten blev arg. Skällde ut de stackars tjejerna efter noter för att de väsnades. Stackars tjejer, de såg helt förskräckta ut, och det gjorde nog jag med förresten. Jag tänkte att det var väl en himla tur att den försynte killen i snabbanan gick med på att dela bana med henne, annars vet i gudarna hur det gått.
Ser fram mot nästa simpass. Undrar vad det kommer att hända för spännande då?
Dags för jobbet....Hörs!!
//Srandskatan
Kommentarer
Trackback
