Strandskatan

Jag är ju inte bara "fröken", jag är ju "discokula" också. I alla fall i dag. Så i dag när jag skulle åka till jobbet tog jag inte på de vanliga kläderna. Jag öppnade garderobsdörren och letade runt efter det mest glittriga jag hade. Det blev en guldig topp, en tröja med silverpaljetter, en alldeles för kort svart kjol med lite glitter i och de festigaste strumpbyxor jag hittade. silvernagellack och lite glitterspray i håret. Och ett par stora örhängen förstås....och smink. Min jobbarkompis Rasmus sa att jag såg ut som någon som klädde sig utan att vara medveten om sin ålder. Och jooorå...kan nog hålla med. Jag såg ut så som en åttaåring skulle kunna tänkas klä sig. Haffat de finaste utan att ha någon som helst tanke på om det vare sig passade sig eller passade ihop.

Fast barnen på jobbet tyckte att jag var JÄTTEFIN!!! De var förresten också fina. Fina klänningar, våfflat hår, och spindelmannen kunde man bland annat se skuttande runt på dansgolvet.

Jag kände mig helt rätt ända till klockan tre och discot var slut. Då kände jag mig HELT FEL!!! Jag hoppades verkligen att alla föräldrar som hämtade sina barn KOM I HÅG att vi hade haft disco och det var därför fröken såg ut som en diskokula. För säkerhetsskull så PÅMINDE jag alla föräldrar som tittade lite fööör länge på min utstyrsel.

Efter jobbet åkte jag och handlade med dragkedjan på jackan uppdragen under hakan, strumpbyxor med guldgirlanger (kjolen var för kort för att överhuvudtaget synas under jackan) och glitterspray i håret. Säkert Coops mest pimpade kund. 

 

 

 

Nä, nu får det vara nog med glamour, nu åker myspyjamasen på.