Strandskatan

Idag har jag lärt mig två saker. För det första: Ha ALLTID en välladdad mobiltelefon när du ska ut i skogen och leta efter "hittaut-nummer" och lita inte alltid på ditt annars förträffliga lokalsinne. Och förresten lärde jag mig en sak till: Ta ALLTID med kaffe om du tänker gå vilse.

Nu missade jag alla de sakerna men nu TÄNKTE jag ju inte heller gå vilse....bara blev så.

 

Eftersom jag har det så bra så jag har semester så hade jag bestämt att ägna mig åt http://www.hittaut.nu/uppsala och leta på några nummer i Lunsens naturreservat. Första numret var jättelätt. Andra numret fanns efter ca 2 km promenad och var lite klurigare att hitta. Tredje numret skulle sitta några hundra meter från stigen vid ett surhål och en bergknalle. Jag letade och letade men hela skogen var full av surhål och bergknallar så jag hittade inte pinnen med numret någonstans. När jag gav upp hittade jag inte stigen heller. Men eftersom jag visste var jag kom ifrån (trodde jag ja) så gick på "känn" . Över bergknallar och genom surhål, över bergknallar och genom surhål, över bergknallar och genom surhål....men INGEN stig. Runkeepern talade om för mig att jag gått 8 km och då kom jag på att jag skulle kolla på mobilen var jag var....då dog den....Jag gick över sjuttioelva bergknallar till och genom lika många surhål i någon timme till men ingen stig. Vid det taget höll jag dessutom på att svälta ihjäl.

Men så som en uppenbarelse såg jag en hittaut-pinne. Den pinnen jag inte hittade tidigare och FAST jag hade gått i en timmes tid BORT från den??? Lite hopp om livet fick jag och tänkte att NU vet jag ju var jag är åtminstone. Så jag tog ny riktning mot stigen. Över bergknallar och genom surhål...och JOHEJSAN...efter en kvart var jag tillbaka till pinnen IGEN??? Vafan, tänkte jag, gick jag fel??? Så knallade jag iväg igen och samma visa hände igen, efter en kvart var jag åter tillbaka vid pinnen. Då tänkte jag att det var dags att koncentrera sig och tänka till ordentligt. Satte mig ner, studerade kartan NOGA (surhål och bergknallar överallt både på kartan och i verkligheten) Kollade solen, men igenmulet så det var omöjligt att se mellan trädtopparna. Kollade noga om det såg upptrampat ut åt något håll (jag kunde ju inte vart den enda människan som letat efter den hittaut-pinnen) Så tog jag ett nytt beslut och gick. Och jaa, efter en stund kom jag ut på stigen igen. Jag var RÄDDAD!!!

Efter några km till efter en stig, som även den gick över berghällar och genom surhål, beslutade jag mig för att jag hade fått nog för i dag. Fyra timmar hade jag irrat runt och fått skavsår på kuppen.

Jag hann hem innan jag svalt ihjäl med (fast det var på vippen) och väl hemma serverade jag mig en stor kopp kaffe och en ostmacka och kände mig nästan lite upprymd över mitt lilla äventyr. Kanske åker jag dit och tar de andra numren i morgon :)