Strandskatan

Den här dagen har vart lite väl spännande för min smak. Jag har ju stiftat bekantskap med mammografiavdelningen när det inte bara handlar om en vanlig rutinkontroll.

Tio minuter innan avtalad tid stod jag som jag gjorde för ett par veckor sedan och anmälde min ankomst. Idag blev jag dock visad till ett annat väntrum och hamnade framför en dörr där det stod "utredningslab" på dörrskylten.

Efter att ha bläddrat i några nummer av Året Runt där det bara stod artiklar om tragiska sjukdomar och andra och andra familjetragedier blev jag inkallad i ett undersökningsrum där en jätterar liten sköterska tog hand om mig. Hon tog en MASSA nya bilder på mitt vänstra bröst och en på det högra. Sedan fick jag gå ut i väntrummet igen och läsa Året Runt (om nya tragedier) och vänta på att doktorn skulle kolla upp mina plåtar. 

Och så kom den lilla rara sköterskan igen och hämtade mig och jag fick gå in i ett annat undersökningsrum där de skulle kolla upp bröstet med ultraljud. Men när doktorn kollat färdigt på mina plåtar kom hon på att hon ville ha fler bilder så då fick jag ställa mig i den där vidriga mammografiapparaten för en 3-4 nya bilder. Och så fick jag vänta och vänta och vänta....

Efter en lång väntan kom den lilla rara sköterskan in igen och hälsade och sa att hon tog över efter den andra sköterskan. Hon såg precis lika dan ut i mina ögon så hade hon inte sagt något hade jag aldrig fattat att hon var en annan person.Så var det bara att vänta igen...vänta och vänta...

Och så kom doktorn. Hon såg ut som de rara sköterskorna hon med. På pricken! När man jobbar på mammografiavdelningen så är man ganska liten, har mörkt halvlångt hår i tofs, bryter på ett främmande språk och är jättesnäll och rar.

Det var den rara doktorn som gjorde ultraljudsundersökningen. Hon sa att jag hade mycket körtlar i mina bröst så det var svårt att få någon bra bild. Hon sa att om man har mer fett mellan körtlarna så är det lättare att se. Och det hade inte jag. Herregud, tänkte jag, det är väl typiskt att man ska ha för mycket fett överallt utom där jag BORDE ha mycket fett....där har man tvärtom för lite...  .

Så sa hon att hon egentligen tyckte det såg ganska bra ut....men....på ett ställe såg det lite konstigt ut och det var ju i och för sig där jag för en massa år sedan hade haft en bröstböld så det var nog bara ärrvävnad med för säkerhetsskull var det bäst att ta ett prov, sa hon. Prov? Hur tar man ett prov, tänkte jag? Men det blev jag snart varse...

Ett prov tar man med en låååååång nål. Men det bara stack till lite och gjorde faktiskt inte särskilt ont alls.

Nu får jag vänta ytterligare en vecka på svar, men den rara doktorn var ganska lugnande och sa att det såg bra ut så jag behöver nog inte oroa mig.

Vid det laget oroade jag mig mycket mer över att min parkeringsbiljett hade gått ut än över eventuella negativa provsvar.

                                                                      På återseende//Strandskatan