Strandskatan

KulturNatten i Uppsala är ett väldigt trevligt arrangemang måste jag säga. Och utbudet är så stort att programmet säkert inte behöver ändras på minst tio år för det är väl så långt tid det tar innan man hinner se allt.

.Kvällen nöjdaste ögonblick var när jag stod lutad mot entrén till souvenirbutiken i domkyrkan för att vänta på "släppet" av biljetterna till visningen i skattkammaren och vänder mig om och det visar sig ha bildats en kö på flera hundra personer BAKOM mig.

Kvällens mest obehagliga ögonblick var när man stod inpackad nio personer i en liten liten hiss (för max 5 pers) som tog oss upp i tornet i Uppsala domkyrka för att se skattkammren (jaja...jag HAR en släng av klaustrofobi)

Kvällens mest förvånande ögonblick var när N ivrigt propsade på att ställa sig i en lååååååååååång kö vid coops stånd där sockervadd delades ut gratis. Sockervadd som är så otäckt! Gillade hon sockervadd?? Nog för den var gratis..men..?? När jag frågade såg hon lika förvånad ut som mig. Hon påstår att hon trodde de delade ut bananer..Bananer? Bananer och sockervadd....liiiiite skillnad va???

Kvällen mest tursamma ögonblick var när jag i cykelfrämjandets monter fick alla rätt på tipspromenaden och vann brickor till lotthjulet och vann på alla tre dragningarna. Två vykort och ett klistermärke rikare. Skänkte ett vykort till en bättre behövande som tyckte livet var orättvist.

Kvällens mest stressiga ögonblick var när man inte förstod vilken sida av resecentrum bussen till skrotcentralen gick.

Kvällen hallelulja moment var när man kikade in i ett bedårande litet café på en fin liten bakgård på Linnégatan där man kunde få en kaffe och muffins för ynka 30 riksdaler.

Kvällens svåraste ögonblick var när man skulle krångla fram cykeln där man parkerat FÖRST av alla och där det var becksvart och man hade kodlås.

Mest förundrad blir man väl dock över skrotcentralen. Hur man lyckats få så mycket folk att komma dit och titta på bara massa gammalt skrot så bussarna går skytteltrafik dit är imponerande