Känns tungt
Ibland blir man brutalt medveten om livets förgänglighet. Det har vart(är) en ledsam vecka med många tankar. En vän balanserar på den sköra tråd som skiljer livet från döden och ingen vet än hur det kommer att sluta.
Själv gråter jag. Jag gråter över min sjuke vän, över hans familj, över livets orättvisor, över alla som inte har det bra och över allt annat sorgligt som har hänt och eventuellt kommer att hända. Jag passar på...
Appropå allvarliga saker hade tre pojkar på förskolan ett allvarligt samtal vid matbordet här om dagen.
E: Min mormor och morfar bor i himlen...
A: Är dom döda???
E:...neej...inte döda....de bor på ett moln.
S: Min farfar dödde
A: Bor han i himlen nu?
S: nääää....han dödde neråt....han är ner i jorden
E: saknar du din farfar?
S: jaaa...jag önskar han dödde upp igen...
Kommentarer
Trackback
