Logdans
I gårväll var det logdans på Gårdsjö Loge som gällde. Så klart man var där. Ovanligt lite folk och kallt som satan, men kul ändå på nått vis.
Tyvärr var det inte riktigt lika roligt när man kom hem, och inte ville annat än krypa ner mellan lakanen och lägga huvudet på kudden, och det visade sig att man inte kommer in i huset.
Sonen, den hemavarande, hade helt plötsligt bestämt sig för att vara frånvarande..och låst dörren. Var han höll hus gick inte att ta reda på eftersom den lilla odågan inte tagit med sin mobil. När jag slog numret till honom hörde jag retfullt hur den låg och ringde inne på köksbänken.
Nylonstrumpor, kort kjol och linne (och en jacka, tack o lov) var knappast tillräckligt med kläder för att sova ute heller, eftersom precis inatt de berycktade järnnätterna slagit till och termometern sakta men säkert gick från plus till minus.
Han som bor i mitt hus och som kom hem samtidigt som mig och därmed mötte samma öde började ringandet. Tänkte att Dottern kanske hade en nyckel och kunde rädda oss från köldskador. Men både hon och hennes sänkamrat sov som stockar och ville inte svara. Ringde sen till sin snälla Broder som trodde sig ha nyckel hemma. Han kom efter ett tag farande med en handfull nyklar som kanske hörde till huset, men icke...
Så det slutade med att vi fick åka till Dottern, banka på dörren och väcka upp dem, få en nyckel och åka hem och låsa upp.
Det sista minnet jag har innan jag somnade var hur jag fortfarande var så genomfrusen så jag hackade tänder.
Tack Lars..Jag tror det var Du som räddade mig från att frysa ihjäl i natt. Känn Dig som en hjälte.
Och Olle!!!!!!...Vad har mamma sagt om att alltid tala om var man tar vägen någonstans, ta med mobiltelefon när man åker någonstans, samt LÄGGA UT NYCKEL!!!!!!
Tyvärr var det inte riktigt lika roligt när man kom hem, och inte ville annat än krypa ner mellan lakanen och lägga huvudet på kudden, och det visade sig att man inte kommer in i huset.
Sonen, den hemavarande, hade helt plötsligt bestämt sig för att vara frånvarande..och låst dörren. Var han höll hus gick inte att ta reda på eftersom den lilla odågan inte tagit med sin mobil. När jag slog numret till honom hörde jag retfullt hur den låg och ringde inne på köksbänken.
Nylonstrumpor, kort kjol och linne (och en jacka, tack o lov) var knappast tillräckligt med kläder för att sova ute heller, eftersom precis inatt de berycktade järnnätterna slagit till och termometern sakta men säkert gick från plus till minus.
Han som bor i mitt hus och som kom hem samtidigt som mig och därmed mötte samma öde började ringandet. Tänkte att Dottern kanske hade en nyckel och kunde rädda oss från köldskador. Men både hon och hennes sänkamrat sov som stockar och ville inte svara. Ringde sen till sin snälla Broder som trodde sig ha nyckel hemma. Han kom efter ett tag farande med en handfull nyklar som kanske hörde till huset, men icke...
Så det slutade med att vi fick åka till Dottern, banka på dörren och väcka upp dem, få en nyckel och åka hem och låsa upp.
Det sista minnet jag har innan jag somnade var hur jag fortfarande var så genomfrusen så jag hackade tänder.
Tack Lars..Jag tror det var Du som räddade mig från att frysa ihjäl i natt. Känn Dig som en hjälte.
Och Olle!!!!!!...Vad har mamma sagt om att alltid tala om var man tar vägen någonstans, ta med mobiltelefon när man åker någonstans, samt LÄGGA UT NYCKEL!!!!!!
Kommentarer
Trackback
