Strandskatan

Ett problem jag har är att jag i vissa fall inte tänker längre än vad näsan är lång. När det gäller att komma i säng på kvällarna tänker jag knappt så långt ens. Jag har nämligen några nätvänner som jag brukar prata (chatta) med ganska regelbundet och det sker oftast när klockan är så mycket så det känns meningslöst att göra något annat än att sitta vid datorn och surfa runt. Nu är tyvärr mina nätvänner nattugglor.Själv är jag ju en strandskata (dvs en daguggla). Men vad bryr jag mig om det, när man har mycket att säga och tiden rinner iväg. I dårhuset med alla gaphalsar som jag råkar bo i finns dessutom ingen som helst chans att ta igen förlorad sömn dagtid. Även om man smyger sig undan för en liten tupplur (man är ju en arbetslös med sommarlov) så blir man omgående störd av ett evigt hallåande och tjohooande och att någon skriker AAAANNNÄÄÄÄÄÄTTTTT!!!!!! Här är huset där ordet "hänsyn" icke existerar.
Men mina (o)vanor straffar sig ju. Orkade jag till exempel åka till Ön och dansa som jag planerade?...nope... Var jag snäll och tålmodig hela dagen?...nope....var jag pigg, vaken o spirituell när jag på kvällen förde en msn-konverstion med N?...nope... Tvärtom vaknade jag förrvirrat till, av en plingande dator, när jag inte svarat efter dryga kvarten med en fråga om jag sov. Och ja...jag erkänner...jag sov som en stock...