Gamla vänner.
Idag när jag läste min e-mail fick jag en väldigt glad överraskning. Jag hade fått ett vidarebefodrat meddelande från ett par gamla vänner som jag inte haft kontakt med på många, många år. Jag lärde känna den manliga delen av paret för..få se nu...22 -23 (HERREGUD!!!) år sedan, när vi gick en kurs tillsammans under ett års tid. Genom honom lärde jag också känna hans sambo (fru?). På den tiden bodde vi ganska nära varandra men genom jobb så flyttade de och vi kom ifrån varandra.
Men mycket minnen dyker upp i mitt huvud när jag läste mailet. Jag tänker på deras stora snabba hundar och på att det var H som fick mig att köpa mitt första akvarium. Jag tänker på när vi meckade (bytte bromsar?) med H:s pappas gamla grålle. Jag tänker på deras gula lilla hus med tre små hallar och hur vi vid jämna mellanrum blev hembjudna till dem (undrar om jag bjöd tillbaka någongång?). Mycket måste ha hänt sedan vi hördes sist.
Ska sanningen fram så visste jag att H åtminstone hade jobbat i den stora parken jag passerade dagligen när jag läste naturvetenskap. Jag spanade alltid på jobbarna där men hittade aldrig någon som stämde in så jag hade börjat misströsta lite. Däremot så är det ganska många av de som jobbar där som numera hälsar på mig... Många gånger tänkte jag att jag skulle fråga efter H, men jag kom mig liksom aldrig för.
Nu hoppas jag att det blir ändring och att vi snart kommer att träffas. Blir nog ett roligt 2009.
1986. H och två av hans hundar.
Men mycket minnen dyker upp i mitt huvud när jag läste mailet. Jag tänker på deras stora snabba hundar och på att det var H som fick mig att köpa mitt första akvarium. Jag tänker på när vi meckade (bytte bromsar?) med H:s pappas gamla grålle. Jag tänker på deras gula lilla hus med tre små hallar och hur vi vid jämna mellanrum blev hembjudna till dem (undrar om jag bjöd tillbaka någongång?). Mycket måste ha hänt sedan vi hördes sist.
Ska sanningen fram så visste jag att H åtminstone hade jobbat i den stora parken jag passerade dagligen när jag läste naturvetenskap. Jag spanade alltid på jobbarna där men hittade aldrig någon som stämde in så jag hade börjat misströsta lite. Däremot så är det ganska många av de som jobbar där som numera hälsar på mig... Många gånger tänkte jag att jag skulle fråga efter H, men jag kom mig liksom aldrig för.
Nu hoppas jag att det blir ändring och att vi snart kommer att träffas. Blir nog ett roligt 2009.
1986. H och två av hans hundar.
Kommentarer
Trackback
