Strandskatan

Härom dagen hände något som man knappt tror händer i verkliga livet utan bara i dåliga komedier. Jag var på väg hem och ringde efter vägen bara för att kolla läget lite. Sonen d.ä svarade.

Sonen: JAAA! (han lät något stressad och irriterad)
Jag: Hej, jag e på väg hem. Hur e're..?
Sonen: Jag har i tid att prata nu...farsan har rivit ner tvättstället på skithuset!!!!
Jag: Va!?!?!

Sonen upprepar återigen att han inte har tid att prata och slänger luren i örat på mig.

Det hela lät ganska konstigt, men jag var faktiskt aningen nyfiken också,det måste erkännas. Väl hemma hör jag Husets Herre gorma inne på toaletten att: - Det var inte mitt fel..det VAR inte det...jag bara reste mig...jag gjorde ingenting..
Sönerna gormar och bråkar på klantige fadern medan de sågar till en bräda att ha som stöd under tvättstället. Fadern sitter på huk på toaletten och med mjölksyra i armarna av den statiska arbetställningen försöker förklara vad som hänt: - Jag tog bara i tvättstället lite grann...jag lovar ...det  är säkert...jag gjorde INGENTING...jag kan inte rå för att det e skitgrejer!!!
Jag tittade in på toaletten och när jag såg allt framför mig visste jag inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta. Det såg förskräckligt ut därinne. Han hade tagit i tvättstället när han rest sig från toaletten. Tvättstället hade släppt från sina fästen och rasat på toalettrullshållaren som flygit bort från väggen. Överrumplad över det plötsliga händelseförloppet hade han då tagit ett kliv bakåt och tagit tag i duschväggen av all kraft så även den rasade..... I stort sett var det väl bara toalettstolen som var sig lik.

Nu är toaletten återställd till ett antagligen permanent provisorium. Tvättstället är uppallad med en planka, duschväggen ditsatt och toarullen...ja...den kan ju stå lös...