Strandskatan

Nu har jag packat väskan med all studielitteratur, alla anteckningar och alla utdrag från föreläsningarna. Jag har vässat pennor, letat på ett sudd och en liten pennvässare. Jag har ställt fram termos för kaffe, hamstrat lite frukt och sett till att det finns så man kan bre lite mackor inför morgondagen. Jag har kollat att kårleget finns i plånboken och försökt lagt på minnet att min grupp heter A2Hb22 (bara det är ju en bedrift). Jag känner mig så förberedd som jag kan bli.
I morgon klockan åtta kommer jag att sitta i den stoooora tentasalen med hundratals andra människor och våndas. Fyra timmar senare kommar man känna sig som en urlakad disktrasa...typ.

Men jösses vad jag längtar till i morgon eftermiddag när det är över.

Bilen är nu användbar igen. Vindrutetorkarspolaren hade nämligen gett upp. Jag fick associationer till gubbsjuka när jag såg den svaga stråle som knappt nådde rutan. Till slut gav den upp alldeles. Men efter några timmar på verkstaden och en händig mekaniker så är den nu som ny igen.

                                                                       På återseende // Strandskatan