Strandskatan

Mina önskningar för dagen var att besöka Västanåfallet. Jag började tjata om det meddetsamma för jag antog att mina resekamrater hade andra planer för dagen. De hade först och främst siktat in sig på Hemsö Fästning. Beskedlig som jag är tyckte jag att vi kunde göra det först. Dit måste man åka färja. Bonden lånade min kamera för att ta en bild på färden. Det var då jag kom på att det var väldigt, väldigt länge sedan Bonden fotograferade. Han stegade nämligen fram till fören satte upp kameran till högra ögat, blundade med det andra och knäppte. Men VAR tittade han??? Jag har bara display på min kamera, han kunde inte se ett dugg. Men en bild blev det medan Sonen och jag skrattade så magarna värkte.



Eftersom vi hade semester hade vi ju naturligtvis gått upp extra tidigt på morgonen. Det innebar att fästningen inte var öppen när vi kom. Medan Bonden drack kaffe och Sonen suckade letade jag fina stenar på ett klapperstensfält. Hittade en stor fin som såg ut som en mjuk kudde, men sällskapet vägrade låta mig ta den med hem.



Fästningen var som ett nöjesfält för far och son. Jag kan förstå fascinationen. Den syntes inte mer än en liten öppning i berget utifrån och innuti var det som en helt litet samhälle för flera hundra människor. Och dessutom var den utrustad så dessa människor, om det skulle vara nödvändigt, kunde leva där i tre månader.



Mors lilla Olle provade på det militära livet










 Jag tror inte på det där med minor... jag tror det är ett bra kantarellställe där inne i skogen...


Äntligen, äntligen lyckades jag slita dem från allt det militärgröna och vi for vidare över min favoritbro, HögaKustenbron, och äntligen var vi på väg till mitt vattenfall...trodde jag ja...




För kan man tänka sig....vi hittade på ett bilmueum också....


 Där fanns många bilar och motorcyklar och lite annat smått och gott. Detta är min bils farfarfsfarfarsfar, en fransos vid namn Peugeot.

  Jag och skrev i gästboken..det gjorde Olle 7 år och Sven 5 år också....

En sak som är bra med Norrland är att man VET när man kommer till en tätort eller ett samhälle för där sitter en sådan här skylt som visar det. Om inte denna skylt skulle visa att det var en tätort så skulle man ju inte veta det. Det kan ju bara vara så att det är ett par tre hus som står i närheten av varandra ändå. Men står det ett par tre hus i närheten av varandra och det FINNS en sådan här skylt, då VET man.....säkert...
Det som också är bra är att samma skylt visas med ett rött streck när man åkt förbi husen.  Ifall man skulle missa att det inte fanns några hus längre.

Matställen verkar inte vara något som riktigt heller slagit i genom i norr. Vi hade redan bestämt att vi skulle äta lunch på något lunchställe varje dag. Men vi kom aldrig fram till några innan de slutade servera lunchen. Denna dag hittade vi till slut till västernorrlands sunkigaste pizzeria/kebab/hamburgerhak. Men jag tror det dessutom var Västernorrlands populäraste, för sådan trafik med folk som hämtade pizzor har aldrig skådats. En man kom till och med med traktor och kärra (visserligen skulle gubben bara ha en piza, men ändå..)

Varför heter det förresten Västernorrland när det helt klart ligger i Norrlands östra sida???

Klockan åtta på kvällen var det dags för en kvarts beskådande av vattenfall...Jippie.!!! Det var verkligen häftigt även om det är svårt att få någon uppfattning om det på bilden. 90 m fallhöjd var det i alla fall. Denna kvart var min del av denna semester.



Västanåfallet