Strandskatan

Idag på bussen så satte det sig en liten tant bredvid mig. Jag har sett henne förr, hon brukar åka med samma buss som mig. Hon kan väl vara i sjuttioårsåldern, alltid snyggt klädd och alltid ser hon ut att komma direkt från frissan med nylagt hår (förresten måste jag ta upp det där med att LÄGGA  (?)hår någongång). Hårfärgen är vackert kastanjebrun utan ett grått litet strå någonstans.
I morse hade hon nog dock haft aningens bråttom, för döm om min förvåning när jag sneglade på tanten och såg en decimeterlång grå hårtest sticka fram bakom örat. Tanten hade ju PERUK!!! 
Ja, jag borde ju verkligen ha fattat det. Så där perfekt tillrättalagda lockar kan ingen människa ha dag ut och dag in. Och aldrig någon grå utväxt i den perfekta kalufsen har man ju heller aldrig sett.
Men jag är verkligen hopplöst dålig att se sånt där. En gång när jag börjat en ny kurs skulle jag berätta för Eriksson att jag bekantat mig med en av tjejerna i klassen.
Jag: Ja' snacka mä hon du vet me långa håret å lugg å  rosa kofta ida'..
Eriksson: Jaha, hon med fejkögonen.
Jag: (väldigt förvånad) Va?? Fejkögon?!?

Jag trodde verkligen att hon hade så intensivt vackra blå ögon, men han hade märkt det med det samma att hon hade färgade linser
...Lättlurad..vem...jag?

En annan gång satt jag och pratade med några andra tjejer på skolan (M och A). En av tjejerna har stora, bruna, vackra rådjursögon.
M: om jag skulle bli kär i tjejer, då  skulle jag bli kär i dig för dina vackra ögon skull.
A: Haha..du skulle bli jättebesviken när jag pillade ur linserna...
Jag: VA????
A: Ja, mina ögon är gråblå... egentligen.

Lurad igen!!!
Så alla ni som tycker att jag kanske är lite rund..
Bara så ni vet så är det bara fejkhull...
Jag är fotomodellssmal... egentligen....