Ojojoj dååå.
Jobbat i dag med. Den här arbetsdagen gick fort. Särskilt eftermiddagen. Anledningen till det var att det hände så mycket fast jag bara hade fyra barn att hålla ordning på. Fast just dessa fyra barn var faktiskt inte så lätt att hålla ordning på. Det är fyra kavata nyinskolningar.
När vi var inomhus så ägnade sig två grabbar åt att boxas. Det ansåg de att de fick för det fick de göra hemma. Det trodde jag inte på utan förklarade tålmodigt att man INTE får boxas. Så fort jag vände ryggen till pucklade de på varandra. Slutade naturligtvis med att den ena fick en rejäl snyting och det blev gråt och tandagnissel ett tag.
Jag fick nog och sa att vi skulle gå ut och leka för det höll för en gångs skull uppe. Då var det plötsligt fyra barn som tyckte det var väldigt onödigt med stövlar och galonisar. Det regnade ju inte!! Återigen förklarade jag pedagogiskt och tålmodigt varför och lyckades få på de små telningarna sina regnkläder. När vi väl kom ut var det ju solsken och hur varmt som hellst. Stackars barn!
Snart störtade samma barn som tidigare fått en snyting ner från klätterställningen. Pang sa det bara och så låg han som en platt padda med ansiktet i marken och armarna rakt ut. Jag fick först en lättare hjärtattack men den lindrades när jag såg att han alla tänder satt på plats och han såg ungefär ut som tidigare. Men näsblod blödde han och en bula i pannan fick han.
Under tiden hade en annan av pojkarna smitit iväg. Han hade kommit på att han faktiskt var nödig så han stod helt enkelt och kissade mot förskolans husknut. Det är vid sådana tillfällen man är glad att det inte kom en förälder precis.
Efter insidenten med klätterställningen övertalade jag jag telningarna att cykla istället, varpå pojken som redan var skadad cyklade snabbt som attan upp på rullstolsrampen och ut på trappen. Han svängde ju lite tvärt förståss. Cykeln for ju ner för trappen förståss. Pojken också förståss. Jag fick ytterligare en hjärtattack. Pojken hände det ingenting med. Han reste cykeln och trampade vidare...
Då gick vi in. Spelade memory. Förlorade STORT mot fyra stycken femåringar. Vissa dagar har man lite sämre flyt än andra...det bara är så...
När vi var inomhus så ägnade sig två grabbar åt att boxas. Det ansåg de att de fick för det fick de göra hemma. Det trodde jag inte på utan förklarade tålmodigt att man INTE får boxas. Så fort jag vände ryggen till pucklade de på varandra. Slutade naturligtvis med att den ena fick en rejäl snyting och det blev gråt och tandagnissel ett tag.
Jag fick nog och sa att vi skulle gå ut och leka för det höll för en gångs skull uppe. Då var det plötsligt fyra barn som tyckte det var väldigt onödigt med stövlar och galonisar. Det regnade ju inte!! Återigen förklarade jag pedagogiskt och tålmodigt varför och lyckades få på de små telningarna sina regnkläder. När vi väl kom ut var det ju solsken och hur varmt som hellst. Stackars barn!
Snart störtade samma barn som tidigare fått en snyting ner från klätterställningen. Pang sa det bara och så låg han som en platt padda med ansiktet i marken och armarna rakt ut. Jag fick först en lättare hjärtattack men den lindrades när jag såg att han alla tänder satt på plats och han såg ungefär ut som tidigare. Men näsblod blödde han och en bula i pannan fick han.
Under tiden hade en annan av pojkarna smitit iväg. Han hade kommit på att han faktiskt var nödig så han stod helt enkelt och kissade mot förskolans husknut. Det är vid sådana tillfällen man är glad att det inte kom en förälder precis.
Efter insidenten med klätterställningen övertalade jag jag telningarna att cykla istället, varpå pojken som redan var skadad cyklade snabbt som attan upp på rullstolsrampen och ut på trappen. Han svängde ju lite tvärt förståss. Cykeln for ju ner för trappen förståss. Pojken också förståss. Jag fick ytterligare en hjärtattack. Pojken hände det ingenting med. Han reste cykeln och trampade vidare...
Då gick vi in. Spelade memory. Förlorade STORT mot fyra stycken femåringar. Vissa dagar har man lite sämre flyt än andra...det bara är så...
Kommentarer
Trackback
