Strandskatan

I morse hade jag en tid hos tandläkaren. Jag hade bitit sönder tanden längst bak i överkäken. Bita sönder tänder är en ganska ångestfylld upplevelse. Man hör hur det knastrar till och så har man typ en halv tand farande runt i munnen bland maten. Så känner man med tungan och hålet från biten som försvann är gigantiskt. HUAAA!!
Tandläkaren sa först att: -Jaja..vi fixa tanden jaa..stort hål jaaa...men jag rädda tanden tror jag..jaja. Och så satte han igång att laga. Efter ett tag säger han:-..ser inte bra ut..nej..jag inte kunna rädda den tanden. ...jag DRA UT tanden.

Jag: (mållös och paralyserad)  ööhh!! VA??
Tandläkaren: Jag inte kunna rädda tand...(samtidigt tar han fram STORA bedövningssprutan)
Tandläkaren: Gapa, tack.
Jag: (gapar shockad) agrahö öhahö aggagraha!!??!!
Tandläkaren: Jaja.. DRA UT bästa för dig! (han tar fram stora tången)
Jag: gröaa..ajaj..öghhöh..aj..AJ
Tandläkaren: Inte spänna dig..bara slappna av..ja...

Åja, lätt och säga att man ska slappna av. Bara den som varit med om det, vet hur det låter i huvudet och knakar i käken när en tand dras ut ur ens mun. Det gjorde väl inte direkt ont (då), men det var långt ifrån en behaglig upplevelse.
Innan jag gick därifrån betalade jag dessutom 800 kronor för tortyren.

Så summerar man den här dagen så vaknade man glad och pigg och somnade med tandvärk och 800 kronor fattigare.
Hoppas morgondagen bjuder på angenämare upplevelser.