Borta med vinden
I morse, en stund på förmiddagen, en stund på eftermiddagen, en till stund på eftermiddagen samt en liten stund på kvällen ägnade jag mig åt att titta på filmen Borta med Vinden. Den riktiga gamla klassikern från 1939. Den var hela fyra timmar lång så därav anledning till att jag såg den i delar. Det kom liksom annat emellan hela tiden. Filmen var i alla fall storslagen och helt underbar, fast det visade sig att Scarlett O'Hara var en riktig bitch. Hon trånde hela tiden efter, och försökte fånga, sin bästa vänninas man. Hon tog därefter sin systers älskade och drev honom i döden. Gifte sig till slut med en man som visserligen älskade henne men som hon egentligen gav blanka fan i.
Jag satt och pratade med Dottern idag och frågade om hennes nya jobb vilket ledde fram till dagens "goddag-yxskaft-konversation"
Jag: Hur går det på jobbet då?
Dottern: Det värsta är alla kranar och knappar.
Jag: Kramar och klappar?!
Jag tänkte (helt förvirrad): Vaddå? Kramar och klappar?? Vaddå värsta? Har de så gemytlig stämning på jobbet? Vaddå? VA?!?
