Blodet droppar..
Aj..en tydlig smärta känns i armen. Jag ser hur det röda blodet fullkomligen pulserar ur min kropp. Det rinner och rinner och milliliter blir till deciliter. Kvinnan vid min sida står helt iskallt och tittar på. Hon gör ingenting..inte än..hon vill se mer blod först. Jag sneglar åt sidan. Jag ser en man. Liksom jag ligger han på rygg med blodet rinnande. Han ser blek ut. Mycket blek. Hans sista stund är snart kommen.....och ja..mycket riktigt..kvinnan vänder sig mot den bleke mannen och ansiktet förvrids...i ett glatt leende när hon utbrister:
-Ja, då var den här påsen full då. Känns allt bra?
Hon försluter blodpåsen, tar ur kanylen och plåstrar om den bleke mannen. Mannen ser glad ut, bekräftar att han mår bra, får sin påse med järntabletter och blodgivargåvan och säger tack och hej.
Jag brukar känna mig glad när jag går från blodgivningen. Nu kanske mitt blod kommer att hjälpa någon som är sjuk, nyopererad eller som råkat ut för en olycka. Och det är så enkelt och gör nästan inte alls ont (bara lite).
Hu,jag blev rädd när jag började läsa sen pustade jag ut. Bra att du ger blod,det är viktigt!
