Nettans nostalgi...tidigt åttiotal
Badhustanter
1) Gått nakna och barfota dit .....eller
2) Låst in ALLA sina pinaler i skåpen, inkl. skor
TANTGÄNGET är badhusets värsta mardröm!!! De simmar ALLA i bredd för att de ska kunna prata och flamsa med varandra och de simmar SAKTA. Som en mur kommer de på bred front och helt hänsynslöst struntar de i enstaka ensamma simmare som klamrar sig fast i kaklet vid bassängkanten för att undvika att krocka med dem vid ett möte. Man kan också lätt hamna efter dem och då får man ligga i bakvattnet och guppa medan man väntar på bättre tider. Bättre tider är i detta fall innebär oftast att tanterna blir så pratsugna (eller trötta) så de i samlad trupp lämnar bassängen och invaderar bubbelpoolen istället.
Vi brukar sucka och humma om att sådär ska vi minsann inte göra när vi blir tanter långt långt fram in i framtiden. Det ska bli riktigt intressant att se om det en vacker dag kommer att växa ut små horn i våra pannor och vi kommer att se badhuset som vårt...BARA VÅRT!!!!!...mohahahaaaa
OK...de kanske ser rara och snälla ut...men när baddräkterna åker på....då jädrar!!!!!!
Nogsnackat// Strandskatan
Nostalgitripp
I mitt hem när jag var barn fanns en skivsamling med mammas gamla 45-varvare från hennes egen barn och ungdom. Bland alla Elvisskivor fanns bland annat denna som ja som sex-sjuåring tyckte var den bästa som låt fanns. Jag tyckte att Elvis och alla moderna 60-70-talslåtar inte var någonting mot Anna-Lena Lövgren och Kärlek på lasarett.
Som pensionär kommer jag väl gapflabba åt tönten (dvs undertecknad) som tyckte Takida var så bra....
.
The dread
Strandskatan ska städa. Strandskatan behöver musik för att få inspiration...bra musik!! Och vad passar inte bättre än en rejäl dos av Takida. Varsågod mina Damer och Herrar...The Dread...rocka loss och N J U T !!!
Var är tvålen
Hihihi...jag undrar hur håret känns efter att ha tvagats med bodylotion..
Tack och Hej // Strandskatan (fortfarande fnissande )
Toalettbesök
Spår av att det varit män här...serietidningar som 91:an och facktidningar som Jordbruksaktuellt ligger slängda i en hög...
Sen gör jag nästa upptäckt...toapappret är slut...
Ropar till "folket" i köket..får svar:
"FINNS INGET!!!!"
(VAA???!!! alla fula ord jag kan far genom skallen!!!)
Jaha..då går det upp ett ljus varför damtoan fått herrbesök, ingen brukar orka stappla sig upp en trappa för att uträtta sina behov annars. Toappret tog naturligtvis slut på herrarnas först!!!
Offrar servetterna med tomtar på...god tid att skaffa nya till jul............
Tack Och Hej // Strandskatan
Arbetsförmedlingen igen..
Mitt andra besök var i Sala och då var jag bara med som medföljare till min dotter som skulle hämta en blankett om sommarjobb i kommunen. Vi klev in genom dörren och arbetsförmedlaren som pratar i telefonen ropar åt oss: -Det är stängt!!! Eftersom vi ändå gick in så frågade vi artigt om vi kunde få blanketten. Han meddelade åter igen att det var stängt och sa att vi fick återkomma. Både Dotter och jag la oss då till med vår charmigaste sida och talade om att vi skulle spara en resa till stan på sju mil tur och retur om han bara ville vara såååå snäll .... Han böjer sig ner, tar fram blanketten. Det hela tar en och en halv sekund...typ.
Mitt tredje besök går det att läsa om här.
Det fjärde besöket skulle ske idag på morgonen. Jag hade fått en mycket formell kallelse till vad jag var skyldig till enligt gällande föreskrifter. Men precis när jag var på väg ut genom dörren ringde telefonen och en röst meddelar att besöket var inställt. Jag bara undrar....finns det någongång man kan ha kontakt med arbetsgörmedlingen UTAN krångel???
Handledarutbildning och arbetssökande
I kväll har jag vart med om fyra riktigt tunga timmar. Nämligen handledarutbildning till yngste sonens övningskörning. Man måste ju ha sånt nuförtiden. Det var den unge herrns far som anmält sig själv, sonen och undertecknad till kursen. När vi väl kom till stan frågar jag (lite sent påtänkt) vilken trafikskola han anmält oss till. Aningens överrumplad av frågan och lite osäkert klämmer han ur sig:..-jaaa..ööhhh...vet inte riktigt... Jag frågar om det var Nisses för att han skulle leta i minnet om det stämde. Men han kom inte alls ihåg och jag visste att det iallafall fanns sammanlagt tre trafikskolor i stan. Nu chansade vi och åkte till Nisses och det visade sig stämma. Och det var väl tur det, för man kan faktiskt bli galen för mindre...
Nog för nu // Strandskatan
En liten uppdatering
Nu är man tillbaka i lärdomsstaden för lite studier igen. Denna gång blir det bara en kvällskurs på 15 hp. Jag och Londonpinglan och sisådär 30 stycken till ska fördjupa oss i Evolutionsbiologi. En kunskap som i mitt fall det i nuläget är mer till nöje än till nytta. Men som någon klok människa en gång sagt "kunskap är inte tung att bära".
Framåt jul kommer jag veta allt om Darwin, Lemarck, embryologi, naturligt urval, mutationer och männsikans utveckling från Australopithecus afarensis till Homo sapiens.
Annars är det jobbsökeri som gäller. Om inte annat börjar en lön kännas som något väldigt åtråvärt. Idag har jag tillexempel sökt ett fritidsjobb, ett förskolelärarjobb och några elevassisitentjobb. Lärarjobben lyser fortfarande med sin frånvaro. Någon som vill ha mig? Jag är MYCKET kompetent!!!
En undran har kommit från f.d Drängen om hur sjutton det gick med spisen? Joo, naturligtvis hittades det en ratad spis på en gammal loge. Det elektriska passade ju inte så nu sitter den kopplat i en tillfixad kabel i ett vanligt (tack och lov jordat) uttag och får dela ström med vattenkokaren. Men potaisen blir kokt och inga elchocker har golvat mig än.
På återhörande// Strandskatan
Tandläkaren
Något som inte var lika bra förr som nu är hur Coop Forum staplar sina böcker. Kolla bilden. Vilken störtskön trave :D..Synd bara att man alltid vill ha boken som ligger underst i högen....
Tack o hej för mig // Strandskatan
Roligare en så här blir det inte...
Han kan räkna till "kaffet"...
"kaff-tre, kaff-två, kaff-ett"....hahahaha.....
Lördagen den tjugoandra
Vi hade vigt dagen åt gemensamma aktiviteter så det var bara att klura ut något nytt eller sitta hemma och glo (eller glo förresten...låter som om det inte fanns NÅGOT ogjort hemma...hmmm). Eftersom vi är lite påhittiga och spontana (not) så åkte vi istället ,när vädret blev vackert (för det blev det), till Sala och "gjorde stan". Göra stan i detta fall var att köpa tuggummi och punchrullar på Lidl och ägna låååååång tid att vänta på Pinglan på Intersport när hon försökte bestämma vilka flippflops som hon skulle köpa. Men det var så mycket beslut att ta för den stackars kvinnan så det blev lite svårt. Jag menar...ska man ta ett par som är liiite för stor eller liiiite för små? Ska man ta röda eller svarta?....eller kanske gröna.?? Är 50 kr dyrt eller billigt? Behövs de köpas NU? Till slut lyckades hon bestämma sig att inte handla alls. Fast flippflopsköp med Pinglan är INGET emot när hon ska ha nya VANLIGA skor.....Det är ett projekt som man kan ta veckor...
Vi blev lite taggade av att "göra" Sala, så vad sjutton, det var bara att ta nästa stad på en gång....Avesta...
WoW..vi åkte till DALARNA!!! Såg Dalahästen. Fikade under dess mage.....(nu snackar vi upplevelse)...gjorde stan (?). Klockan sju en lördagkväll i Avesta är smått kusligt. Inte en människa, två förvirrade turister( Pinglan o jag), en öde huvudgata och sjuttioelva pizzerier..... En sak är säker, i Avesta behöver ingen gå hungrig.
Den är stor den...dalahästen....
Lördagkväll i Avesta
Nog för nu ..// Strandskatan
I'm back
Då byttes strategi...nämligen ratta på alla vred på spisen...
Och döm av min förvåning när han gjorde den upptäckten att var ugnen på så funkade spisen???!!!!
Inte visste jag att det fanns elekrikertalanger i den karln. De har varit väl dolda...
I går var Londonpinglan och jag och picknickade.Vi brukar ju göra det. Vi var till Hårsbäcksdalen. Som vi brukar. Och drack kaffe och åt bullar. Hör till Hårsbäcksdalsrutinerna det med.
Men varför ändra på ett vinnande koncept?
Efter skolstart har det varit lite ...eko..eko...eko..i huset. I går återvände dock sommarpojken, "The Biff", för rapportering av de första dagarna. Och..ja..jag tror han har det kul där borta i stora staden med tuffa gänget (...och bruuuudarna ;))
Sonen har man inte sett röken av. Han går till skolan innan man vaknar och boar in sig i sitt eget krypin när han kommer hem.
.
Dagens citat går i ramsans tecken..att räkna till tidning.....etting, tvåning, trening, fyrning, femning, sexning sjuning åtting, nining, tidning............
Dotras Prins: Jag kan räkna till Anette! Anette-tre, Anette-två, Anette-ett....
Jag: Jag med! An-tre, An-två, An-ett....
Någon mer än jag som tror det blev lite fel när han tänkte....
Ve och fasa....datakrasch!!!
Roadtrip, tredje och sista dagen
Vi kom bara till Birsta (shoppingcentrumet i Sundsvall) innan vi gjorde det första stoppet. Jag suckade lite för jag vet hur (o)-kul det är att springa i affärer med män. Särskilt som allas våra mobiler var urladdade och vi inte ville tappa bort varann. Det var alltså samlad trupp som gällde. Jag intog den annars vanligt manliga rollen med shoppig genom att ha bråttom, sitta utanför och vänta samt sucka och klaga. Det var ingen svår roll att inta, för de sprang förbi alla roliga affärer och ägnade evigheter i de tråkiga. Rea på Dressman, hur kul är det??
Efter Birsta åkte vi upp på utsiktsplatsen, Södra berget, och kollade in hur stan såg ut från ovan. Jag gillar utsiktstorn. Det är en riktig "wow-känsla"....
Tyvärr ser det ju aldrig lika imponerande ut på bild som i verkligheten...
Färden söderöver gick vidare genom vackra trakter som Delsbo, Järvsö och Bollnäs. I Järvsö gjorde vi vårt sista stopp, där vi besökte Karlsgården från 1700-talet. och åt hemmagjord glass...mums.
Framåt kvällen var vi hemma igen. Huset stod kvar. Husvakten såg lättad ut och Ranja var överlycklig. Ett stort fint ben fick hon av matte för att matte hade vart stygg och vart borta sååå länge från sin lilla älskling. Förresten hade det visst inte vart så ensamt för varken husvakten eller hunden. Det hade visst vart lika många runt fikabordet iallafall. Men det är bra det, att folk känner sig som hemma.....:)
Nog om detta, den antagligen sista familjesemestern. Nu blir det vardagslivsbloggande som gäller igen. En av de bättre sakerna med att vara tillbaka är att jag kan återuppta mitt internetmissbruk. Lätt stressande att inte vara uppkopplad.
Roadtrip, andra dagen
Mina önskningar för dagen var att besöka Västanåfallet. Jag började tjata om det meddetsamma för jag antog att mina resekamrater hade andra planer för dagen. De hade först och främst siktat in sig på Hemsö Fästning. Beskedlig som jag är tyckte jag att vi kunde göra det först. Dit måste man åka färja. Bonden lånade min kamera för att ta en bild på färden. Det var då jag kom på att det var väldigt, väldigt länge sedan Bonden fotograferade. Han stegade nämligen fram till fören satte upp kameran till högra ögat, blundade med det andra och knäppte. Men VAR tittade han??? Jag har bara display på min kamera, han kunde inte se ett dugg. Men en bild blev det medan Sonen och jag skrattade så magarna värkte.
Eftersom vi hade semester hade vi ju naturligtvis gått upp extra tidigt på morgonen. Det innebar att fästningen inte var öppen när vi kom. Medan Bonden drack kaffe och Sonen suckade letade jag fina stenar på ett klapperstensfält. Hittade en stor fin som såg ut som en mjuk kudde, men sällskapet vägrade låta mig ta den med hem.
Fästningen var som ett nöjesfält för far och son. Jag kan förstå fascinationen. Den syntes inte mer än en liten öppning i berget utifrån och innuti var det som en helt litet samhälle för flera hundra människor. Och dessutom var den utrustad så dessa människor, om det skulle vara nödvändigt, kunde leva där i tre månader. 
Mors lilla Olle provade på det militära livet
Jag tror inte på det där med minor... jag tror det är ett bra kantarellställe där inne i skogen...
Äntligen, äntligen lyckades jag slita dem från allt det militärgröna och vi for vidare över min favoritbro, HögaKustenbron, och äntligen var vi på väg till mitt vattenfall...trodde jag ja...
För kan man tänka sig....vi hittade på ett bilmueum också....
Där fanns många bilar och motorcyklar och lite annat smått och gott. Detta är min bils farfarfsfarfarsfar, en fransos vid namn Peugeot.
Jag och skrev i gästboken..det gjorde Olle 7 år och Sven 5 år också....
En sak som är bra med Norrland är att man VET när man kommer till en tätort eller ett samhälle för där sitter en sådan här skylt som visar det. Om inte denna skylt skulle visa att det var en tätort så skulle man ju inte veta det. Det kan ju bara vara så att det är ett par tre hus som står i närheten av varandra ändå. Men står det ett par tre hus i närheten av varandra och det FINNS en sådan här skylt, då VET man.....säkert...
Det som också är bra är att samma skylt visas med ett rött streck när man åkt förbi husen. Ifall man skulle missa att det inte fanns några hus längre.
Matställen verkar inte vara något som riktigt heller slagit i genom i norr. Vi hade redan bestämt att vi skulle äta lunch på något lunchställe varje dag. Men vi kom aldrig fram till några innan de slutade servera lunchen. Denna dag hittade vi till slut till västernorrlands sunkigaste pizzeria/kebab/hamburgerhak. Men jag tror det dessutom var Västernorrlands populäraste, för sådan trafik med folk som hämtade pizzor har aldrig skådats. En man kom till och med med traktor och kärra (visserligen skulle gubben bara ha en piza, men ändå..)
Varför heter det förresten Västernorrland när det helt klart ligger i Norrlands östra sida???
Klockan åtta på kvällen var det dags för en kvarts beskådande av vattenfall...Jippie.!!! Det var verkligen häftigt även om det är svårt att få någon uppfattning om det på bilden. 90 m fallhöjd var det i alla fall. Denna kvart var min del av denna semester.
Västanåfallet
Roadtrip, första dagen
I åttataget på morgonen avgick sen min lilla Peugeot (för den var bränslesnål och har AC) med kylväskan (viktigast enligt Bonden) norrut. Strax innan Tärnsjö började Bonden leta bra fikaplatser, och strax efter Gävle tog vi första koppen kaffe.
När vi kom till Söderhamn uppmärksammade männen i bilen skyltar om flygmuseum, FAST jag försökte åka fort förbi, så det var bara att göra dom till viljes och stanna. Där fanns flygplan, helikoptrar, militärmuseum, fejkade militärmiljöer och allt i grönt, grönt, grönt....
När jag lyckades slita dom därifrån så var det dags att leta nästa fikaplats. Efter ytterligare några fikastopp och en tur ut på Alnö, började vi närma oss Härnösand och Antjärns Camping, där vi hade hyrt en stuga för ett par nätter. Nu var ju Bonden karläsare, och Bonden och kartor är aldrig något som stämt överens. Så det var TUR att vi hade min lilla bränslesnåla bil och att jag faktiskt gillar att köra bil, för vägen dit var knappast den kortaste eller den mest naturliga. Jag undrar jag hur många mil extra vi körde för att Bonden var på kartblad 34 när vi egentligen körde på kartblad 45.
Antjärns Camping var den roligaste camping jag någonsin vart på. Jag har aldrig sett nått likande i hela mitt liv. Den var pytteliten, 15 stugor, tre husvagnar och ett tält... Men där fanns ALLT!! En badplats, ett tåg, små elbilar, ett mekansika illalåtande miniatyrtivoli i receptionen så det var omöjligt att höra vad den öststatiska receptionisten sa, en inhängnad lekplats som också såg ut som ett minitivoli, minigolfbana, kaniner, pannkaksrestaurant, miniminilivs och MASSOR med motorcyklister (ohh la laa ;)).
Vi bodde i den blå LYXSTUGAN. Vi hade dusch.
Men lite skumma grejer var det ändå med stugan. Varför satt tillexempel alla gardiner ut och in....och varför satt det ett rödlyse på baksidan av huset?????
Dagen avslutades med en tur till staden Härnösand. Där var det också lite mystiskt för vid utkiksplatsen (Vårdkasen) som också var en skidsportanläggning så gick ankarliften hela tiden. Hade de glömt stänga av den i våras eller...???
Trots ackompanjemanget av den gnisslande ankarliften så var utsikten rätt OK...
Första dagen av var rätt trevlig. Återkommer om dag två.
The charm of fishing is that it is the pursuit of that which is elusive but attainable, a perpetual series of occasions for hope
I kväll har jag prövat fiskelyckan. Hade stor förväntningar på att dra upp en stor, fin, fet gädda ur Dysjön. Men se det gick inte alls det, inte ett endaste hugg fick jag. Det fick ingen annan i sällskapet heller. Sonen lyckades iallafall med konststycket att göra om tallarna vid sjökanten till glimmande julträd efter alla drag han lyckades hänga upp i dem.
Londonpinglan ( som kallas så för hon brukar vara i L O N D O N) som befinner sig i Göteborg innan hon åker till just L O N D O N , ringde mitt i fisket.
Londonpinglan: (avundsjukt) Varför fiskar du aldrig med mig??
Jag: Det har vi väl gjort...metat i allafall
Londonpinglan: Vänta nu... ibland är det ju så tråkigt att umgås med dig.... är inte det när vi fiskar..??
Men nu kommer vi inte ha tråkigt på ett tag för hon ska ju till L O N D O N.... Hade vi suttit på och dinglat med benen med varsitt spö i Themsen i L O N D O N så hade det säkert vart en annan sak...Jag menar L O N D O N...det är skillnad det...(jag hoppas att du som läsare uppfattar det som lite spydigt skrivet, för det var just det som var avsikten ;))
Gjorde en visit i Postfrökens (måste verkligen döpa om henne, hon är ingen postfröken länge) nya liv idag också. Hon har flyttat ihop med sin M på en av mellansveriges mest idylliska platser och där kommer hon säkert leva glad och lycklig för tid och evighet...
Annars kan jag meddela att jag har fått en släng av internetberoende. Ämnar nämligen göra en liten norrlandstripp på några dagar och kom på mig själv att med viss fasa konstatera att jag inte kommer att kunna vara uppkopplad på flera dagar. Jag måste verkligen se till att jag har ett fungerande MSN i mobilen. Och facebook..och e-posten...och platsbanken..och blocket.... HJÄLP!!!!
Herrens vägar äro outgrundiga
Jag börjar tvivla på Londonspinglans religiösa avståndstagande. Först är hon hänförd över att hon förärats en tandborste av Vår Herre. Sen pratar hon i veckor om att hon fått pannkakor av Gud. Och nu ska hon flytta ihop med en präst....
.
Arbetsplatsolycka
EXTRA EXTRA!!!
En kvinna i "29+" -årsåldern råkade illa ut vid en arbetsplatsolycka vid en husrenovering (nåja.. lekstuga) i går eftermiddag. Det var en rad olyckliga omständigheter som bidrog till det tragiska händelseförloppet. Kvinnan mår efter omständigheterna bra, om än lite skakad. Det var en mycket obehaglig händelse, säger hon medan hon sammanbitet försöker hålla modet uppe. Vi måste agera aktivt så sådant här inte händer i fortsättningen. Den här gången var det en fot. Nästa gång kan det gå mycket värre.....
Vad är nu orsaken till olyckan?
Utredning pågår.
Kan det vara färgen som är för "rinnig"?
Kan det bero på hålen i foppatofflorna?
Var penseln inte anpassad för ändamålet eller var det helt enkelt den mänskliga faktorn??
Frågorna hopas medan Strandskatan botar sin fot med tvål och vatten...
På återseende// Strandskatan
