Strandskatan

Jag är fortfarande inne på det där att vardagsmotionera Bonden, så jag frågade om han skulle med till svampskogen och kolla efter kantareller. Till min stora förvåning fick jag ett jakande svar. Med svampkorg och svampkniv bar det sen iväg till bästa svampskogen...i bil naturligtvis...någon måtta fick det allt vara på motionerandet.
Nu blev det ju inte så mycket motion i skogen heller, för Bonden har sitt eget sätt att plocka svamp på. Det sättet går ut på att man åker så sakta man kan efter skogsvägar och hänger ut huvudet genom de nervevade fönstren och spanar i vägkanten. Ser man en svamp så stannar man och låter undertecknad kliva ur och plocka dem.
För en gångs skull var Bondens sätt riktigt framgångsrikt. En hel del svamp blev det i korgen.

                                                                                          På återseende // Strandskatan

Idag har jag haft riktigt roligt. Ni kanske inte kan tro det, men en liten sadistisk ådra finns i mig någonstans. S har nämligen fått stränga order av sin doktor att vardagsmotionera. Jag har utnämt mig själv till förste personlige tränare åt honom. Jag tar mitt uppdrag på största allvar. Som idag till exempel, när jag beslutade att följa med S, Sonen och Sonens Kompis till Uppsala. Förste stopp blev just UAS. Jag gjorde allt för att hitta en parkering så långt som möjligt från den mottagning han skulle besöka. Det var ett pustande och stånkande och klagande men vaddå???...det var ju jag som körde och allt var ju bara för hans eget bästa. Mottagingen var några trappor upp. Hiss var det INTE tal om. Röd i ansiktet, flåsande och blöt av svett kom han fram...men vaddå??? Allt var ju bara för hans eget bästa. När vi skulle tillbaka till bilen var det uppförsbacke ..*fniss*. ..
Nästa träningspass blev färgbutiken. Cirka 23 liter färgköptes. Han fick bära allt, utom en pensel som jag offrade mig att släpa ut till bilen....men vaddå??? allt var ju bara för hans eget bästa.
Efter det hade han vart så duktig så jag belönade honom med ett  litet besök på McDonalds. Stripsen byttes ut mot sallad..men vaddå?? Allt var bara för hans eget bästa.
Sen IKEA...den ultimata träningsrundan för förslappade gubbs. Parkerar man allra längst bort på parkeringen så är det väldigt lite bilar i vägen...så bra såååå.. Gå genom IKEA är dessutom en bra bit, särskilt som man går fram och tillbaka, och glömmer lite grejer och får gå någon vända till. De gula kassarna är också bra. Man kan bära tungt och mycke i dom. Och det är ju så bra, om man tänker på hans eget bästa.
Nu sitter jag och funderar om jag ska skicka honom till puben i kväll. Cykla får han naturligtvis göra i så fall, vare sig det planeras att svepas någon öl eller ej. För allt jag gör, gör jag ju just nu för hans eget bästa.....

IKEA förresten...vilket roligt ställe..
Jag köpte världens mest praktiska pryl idag. Laptopstödet BRÄDA. Eftersom jag nästan alltid har med min käre vän (datorn alltså) i sängen så är denna pryl helt oumbärlig. Men fatta vilka möjligheter som öppnas för mig nu. Jag kan ligga på båda höger och vänster sida och surfa eftersom jag inte längre är beroende av sängbordet. Ska jag ha datorn på magen, alternativt i knät, så slipper datorn överhettas och jag bli brännskadad. Den är mjuk och skön på undersidan och hård och platt på översidan. Jag tror jag är kär  <3 <3...
Annat är ju rätt kul med IKEA också. Grönsakerna till exempel. Då pratar jag inte gurka, utan den illgröna päroncheesecace som serveras i restaurangen (om man har tur). Gudomligt är ett på tok för svagt superlativ i detta sammanhang.
Högtalarrösten på IKEA är också kul. Idag hörde jag följande ropas ut i högtalarna:
"PLING....Föräldrarna till August, 3 år, kan bege sig till Småland...jag upprepar...föräldrarna till August, 3 år ska bege sig till Småland....PLING"
Alltså...det låter faktiskt inte riktigt klokt...som om de slarvar bort ungen och den nog har hunnit till Småland vid det här laget, så de måste skynda sig.
Vi hittade på Småland sen. S försökte vara rolig och gick fram till disken med Sonen och Sonens två meter långa Kompis och sa att han ville lämna in sina barn till bollhavet. S tyckte det var jätteroligt.. Mycket, mycket roligare än vad "smålandstanten" tyckte att det var.....

Tror att "BRÄDA" är perfekt att placera morgonkaffet på också...

Jag har en egenskap som jag inte riktigt delar med resten av min omgivning och det är den att jag faktiskt inte är höjdrädd. Det är inga som helst problem för mig att klättra upp i höga fågeltorn, på höga stegar eller åka skyift. Ibland brukar jag ju förståss inte erkänna det för det verkar som inte folk begär att en kvinna i min ålder ska klättra högre än en palls höjd ungefär.
För ungefär hundra år sedan jobbade jag som skolvaktmästare. En dag hade en ytterlampa som satt många många meter upp på väggen gått sönder.  Eftersom jag inte hade någon i lager så kom min dåvarande arbetsledare ut med en till mig. Gentleman som han var erbjöd han sig också att byta den åt mig. Nej, inte behövs det sa jag, men han envisades och jag sa " Tack tack". Nu var ju problemet det att det där med höjder inte alls vara hans grej. Han kravlade sig upp på den mer och mer darrande aluminiumstegen, bytte lampan och krälade sig ner på en stege som vibrerade om möjligt ännu mer för hans ben darrade så. Väl nere rann svetten av honom och han var likblek i ansíktet. Det vara bara att leda in karln i peronalrummet, lägga honom i soffan och hälla i honom ett glas vatten. Stackarn..och allt det där för han tyckte att jag stackars väna kvinna inte borde utsättas för sådan otäckheter.
Under senaste veckan har huset målats av yngste Sonen, några slavar och mig. För att underlätta arbetet lånades det in en typ av skylift att sätta i lastaren på traktorn. De höjdrädda ynglingarna använde sig av den. Nog för det var läskigt, men de behövde ju inte hissas ända upp... Själv stod jag på marken och målade för ingen begärde ju att tant Strandskata skulle behöva upp på stegar och höga höjder.
En dag när de utsatt sig för den hemska faran att lyftas lite högre för äventyrets skull och upptäckt hur hemskt läskigt och otäckt det var så frågade dom mig lite stöddigt om jag ville prova. Till deras förvåning sa jag "javisst". Jag klättrade upp i korgen och sa " lyft nuråå". Och de lyfte och jag sa "upp, upp". Ändå upp i toppen hissade de mig och jag tyckte inte det var någonting att 'oja' sig över. Jag passade på att ta några kort med mobilen när jag endå hade lite utsikt.
Nedanför stod Sonen och slavarna och med gapande munnar av förvåning och med en viss avundsjuka hör jag de mumla..."Va, faaan???!!!!"

Men vad gööör dom...hundarna??!!



Slaven tycker Strandskatan är väldigt modig


Huset

Eftersom jag har fantasitorka på bloggfronten så gästbloggar Londonpinglan om en dag när hon och jag var på bio. 

När vi skulle gå på bio ville den korrupta bio biljett försäljar kvinnan att vi skulle betala 105kr för en biljett, fast vi är studenter och då kostar det 60. och jag ville hemskt gärna gå på max o inte betala 105kr när jag vet att det kostade 60. fick självklart som jag ville till slut o kunde gå till max innan filmen började. vad är det som händer i uppsala? börjar likna transnistrien som inte är ett riktigt land . jag har  varit där det var spännande. jag tycker om att göra lite spännade saker men inte så spännande som bungyjump. filmen hette änglar o demoner o alla vet väl vad den handlar om. när filmen var slut åkte vi hem mätta och lyckliga. vi var på ikea också, den gröna cheese caken fanns ej, vi åt en brun kaka.

Där jag bor är vi välsignade med att det så fort det behövs kommer en helikopter med BTI och tar död på småjävlarna. Men eftersom jag varit med om och vet hur det var tiden innan helikopterbesprutningen så lider jag med alla som inte har det lika bra. Gysingebor lär ha ett elände just nu. Hittade denna artikel i Aftonbladet. Den heter Sticket i helvetet-världens enda myggdiktatur. Handlar om hur det är att vistas i Gysinge.
Som medmänniska och medlidande till dessa stackars människor som bor i drabbade områden har jag gjort mina egna små protestaktioner.

Nämligen detta:
1) Jag har bloggat om eländet (synd att min blogg inte är så välbesökt bara)
2) Länkat till en artikel för ökad förståelse (förhoppningsvis)
3) Gått med i facebookgruppen Bekämpa stickmyggen
4) Gått med i facebookgruppen En död mygga är en bra mygga

Ett problem jag har är att jag i vissa fall inte tänker längre än vad näsan är lång. När det gäller att komma i säng på kvällarna tänker jag knappt så långt ens. Jag har nämligen några nätvänner som jag brukar prata (chatta) med ganska regelbundet och det sker oftast när klockan är så mycket så det känns meningslöst att göra något annat än att sitta vid datorn och surfa runt. Nu är tyvärr mina nätvänner nattugglor.Själv är jag ju en strandskata (dvs en daguggla). Men vad bryr jag mig om det, när man har mycket att säga och tiden rinner iväg. I dårhuset med alla gaphalsar som jag råkar bo i finns dessutom ingen som helst chans att ta igen förlorad sömn dagtid. Även om man smyger sig undan för en liten tupplur (man är ju en arbetslös med sommarlov) så blir man omgående störd av ett evigt hallåande och tjohooande och att någon skriker AAAANNNÄÄÄÄÄÄTTTTT!!!!!! Här är huset där ordet "hänsyn" icke existerar.
Men mina (o)vanor straffar sig ju. Orkade jag till exempel åka till Ön och dansa som jag planerade?...nope... Var jag snäll och tålmodig hela dagen?...nope....var jag pigg, vaken o spirituell när jag på kvällen förde en msn-konverstion med N?...nope... Tvärtom vaknade jag förrvirrat till, av en plingande dator, när jag inte svarat efter dryga kvarten med en fråga om jag sov. Och ja...jag erkänner...jag sov som en stock...

Jag vet inte om tractorpulling är min grej..... egentligen.

På minussidan
*Det låter VÄLDIGT mycket...väldigt väldigt mycket..
*Och inte hade jag någon solstol med mig...
*Och ingen fikakorg...
*När inträdet var betalt var jag pank
*När man är pank kan man inte handla i "kiosktältet"
*Bajjamajjor
*Regnet

På plussidan
*Funktionärerna
*Vädret (innan regnet)
*Väldigt mycket MÄN att kika på ;)

blev "full pull" där du...




Sonen med tractorpullingfunktionärsflickvännen och tractorpullingfunktionärsflickvänsystern

Jag är FÖR bekämpningsmedel (BTI) mot mygg. Och de miljöknuttar som är MOT bekämpningsmedel och således FÖR mygg skulle bindas fast nakna ca 30 m in i skogen från Östas fina sandstrand. Undrar just hur lång tid det tar innan de ändrar uppfattning? 20 sekunder eller en minut? Allt över det är en ren omöjlighet.
Fru A bjöd kompiskvinnsen på fika igårkväll. Vi hade tänkt oss en fin kväll nere vid stranden med kaffe, blankt stilla vatten och ett kvällsdopp. Istället blev det en rask promenad till stranden för att konstatera att det va rent omöjligt att sitta där, och en ännu raskare promenad tillbaka och fort som attan springa in i huset och stänga dörren. Nu gjorde ju inte det så mycket . Vi satt i hennes stuga med kaffekorgen istället. Men rent förjäkligt är det ju att det inte går på något vis att njuta av utomhusluften en så fin sommarkväll som det var igår.
En annan sak som också är tråkigt är att det är omöjligt att dokumentera dessa mysiga tillställningar med fotografier. När jag tar upp kameran så händer något i den lilla församlingen. Folk viker undan, sätter händerna för ansiktet, klagar högt och ljudligt hur dåliga och fula de blir på bild och förbjuder mig på det skarpaste att lägga ut bilderna på nätet..alltså bilderna på ansikten bakom händer, en nacke, en halv axel eller kanske en skymd kalufs som förnims bakom en annas ryggtavla etc.
Nu är ju grejen den att de inte alls är så fula som de påstår, tvärtom, de är skitsnygga allihop. Jag tror bara att det är något de har fått för sig. Man tittar ju sig i spegeln utan att tycka det är allt för hemskt. Och såg man såååå hemsk ut som de påstår de gör så undrar jag i mitt stilla sinne hur man törs visa sig bland folk ..live...när man inte ens kan se sig själv på en bild. Jag menar...om man inte står ut med att se denna millisekund av sig själv...hur i helsike vågar man då visa sig bland folk alla andra sekunder, minuter, timmar, dagr, veckor år och liv????
Av förklarliga anledningar är därför detta inägg bildlöst....
    
                                                                         På återseende // Strandskatan

Inte för att han var min favorit, men så mycket har jag förstått, att någon form av legend var han även i någolunda levande tillstånd...

Och det här mina vänner...ja, det är riktigt mäktigt...

Det är inte för inte man talar om gubbkörning. Han som bor i mitt hus är väldigt duktig på just det, och häromdagen fick jag bevittna alla hans kunskaper inom det området. Dessutom var jag såpass modig att själva gubbkörningen utfördes i min bil. Med en hastighet av max åttio kilometer per timme masade vi oss fram genom nordupplands landsbygd och körde genom de små bruksamhällena som det finns så gott om i trakterna. Runt om oss tvärnitades det, tutatdes det och arga bilister hytte med nävarna medan S sakta men (o)säkert rullade fram längs vägarna.

Dagens citat kommer från S:
"det är typiskt att vi ska komma in till stan just i berusningstiden"
 Jaja..vad han egentligen menade var att vi kom in till stan när det var rusningstrafik.

Uttrarna kunde vara lugna...de hade gott om tid att akta sig när vi kom.