Tenta och födelsedagar.
Ojoj..det har varit hektiskt ett tag, men nu är det softa livet igen.
I fredags hade jag tenta i vetenskapsfilosofi. Svårt! Jättesvårt! Om jag klarar den ska jag....ja jag ska...äta upp min gamla hatt (eller vad man nu brukar säga). De gamla filosoferna går väl an, men alla begrepp...huga!!!
I fredags var det dessutom sjuttioårsfest med trerätters...trevligt, trevligt.
I torsdags var Londonpinglan och jag på bio. Vi såg Mammut. Lite annorlunda, men bra, riktigt bra. Jag kan rekommendera den. Londonpinglan fyllde också år. Grattis, grattis.
I fredags hade jag tenta i vetenskapsfilosofi. Svårt! Jättesvårt! Om jag klarar den ska jag....ja jag ska...äta upp min gamla hatt (eller vad man nu brukar säga). De gamla filosoferna går väl an, men alla begrepp...huga!!!
I fredags var det dessutom sjuttioårsfest med trerätters...trevligt, trevligt.
I torsdags var Londonpinglan och jag på bio. Vi såg Mammut. Lite annorlunda, men bra, riktigt bra. Jag kan rekommendera den. Londonpinglan fyllde också år. Grattis, grattis.
Vi har en Papphammar i vårt hus
Härom dagen hände något som man knappt tror händer i verkliga livet utan bara i dåliga komedier. Jag var på väg hem och ringde efter vägen bara för att kolla läget lite. Sonen d.ä svarade.
Sonen: JAAA! (han lät något stressad och irriterad)
Jag: Hej, jag e på väg hem. Hur e're..?
Sonen: Jag har i tid att prata nu...farsan har rivit ner tvättstället på skithuset!!!!
Jag: Va!?!?!
Sonen upprepar återigen att han inte har tid att prata och slänger luren i örat på mig.
Det hela lät ganska konstigt, men jag var faktiskt aningen nyfiken också,det måste erkännas. Väl hemma hör jag Husets Herre gorma inne på toaletten att: - Det var inte mitt fel..det VAR inte det...jag bara reste mig...jag gjorde ingenting..
Sönerna gormar och bråkar på klantige fadern medan de sågar till en bräda att ha som stöd under tvättstället. Fadern sitter på huk på toaletten och med mjölksyra i armarna av den statiska arbetställningen försöker förklara vad som hänt: - Jag tog bara i tvättstället lite grann...jag lovar ...det är säkert...jag gjorde INGENTING...jag kan inte rå för att det e skitgrejer!!!
Jag tittade in på toaletten och när jag såg allt framför mig visste jag inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta. Det såg förskräckligt ut därinne. Han hade tagit i tvättstället när han rest sig från toaletten. Tvättstället hade släppt från sina fästen och rasat på toalettrullshållaren som flygit bort från väggen. Överrumplad över det plötsliga händelseförloppet hade han då tagit ett kliv bakåt och tagit tag i duschväggen av all kraft så även den rasade..... I stort sett var det väl bara toalettstolen som var sig lik.
Nu är toaletten återställd till ett antagligen permanent provisorium. Tvättstället är uppallad med en planka, duschväggen ditsatt och toarullen...ja...den kan ju stå lös...
Sonen: JAAA! (han lät något stressad och irriterad)
Jag: Hej, jag e på väg hem. Hur e're..?
Sonen: Jag har i tid att prata nu...farsan har rivit ner tvättstället på skithuset!!!!
Jag: Va!?!?!
Sonen upprepar återigen att han inte har tid att prata och slänger luren i örat på mig.
Det hela lät ganska konstigt, men jag var faktiskt aningen nyfiken också,det måste erkännas. Väl hemma hör jag Husets Herre gorma inne på toaletten att: - Det var inte mitt fel..det VAR inte det...jag bara reste mig...jag gjorde ingenting..
Sönerna gormar och bråkar på klantige fadern medan de sågar till en bräda att ha som stöd under tvättstället. Fadern sitter på huk på toaletten och med mjölksyra i armarna av den statiska arbetställningen försöker förklara vad som hänt: - Jag tog bara i tvättstället lite grann...jag lovar ...det är säkert...jag gjorde INGENTING...jag kan inte rå för att det e skitgrejer!!!
Jag tittade in på toaletten och när jag såg allt framför mig visste jag inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta. Det såg förskräckligt ut därinne. Han hade tagit i tvättstället när han rest sig från toaletten. Tvättstället hade släppt från sina fästen och rasat på toalettrullshållaren som flygit bort från väggen. Överrumplad över det plötsliga händelseförloppet hade han då tagit ett kliv bakåt och tagit tag i duschväggen av all kraft så även den rasade..... I stort sett var det väl bara toalettstolen som var sig lik.
Nu är toaletten återställd till ett antagligen permanent provisorium. Tvättstället är uppallad med en planka, duschväggen ditsatt och toarullen...ja...den kan ju stå lös...
Tentaförberedelser
Nu har jag packat väskan med all studielitteratur, alla anteckningar och alla utdrag från föreläsningarna. Jag har vässat pennor, letat på ett sudd och en liten pennvässare. Jag har ställt fram termos för kaffe, hamstrat lite frukt och sett till att det finns så man kan bre lite mackor inför morgondagen. Jag har kollat att kårleget finns i plånboken och försökt lagt på minnet att min grupp heter A2Hb22 (bara det är ju en bedrift). Jag känner mig så förberedd som jag kan bli.
I morgon klockan åtta kommer jag att sitta i den stoooora tentasalen med hundratals andra människor och våndas. Fyra timmar senare kommar man känna sig som en urlakad disktrasa...typ.
Men jösses vad jag längtar till i morgon eftermiddag när det är över.
Bilen är nu användbar igen. Vindrutetorkarspolaren hade nämligen gett upp. Jag fick associationer till gubbsjuka när jag såg den svaga stråle som knappt nådde rutan. Till slut gav den upp alldeles. Men efter några timmar på verkstaden och en händig mekaniker så är den nu som ny igen.
På återseende // Strandskatan
I morgon klockan åtta kommer jag att sitta i den stoooora tentasalen med hundratals andra människor och våndas. Fyra timmar senare kommar man känna sig som en urlakad disktrasa...typ.
Men jösses vad jag längtar till i morgon eftermiddag när det är över.
Bilen är nu användbar igen. Vindrutetorkarspolaren hade nämligen gett upp. Jag fick associationer till gubbsjuka när jag såg den svaga stråle som knappt nådde rutan. Till slut gav den upp alldeles. Men efter några timmar på verkstaden och en händig mekaniker så är den nu som ny igen.
På återseende // Strandskatan
Dagar som flytt...
Nu ska jag vara duktig flicka och sitta med näsan i böckerna fram till den femtonde, då tentan äger rum. Det sista jag vill är att få en rest.
Fredag:
Jag agerade jag flyttgubbe (-gumma) åt Eriksson. Han flyttar i från sin ungkarlslya till en liten lägenhet som ser ut som en riktigt hem (än så länge...). Det kommer att bli så fint sååå, och hoppas, hoppas, att det kommer så förbli. När vi flyttat färdigt bjöd han på en magnifik måltid och vi tittade på let's dance (pensionärsvarning?). Jag hejjade på Magnus Samuelsson. Det är allt en riktig karl det. Eriksson hejjade på Bagge, för han tyckte det var en riktig kvinna det. Jag tyckte Bagge var ful, han tyckte Samuelsson var fjollig...
Torsdag:
I torsdags var det sista dagen med hela klassen samlad. Det är det värsta med lärarprogrammet att när man lärt känna de man vill och lärt sig tycka om dem, så är terminen lagom slut och det är tack och hej..nästa kurs och nytt gäng.
Men jag kommer att nog att sakna arbetslaget: Kicki, Ewa, Thomas och Matilda. Riktiga "godingar "alla fyra ;). På torsdagkvällen hade jag ett maratontelefonsamtal i timme ut och timme in med Fru E. Det var helt otroligt hur länge vi pratade.. Säkert världsrekord.
Onsdag:
Skolan har börjat igen. Sluttampen på AUO II. Om två veckor börjar ny kurs. På kvällen var jag på sminkparty. Stackars L som höll i partajet. Vi var hennes första grupp och när hon frågade om vad vi hade för förväntningar så sa vi alla att vi ville se tjugo år yngre ut med hjälp av hennes mirakelkrämer. Inte lätt att uppfylla våra förväntningar då inte... Men snygga blev vi..och aningens fattigare...
Tack å Hej // Skatan
Fredag:
Jag agerade jag flyttgubbe (-gumma) åt Eriksson. Han flyttar i från sin ungkarlslya till en liten lägenhet som ser ut som en riktigt hem (än så länge...). Det kommer att bli så fint sååå, och hoppas, hoppas, att det kommer så förbli. När vi flyttat färdigt bjöd han på en magnifik måltid och vi tittade på let's dance (pensionärsvarning?). Jag hejjade på Magnus Samuelsson. Det är allt en riktig karl det. Eriksson hejjade på Bagge, för han tyckte det var en riktig kvinna det. Jag tyckte Bagge var ful, han tyckte Samuelsson var fjollig...
Torsdag:
I torsdags var det sista dagen med hela klassen samlad. Det är det värsta med lärarprogrammet att när man lärt känna de man vill och lärt sig tycka om dem, så är terminen lagom slut och det är tack och hej..nästa kurs och nytt gäng.
Men jag kommer att nog att sakna arbetslaget: Kicki, Ewa, Thomas och Matilda. Riktiga "godingar "alla fyra ;). På torsdagkvällen hade jag ett maratontelefonsamtal i timme ut och timme in med Fru E. Det var helt otroligt hur länge vi pratade.. Säkert världsrekord.
Onsdag:
Skolan har börjat igen. Sluttampen på AUO II. Om två veckor börjar ny kurs. På kvällen var jag på sminkparty. Stackars L som höll i partajet. Vi var hennes första grupp och när hon frågade om vad vi hade för förväntningar så sa vi alla att vi ville se tjugo år yngre ut med hjälp av hennes mirakelkrämer. Inte lätt att uppfylla våra förväntningar då inte... Men snygga blev vi..och aningens fattigare...
Tack å Hej // Skatan
Fiskodling
Med en termin kvar på min lärarutbildning har jag kommit på att jag borde blivit fiskodlare istället. Jo,det är säkert, jag har nämligen en sjusärdeles talang för just fiskodling. I mitt akvarium har det nämligen varit sen en tid tillbaka ett gäng små-guppies på tillväxt, de är säkert dryga centimetern nu. Så i kväll gjordes en ny upptäckt i akvariet. Ett STIM av fiskyngel (antagligen guppy) skådades innanför glaset. Det var uppskattningsvis säkert trettio stycken. Nu är de ju aningens svårräknade men MINST var det så många..MINST!!
Annars har jag varit aningens mosig i dag. Sov dåligt i natt och fick dessutom åka och hämta son med kompisar i grannsocken i halvfyra-fyrataget i morse. Jag var en ganska grining morsa då kan jag säga, för jag hade redan innan de for iväg sagt att jag verkligen inte ville hämta dem. Tror de kände det på sig allihop för ingen av dem sa ett ljud på hela vägen hem och de tackade väldigt artigt och översvallande för skjutsen allihop när de klev ur.
I morgon börjar allvaret igen och mitt för egen del (förhoppningsvis) sista jullov har gått till ända. Synd bara att jag var tvungen att sitta med skolarbete hela dagen för att jag varit lite slö under lovet. Kände mig lite träffad av ordspråket som säger: När kvällen kommer får den late brått.
Ha're gott // Strandskatan
Annars har jag varit aningens mosig i dag. Sov dåligt i natt och fick dessutom åka och hämta son med kompisar i grannsocken i halvfyra-fyrataget i morse. Jag var en ganska grining morsa då kan jag säga, för jag hade redan innan de for iväg sagt att jag verkligen inte ville hämta dem. Tror de kände det på sig allihop för ingen av dem sa ett ljud på hela vägen hem och de tackade väldigt artigt och översvallande för skjutsen allihop när de klev ur.
I morgon börjar allvaret igen och mitt för egen del (förhoppningsvis) sista jullov har gått till ända. Synd bara att jag var tvungen att sitta med skolarbete hela dagen för att jag varit lite slö under lovet. Kände mig lite träffad av ordspråket som säger: När kvällen kommer får den late brått.
Ha're gott // Strandskatan
Att blottlägga sig, eller inte...
Okey, det kanske inte är världens mognaste grej att blogga. Men nu är det ju så att jag är en människa som alltid skrivit en del. Det är som ett behov.
De flesta dagar i mitt liv har jag nämligen plitat ner några rader om vad jag gjort och hur jag mår och hur jag känner. Somliga dagar har det blivit riktigt långa berättelser. Jag vet att min far också gör det och jag vet att min farmor gjorde det, och jag känner en hel del andra som gör det samma. De pinsammaste dagböckerna är gömda någonstans och de andra har man lagt på hög. Jag antar att efter min död kommer mina kvarlevande närstående sitta och gotta sig i dessa. I både de pinsamma och det mer vardagliga. Den dagen har jag inte ens chans att förklara mig och i dessa är verkligen utlämnande.
Man kan väl kalla det dagbok.
Jag gör det nu också, i en lite annorlunda form. Det här skriver jag på datorn, rakt ut i cyberrymden. Det läses av folk här och nu. Jag kan, om det behövs, försvara det jag skriver. Jag tvingas tänka efter vad jag kan delge andra och vad jag bör behålla för mig själv. Inget som jag skriver här kommer att komma fram i efterhand och få folk och må dåligt, bli ledsna eller förvånade. Ändå tillgodoses mitt behov av att skriva och i viss mån lätta mitt hjärta.
Man kan väl kalla det blogg.
Fick ett påpekande här om dagen om hur jag bara kunde blottlägga hela mitt privatliv. Nu råkar mitt privatliv vara så oändligt mycket mer än det jag skriver i den här bloggen. Det är så mycket jag undanhåller er så ni kan inte ana...
Hittills har jag mest skrivit om små saker som sker under några minuter under några dagar. Jag har inte skrivit så mycket om vad jag tycker, känner och tänker om det runt mig och om världen i stort. Inte ännu i alla fall...
Allt jag skriver om är sant, men jag skriver inte om alla sanningar.....
Over and out // Strandskatan
De flesta dagar i mitt liv har jag nämligen plitat ner några rader om vad jag gjort och hur jag mår och hur jag känner. Somliga dagar har det blivit riktigt långa berättelser. Jag vet att min far också gör det och jag vet att min farmor gjorde det, och jag känner en hel del andra som gör det samma. De pinsammaste dagböckerna är gömda någonstans och de andra har man lagt på hög. Jag antar att efter min död kommer mina kvarlevande närstående sitta och gotta sig i dessa. I både de pinsamma och det mer vardagliga. Den dagen har jag inte ens chans att förklara mig och i dessa är verkligen utlämnande.
Man kan väl kalla det dagbok.
Jag gör det nu också, i en lite annorlunda form. Det här skriver jag på datorn, rakt ut i cyberrymden. Det läses av folk här och nu. Jag kan, om det behövs, försvara det jag skriver. Jag tvingas tänka efter vad jag kan delge andra och vad jag bör behålla för mig själv. Inget som jag skriver här kommer att komma fram i efterhand och få folk och må dåligt, bli ledsna eller förvånade. Ändå tillgodoses mitt behov av att skriva och i viss mån lätta mitt hjärta.
Man kan väl kalla det blogg.
Fick ett påpekande här om dagen om hur jag bara kunde blottlägga hela mitt privatliv. Nu råkar mitt privatliv vara så oändligt mycket mer än det jag skriver i den här bloggen. Det är så mycket jag undanhåller er så ni kan inte ana...
Hittills har jag mest skrivit om små saker som sker under några minuter under några dagar. Jag har inte skrivit så mycket om vad jag tycker, känner och tänker om det runt mig och om världen i stort. Inte ännu i alla fall...
Allt jag skriver om är sant, men jag skriver inte om alla sanningar.....
Over and out // Strandskatan
Vilddjur och pepparkaksbak
Dottern och Prinsen har skaffat ett vilddjur. Helt galen. Men såååååå söt. Det lilla monstret har varit här med sin husse och matte och livat upp tillvaron. Ranja försökte uppfostra vildjuret men han var oemottaglig för sådant.
De andra vilddjuren satte jag på pepparkaksbak. Lite off-säsong, jag vet, men degen låg och skräpade utan att ha blivit utbakat till jul. Bättre sent än aldrig heter det ju. Telningarna tyckte i alla fall det var skoj och vi fick något att doppa i kaffet.
De andra vilddjuren satte jag på pepparkaksbak. Lite off-säsong, jag vet, men degen låg och skräpade utan att ha blivit utbakat till jul. Bättre sent än aldrig heter det ju. Telningarna tyckte i alla fall det var skoj och vi fick något att doppa i kaffet.
Fika i "garaget"
Raggarn och hans kvinna bjöd på fika i "garaget" i går kväll. Både garaget och fikarummet var nyrenoverade, men jag tycker nog fikarummet både var finast och roligast att se. Allt går i femtiotalsstil...svart- och vitrutigt golv, tavlor med neonljus på väggarna och Marilyn Monroe på kaffemuggarna.
Bilen som ska fixas till så "raggarfamiljen" sedan kan åka land och rike runt på cruising är det en del pyssel kvar att på än. Sista april var visst deadline...jaja..det återstår väl att se hur det går med det. Men fin kommer den att bli, det är jag helt säker på.
Gamla vänner.
Idag när jag läste min e-mail fick jag en väldigt glad överraskning. Jag hade fått ett vidarebefodrat meddelande från ett par gamla vänner som jag inte haft kontakt med på många, många år. Jag lärde känna den manliga delen av paret för..få se nu...22 -23 (HERREGUD!!!) år sedan, när vi gick en kurs tillsammans under ett års tid. Genom honom lärde jag också känna hans sambo (fru?). På den tiden bodde vi ganska nära varandra men genom jobb så flyttade de och vi kom ifrån varandra.
Men mycket minnen dyker upp i mitt huvud när jag läste mailet. Jag tänker på deras stora snabba hundar och på att det var H som fick mig att köpa mitt första akvarium. Jag tänker på när vi meckade (bytte bromsar?) med H:s pappas gamla grålle. Jag tänker på deras gula lilla hus med tre små hallar och hur vi vid jämna mellanrum blev hembjudna till dem (undrar om jag bjöd tillbaka någongång?). Mycket måste ha hänt sedan vi hördes sist.
Ska sanningen fram så visste jag att H åtminstone hade jobbat i den stora parken jag passerade dagligen när jag läste naturvetenskap. Jag spanade alltid på jobbarna där men hittade aldrig någon som stämde in så jag hade börjat misströsta lite. Däremot så är det ganska många av de som jobbar där som numera hälsar på mig... Många gånger tänkte jag att jag skulle fråga efter H, men jag kom mig liksom aldrig för.
Nu hoppas jag att det blir ändring och att vi snart kommer att träffas. Blir nog ett roligt 2009.
1986. H och två av hans hundar.
Men mycket minnen dyker upp i mitt huvud när jag läste mailet. Jag tänker på deras stora snabba hundar och på att det var H som fick mig att köpa mitt första akvarium. Jag tänker på när vi meckade (bytte bromsar?) med H:s pappas gamla grålle. Jag tänker på deras gula lilla hus med tre små hallar och hur vi vid jämna mellanrum blev hembjudna till dem (undrar om jag bjöd tillbaka någongång?). Mycket måste ha hänt sedan vi hördes sist.
Ska sanningen fram så visste jag att H åtminstone hade jobbat i den stora parken jag passerade dagligen när jag läste naturvetenskap. Jag spanade alltid på jobbarna där men hittade aldrig någon som stämde in så jag hade börjat misströsta lite. Däremot så är det ganska många av de som jobbar där som numera hälsar på mig... Många gånger tänkte jag att jag skulle fråga efter H, men jag kom mig liksom aldrig för.
Nu hoppas jag att det blir ändring och att vi snart kommer att träffas. Blir nog ett roligt 2009.
1986. H och två av hans hundar.
Ut med det gamla, in med det nya..
För det första, gårdagens supè med trevligt umgänge och god mat var superb. Tack G&G.
Det är alltså i dag som man ska ta tag i sitt liv och göra det till det bättre. Jag brukar alltid ha några vaga nyårslöften, men i år hade jag inte en tanke på att formulera några när jag stod där med näsan mot himlen, champangeglaset i handen och beskådade fyrverkeriet som lyste upp natthimlen. Så jag antar att jag för egen del kan säga att måtte 2009 bli ett lika skapligt år som 2008. Då får man allt vara nöjd. Sedan önskar jag för de som inte haft ett lika gott år, utan drabbas av lite eländes elände, får ett bättre 2009.
Är det något som är svårt att vänja sig vid så är det att se sig själv på bild. Jag har på sista tiden gjort en liten spaning i ämnet. Folk i min ålder och sådana som är äldre och de som är aningens yngre tycker nästan alltid att det är väldigt jobbigt att se sig själva på bild. Man tittat på den där jäkla bilden och tycker att "HerreJössses så man ser UUUT!!!". Alla andra tycker man ju dock ser normala ut fast de också utbrister samma sak. Yngre människor, de som är under trettio verkar inte bry sig nämnvärt om detta. Jaja, i och för sig är de väl oftast lite snyggare, men det räcker inte som förklaring, för när vi var "snyggare" tyckte vi i alla fall att det var obehagligt med bilder tagna på oss själva. Nej, jag tror helt enkelt att det beror på didgitalkamerornas (och mobilkamerornas) framfart. Folk tar kort ideligen och man tar många. De har varit med om det från början och de är vana. Inget konstigt med det. De bryr sig inte om hur de avbildas.Folk som mig blev i sin barndom fotograferad en gång i halvåret (på jul och på skolavslutningen), sedan tog det säker ett halvår innan man fick bilderna framkallade också. Man han aldrig vänja sig vid det helt enkelt, och det sitter fortfarande i. För att råda bot på det, och eftersom jag känner mig stark idag lägger jag nu ut en bild på mig själv, nyss hemkommen från gårdagens nyårsfirande.
På återseende // Strandskatan
Det är alltså i dag som man ska ta tag i sitt liv och göra det till det bättre. Jag brukar alltid ha några vaga nyårslöften, men i år hade jag inte en tanke på att formulera några när jag stod där med näsan mot himlen, champangeglaset i handen och beskådade fyrverkeriet som lyste upp natthimlen. Så jag antar att jag för egen del kan säga att måtte 2009 bli ett lika skapligt år som 2008. Då får man allt vara nöjd. Sedan önskar jag för de som inte haft ett lika gott år, utan drabbas av lite eländes elände, får ett bättre 2009.
Är det något som är svårt att vänja sig vid så är det att se sig själv på bild. Jag har på sista tiden gjort en liten spaning i ämnet. Folk i min ålder och sådana som är äldre och de som är aningens yngre tycker nästan alltid att det är väldigt jobbigt att se sig själva på bild. Man tittat på den där jäkla bilden och tycker att "HerreJössses så man ser UUUT!!!". Alla andra tycker man ju dock ser normala ut fast de också utbrister samma sak. Yngre människor, de som är under trettio verkar inte bry sig nämnvärt om detta. Jaja, i och för sig är de väl oftast lite snyggare, men det räcker inte som förklaring, för när vi var "snyggare" tyckte vi i alla fall att det var obehagligt med bilder tagna på oss själva. Nej, jag tror helt enkelt att det beror på didgitalkamerornas (och mobilkamerornas) framfart. Folk tar kort ideligen och man tar många. De har varit med om det från början och de är vana. Inget konstigt med det. De bryr sig inte om hur de avbildas.Folk som mig blev i sin barndom fotograferad en gång i halvåret (på jul och på skolavslutningen), sedan tog det säker ett halvår innan man fick bilderna framkallade också. Man han aldrig vänja sig vid det helt enkelt, och det sitter fortfarande i. För att råda bot på det, och eftersom jag känner mig stark idag lägger jag nu ut en bild på mig själv, nyss hemkommen från gårdagens nyårsfirande.
På återseende // Strandskatan
Årets sista dag
JädrarAnådaiMinLillalåda....jag tror husets män vaknat på fel sida idag. Åtminstone är det ett rysligt härjande och fräsande på två av dem. Som tur är är det varann de ger sig på så jag försöker bara hålla mig undan... för säkerhets skull.
Husets herre ska iallafall snart iväg och jobba och det är inte annat än att jag ser fram mot det. Den andra hetlevrade gaphalsen brukar inte ha ro att vara på samma plats någon längre stund så jag misstänker att även han snart kommer att hoppa in i bilen och med ett VRÅÅÅÅL gasa iväg till någon kompis. .
Det värsta är att jag inte har några större förhoppningar att de ska vara trevligare att ha att göra med i morgon. Båda ska väl fira nyårsafton på ena eller andra sättet och dagen efter kvällen före brukar ju inte vara de bästa av dagar.
Nu kan ju det dåliga humöret på åtminstone en av dem bero på att det just blivit lite för mycket av det goda. Den här julhelgen/nyårshelgen kommer väl gå till historien som den som var helt utan vett och sans när det gäller kalasande. Jag menar..julafton..vad är det om inte jättekalas. Sedan juldagen..ännu större kalasande hos bror med familj. Annandagen...pustande. Lördag, middag hos B&M. Måndag, 75-årskalas. Igårkväll var det festande i Nyby och ikväll nyårsfirande. Tuff vecka!! Det är inte annat än man längtar efter en vanlig vardag.
Gott Nytt År
Husets herre ska iallafall snart iväg och jobba och det är inte annat än att jag ser fram mot det. Den andra hetlevrade gaphalsen brukar inte ha ro att vara på samma plats någon längre stund så jag misstänker att även han snart kommer att hoppa in i bilen och med ett VRÅÅÅÅL gasa iväg till någon kompis. .
Det värsta är att jag inte har några större förhoppningar att de ska vara trevligare att ha att göra med i morgon. Båda ska väl fira nyårsafton på ena eller andra sättet och dagen efter kvällen före brukar ju inte vara de bästa av dagar.
Nu kan ju det dåliga humöret på åtminstone en av dem bero på att det just blivit lite för mycket av det goda. Den här julhelgen/nyårshelgen kommer väl gå till historien som den som var helt utan vett och sans när det gäller kalasande. Jag menar..julafton..vad är det om inte jättekalas. Sedan juldagen..ännu större kalasande hos bror med familj. Annandagen...pustande. Lördag, middag hos B&M. Måndag, 75-årskalas. Igårkväll var det festande i Nyby och ikväll nyårsfirande. Tuff vecka!! Det är inte annat än man längtar efter en vanlig vardag.
Gott Nytt År
Jul igen
Det är ju så roligt att fira jul så idag firade vi lite till. Den här gången hos Dottern i hennes hus tillsammans med hennes Prins och Prinskorvarna. Den söta tomten var Klaris. Jag hade världens minsta julklappssäck med mig eftersom jag förärade de små telningarna med varsin present från en guldaffär. Nu var de ju förståss inte guld i paketen, men väl varsina små silverörhängen. Till nästa år ska jag försöka komma ihåg hur praktiskt det var att handla julklappar i den
affären. Där finns ju något som passar de flesta och hur många julklappar man än köper så ryms de i jackfickan.
Prinsens dotter hade broderad en väldigt fin duk/bonad...
affären. Där finns ju något som passar de flesta och hur många julklappar man än köper så ryms de i jackfickan.
Prinsens dotter hade broderad en väldigt fin duk/bonad...
Mellandagsrea
Det blev en ny kamera. Sonen d.y visar upp den. Han gör sig mycket bättre på bild än sin mor.
Beslutsångest
I morgon ska jag på mellandagsrea. Jag har ovanligt mycket julklappspengar som jag kan spendera. Nu är frågan. ...ska jag köpa en motionscykel eller en kamera för pengarna?
Söndag
Idag är huset herre mer än olovligt vresig. Alla i närheten har fått sig varisn rejäl skopa med ovett. Befogat eller ej, det är frågan. Själv känner jag mig oskyldig till det mesta.
I går var det iallafall middag hos B och M. Ett par andra mycket trevliga människor var också där, så middagen var på det stora hela väldigt lyckad. Vi åt gott, spelade spel och prata skit hela dagen lång.
Och så är det dags att skryta lite över min studiediciplin. Jag har suttit hela dagen och pluggat och jag har hunnit med att skicka in och redovisat mina observationer från VFU:n. Hoppas, hoppas, nu bara att mitt flow vill hålla i sig så att jag fortsätter på det inslagna spåret även i morgon och i övermorgon och dagen efter det och alla dagar ända in till terminens slut. DET vore ju helt klart ett under i så fall.
Fru A och jag tänkte börja med våra hundpromenader som vi försummat sååååå länge. Men idag var det ju lite kallt, så.....
I går var det iallafall middag hos B och M. Ett par andra mycket trevliga människor var också där, så middagen var på det stora hela väldigt lyckad. Vi åt gott, spelade spel och prata skit hela dagen lång.
Och så är det dags att skryta lite över min studiediciplin. Jag har suttit hela dagen och pluggat och jag har hunnit med att skicka in och redovisat mina observationer från VFU:n. Hoppas, hoppas, nu bara att mitt flow vill hålla i sig så att jag fortsätter på det inslagna spåret även i morgon och i övermorgon och dagen efter det och alla dagar ända in till terminens slut. DET vore ju helt klart ett under i så fall.
Fru A och jag tänkte börja med våra hundpromenader som vi försummat sååååå länge. Men idag var det ju lite kallt, så.....
Nu är glada julen slut slut slut..
Nu är glada julen slut slut slut...
Som alltid har den varit trevlig. Träffat släkten, ätit god mat, myst i soffhörnet , knäckt nötter och bara haft det bra. Någonting som inte är bra med julen är att det är lite svårt att hålla kurvorna i shack. Kan tänka mig att det är lite mer av mig själv nu än för några veckor sedan, men törs inte riktigt kolla upp det genom att kliva på upp vågen. Igår tänkte iaf Londonpinglan och jag ta en långpromenad i skogen med hund och kaffekorg, men vad händer? Jo, en hel karavan med grönklädda män kommer och upplyser oss om att det är älgjakt i området. Vi fikade två meter från bilen och vände sedan hem igen.
Idag blir det middag hos B och M, så jag får väl göra på det tradionella sättet och ta tag i mitt liv efter nyår.
På återhörande // Snöskatan
Som alltid har den varit trevlig. Träffat släkten, ätit god mat, myst i soffhörnet , knäckt nötter och bara haft det bra. Någonting som inte är bra med julen är att det är lite svårt att hålla kurvorna i shack. Kan tänka mig att det är lite mer av mig själv nu än för några veckor sedan, men törs inte riktigt kolla upp det genom att kliva på upp vågen. Igår tänkte iaf Londonpinglan och jag ta en långpromenad i skogen med hund och kaffekorg, men vad händer? Jo, en hel karavan med grönklädda män kommer och upplyser oss om att det är älgjakt i området. Vi fikade två meter från bilen och vände sedan hem igen.
Idag blir det middag hos B och M, så jag får väl göra på det tradionella sättet och ta tag i mitt liv efter nyår.
På återhörande // Snöskatan
Nu är det (snart) jul igen...
Idag har det handlats julklappar. Rätt så kul om man hunnit tänka ut vad var och en ska ha och kan hitta på något riktigt fyndigt. Tyvärr kändes det inte som om årets julklappshandel blev så där riktigt genomtänkt. Men misströsta icke ni som i år av mig får konstiga saker. Man vet aldrig när man behöver just en sådan mockafjong...
Snoken ska få ett par läsglasögon av mig av den enkla anledning att hans armar börjar bli för korta och undertacknad råkar vara lite kaxig över att icke ha behov av några (ännu). Fast å andra sidan har ju inte han några gråa hårstrån...(och själv tonar jag håret bara för det är snyggt, så det sååå ).
Juklappshandeln gick som smort fast det var dan före dan. Vi åkte till ett stooort köpcentrum redan på tidig förmiddag. Då var det mycket folk överallt men alla var glada och trevliga och man småpratade med varandra vid paketinslagningsbänkarna. På eftermiddagen började de handlande människorna se lite mindre glada ut. Folk såg trötta och hålögda ut och gick runt där med en blick som stirrade i fjärran. Inget mer trivsamt småprat någonstans längre. Kassörskorna började bli otåliga, korten fungerade dåligt pga överbelastat nät och bankomatköerna var enorma.
Men nu är det över. Alla paket ligger under granen väl inslagna och i nuläget välklämda.
GOD JUL
Julhandel
Jag besökte en affär under förmiddagen idag. Jag tänker inte nämna vilken, men jag kan säga så mycket att den är liten och av lokal karaktär. Handlade sill, julskinka, rödkål, pepparkaksdeg, smör, mjölk, fil, bröd, frukt, grönsaker och massor med andra grejer. Vagnen var överfull och ingen kan beskylla mig för att inte vara köptrogen den lilla butiken trots att jag antagligen skulle tjäna en hel del med att i allafall julhandla i något köpcentrum någonstans. Man kan väl betrakta mig som en stammis.
I dag gjorde jag ändå bort mig, men det visade sig att "butikstanten" gjorde bort sig ännu mer....
Jag trängde mig nämligen förbi en man och en varuhylla vid kassan när min fot stötte till en stor keramiktomte som stod placerad på golvet framför kassan. Tomten stod och vaggade ett tag men föll sedan framstupa försiktigt, men det räckte gott och väl för att tomten skulle bli i två halvor.
Jag: (något förfärat)..ojojojdååå..(satte ihop tomten igen, såg ut som förr men TRASIG)
Kassatanten:..................(sa ingenting)
Jag: ojojojdååå, hur gör vi nu?
Kassatanten: Vet du vad den kostar den där....130 kronor!!! (jag skämdes ännu mer)
Kassatanten: Den går nog att limma ihop så kan man ha den som prydnad.
Sonen d.y: Har du superlim så kan jag limma ihop den åt dig ( han tittar på kassatanten)
Kassatanten: Men JAG kan ju inte sälja den igen..det går ju inte (nej, SJÄLVKLART) ...den får ju ni göra själva (limma med eget lim alltså)...men du kan säkert använda den..det kommer inte synas så mycket att den är lagad.
Jag: ????? ....ok (mycket tveksamt)...jag får väl köpa tomten då...
Vid det här laget började jag bli lite sur. OK, jag hade ju förstört tomten, men det var inte med flit. Och visst, jag får väl ersätta den då, men ta hem den tänkte jag då INTE göra. Jag ville verkligen inte HA den. Men jag sa inget utan sträckte återigen fram betalkortet.
Då härsknade en av de andra kunderna till, en man som jag aldrig sett förr. Med myndig stämma säger han till kassatanten att han aldrig hört på maken, att jag ska betala en tomte som gick sönder av en ren olycka och som stod väldigt tokigt placerad och skulle det gå till på det sättet så skulle han ALDRIG mer sätta sin fot i den affären igen..typ.
Kassatantens ansikte skiftade färg till blodrött, jag fick tillbaka betalkortet, tackade och bad om ursäkt om vart annat och skyndade ut. Så du man som räddade mig och sparade 130 kronor åt mig, läser du detta, så TACK för hjälpen.
I dag gjorde jag ändå bort mig, men det visade sig att "butikstanten" gjorde bort sig ännu mer....
Jag trängde mig nämligen förbi en man och en varuhylla vid kassan när min fot stötte till en stor keramiktomte som stod placerad på golvet framför kassan. Tomten stod och vaggade ett tag men föll sedan framstupa försiktigt, men det räckte gott och väl för att tomten skulle bli i två halvor.
Jag: (något förfärat)..ojojojdååå..(satte ihop tomten igen, såg ut som förr men TRASIG)
Kassatanten:..................(sa ingenting)
Jag: ojojojdååå, hur gör vi nu?
Kassatanten: Vet du vad den kostar den där....130 kronor!!! (jag skämdes ännu mer)
Kassatanten: Den går nog att limma ihop så kan man ha den som prydnad.
Sonen d.y: Har du superlim så kan jag limma ihop den åt dig ( han tittar på kassatanten)
Kassatanten: Men JAG kan ju inte sälja den igen..det går ju inte (nej, SJÄLVKLART) ...den får ju ni göra själva (limma med eget lim alltså)...men du kan säkert använda den..det kommer inte synas så mycket att den är lagad.
Jag: ????? ....ok (mycket tveksamt)...jag får väl köpa tomten då...
Vid det här laget började jag bli lite sur. OK, jag hade ju förstört tomten, men det var inte med flit. Och visst, jag får väl ersätta den då, men ta hem den tänkte jag då INTE göra. Jag ville verkligen inte HA den. Men jag sa inget utan sträckte återigen fram betalkortet.
Då härsknade en av de andra kunderna till, en man som jag aldrig sett förr. Med myndig stämma säger han till kassatanten att han aldrig hört på maken, att jag ska betala en tomte som gick sönder av en ren olycka och som stod väldigt tokigt placerad och skulle det gå till på det sättet så skulle han ALDRIG mer sätta sin fot i den affären igen..typ.
Kassatantens ansikte skiftade färg till blodrött, jag fick tillbaka betalkortet, tackade och bad om ursäkt om vart annat och skyndade ut. Så du man som räddade mig och sparade 130 kronor åt mig, läser du detta, så TACK för hjälpen.
Jullov
Om ni undrar...jag har inte lagt ner bloggen och..ja, jag lever fortfarande i bästa välmåeende. Men de sista veckorna har inte varit som mitt vanliga, lätt slappa, studentliv. Näråå, heltidsjobb (heltidsparaktik), heltidsstudier (MASSOR med uppgifter att göra) och julstök. Sen har jag ju någon idé om att jag gärna vill göra det som jag gjorde innan det körde ihop sig med alla måsten, som att gå ut med hundarna, träffa människor, surfa runt på nätet och dricka kaffe.
Men nu finns det ju någon rättvisa här i världen, för efter att ha varit en dubbelarbetande, stressad och superaktiv kvinna i fem veckor så är det från och med i förrgår annat som gäller...nämligen jullov. Det är minsann få vuxna människor förunnat att ha jullov, så lite priviligerad är man allt. Och jag kan inte låta bli att lite skadeglatt dra på munnen när mina barn ( två av dem iaf) måste ställa sina väckarklockor och åka till ett jobb medan jag själv kan göra lite vad jag vill.
Annat roligt som hänt:
*Londonpinglan är tillbaka och trampar nu svensk mark under sina DrMartens.
*Gårdens män har fått hem sin nya "leksak" och alla är lyckliga som små barn.
*Några som jag känner ska bli farmor och farfar ...(oj, man närmar sig DEN åldern)
*Sonen d.y har julstädat hela huset (TACK!!!)
*Bensinen är billig
*Sonen d.ä ska flytta hemifrån :-D
Det finns en lista med mindre roliga saker också:
*Jag hade inte gjort (och jag var dessutom den ENDA som inte gjort dem) mina uppgifter till VFU-seminariet och fick SKÄMMAS under redovisningen.
*Jag var tvungen att säga adjö av alla rara barn i klass 2-3 B.
*Min mobilkamera är kass
*Jag vet inte vad jag ska köpa för julklappar och det är dan före dan före dan före dan före doppardan idag.
*Etanolen är dyr.
*Sonen d.ä ska flytta hemifrån :-(
Snörvel
Fortfarande sjuk :(. Trodde jag var på g igen eftersom jag faktiskt orkade gå på gårdagens sjömöte, men det berodde nog mest på vilja, treo, bafucin och en hel dags sängläge.
Idag ska jag iaf inte bara ligga och tycka synd om mig, utan jag ska:
a) läsa allt om papperstillverkning och sålla ut vad jag ska lära ungarna.
b) börja med "högen" som ska läsas till tentan.
c) ev sy färdigt julgardinerna till det "nya" vardagsrummet.
d) åka till fru A med en blomma (det finns folk det är mycket mer synd om än om mig).
Snoken är hemma idag så man kanske kan begära en viss uppassning (jag är ju iaf lite sjuk).
Skypade med Londonpinglan igår. Snart har kvinnan svensk jord under fötterna igen. Kul för åtminstone mig.
Idag ska jag iaf inte bara ligga och tycka synd om mig, utan jag ska:
a) läsa allt om papperstillverkning och sålla ut vad jag ska lära ungarna.
b) börja med "högen" som ska läsas till tentan.
c) ev sy färdigt julgardinerna till det "nya" vardagsrummet.
d) åka till fru A med en blomma (det finns folk det är mycket mer synd om än om mig).
Snoken är hemma idag så man kanske kan begära en viss uppassning (jag är ju iaf lite sjuk).
Skypade med Londonpinglan igår. Snart har kvinnan svensk jord under fötterna igen. Kul för åtminstone mig.
