Ut med det gamla, in med det nya..
För det första, gårdagens supè med trevligt umgänge och god mat var superb. Tack G&G.
Det är alltså i dag som man ska ta tag i sitt liv och göra det till det bättre. Jag brukar alltid ha några vaga nyårslöften, men i år hade jag inte en tanke på att formulera några när jag stod där med näsan mot himlen, champangeglaset i handen och beskådade fyrverkeriet som lyste upp natthimlen. Så jag antar att jag för egen del kan säga att måtte 2009 bli ett lika skapligt år som 2008. Då får man allt vara nöjd. Sedan önskar jag för de som inte haft ett lika gott år, utan drabbas av lite eländes elände, får ett bättre 2009.
Är det något som är svårt att vänja sig vid så är det att se sig själv på bild. Jag har på sista tiden gjort en liten spaning i ämnet. Folk i min ålder och sådana som är äldre och de som är aningens yngre tycker nästan alltid att det är väldigt jobbigt att se sig själva på bild. Man tittat på den där jäkla bilden och tycker att "HerreJössses så man ser UUUT!!!". Alla andra tycker man ju dock ser normala ut fast de också utbrister samma sak. Yngre människor, de som är under trettio verkar inte bry sig nämnvärt om detta. Jaja, i och för sig är de väl oftast lite snyggare, men det räcker inte som förklaring, för när vi var "snyggare" tyckte vi i alla fall att det var obehagligt med bilder tagna på oss själva. Nej, jag tror helt enkelt att det beror på didgitalkamerornas (och mobilkamerornas) framfart. Folk tar kort ideligen och man tar många. De har varit med om det från början och de är vana. Inget konstigt med det. De bryr sig inte om hur de avbildas.Folk som mig blev i sin barndom fotograferad en gång i halvåret (på jul och på skolavslutningen), sedan tog det säker ett halvår innan man fick bilderna framkallade också. Man han aldrig vänja sig vid det helt enkelt, och det sitter fortfarande i. För att råda bot på det, och eftersom jag känner mig stark idag lägger jag nu ut en bild på mig själv, nyss hemkommen från gårdagens nyårsfirande.
På återseende // Strandskatan
Det är alltså i dag som man ska ta tag i sitt liv och göra det till det bättre. Jag brukar alltid ha några vaga nyårslöften, men i år hade jag inte en tanke på att formulera några när jag stod där med näsan mot himlen, champangeglaset i handen och beskådade fyrverkeriet som lyste upp natthimlen. Så jag antar att jag för egen del kan säga att måtte 2009 bli ett lika skapligt år som 2008. Då får man allt vara nöjd. Sedan önskar jag för de som inte haft ett lika gott år, utan drabbas av lite eländes elände, får ett bättre 2009.
Är det något som är svårt att vänja sig vid så är det att se sig själv på bild. Jag har på sista tiden gjort en liten spaning i ämnet. Folk i min ålder och sådana som är äldre och de som är aningens yngre tycker nästan alltid att det är väldigt jobbigt att se sig själva på bild. Man tittat på den där jäkla bilden och tycker att "HerreJössses så man ser UUUT!!!". Alla andra tycker man ju dock ser normala ut fast de också utbrister samma sak. Yngre människor, de som är under trettio verkar inte bry sig nämnvärt om detta. Jaja, i och för sig är de väl oftast lite snyggare, men det räcker inte som förklaring, för när vi var "snyggare" tyckte vi i alla fall att det var obehagligt med bilder tagna på oss själva. Nej, jag tror helt enkelt att det beror på didgitalkamerornas (och mobilkamerornas) framfart. Folk tar kort ideligen och man tar många. De har varit med om det från början och de är vana. Inget konstigt med det. De bryr sig inte om hur de avbildas.Folk som mig blev i sin barndom fotograferad en gång i halvåret (på jul och på skolavslutningen), sedan tog det säker ett halvår innan man fick bilderna framkallade också. Man han aldrig vänja sig vid det helt enkelt, och det sitter fortfarande i. För att råda bot på det, och eftersom jag känner mig stark idag lägger jag nu ut en bild på mig själv, nyss hemkommen från gårdagens nyårsfirande.
På återseende // Strandskatan
Kommentarer
Trackback
