Strandskatan

Det regnade i morse.
Sen blev det fint.
Då fick alla barn gå ut och leka i det fina vädret.
Utan galonisar.
Då började det regna.
Alla barnen tvingades krångla på sig galonisar. 
Det tog e v i g h e t e r.
När alla var klara sken solen.
Då fick de leka i solskenet iförda full galonmundering, inklusive stövlar.
Alla barnen blev jättevarma.
Då sa jag att de kunde gå in och ta av sig alla galonisar.
Det tog e v i g h e t e r.
När de väl kom ut igen började det regna.
Alla barnen blev jätteblöta.
Då fick alla barnen ta på sig sina extrakläder.
Det tog också e v i g h e t e r.
Sedan SORTERADE vi galonisar
Även det tog evigheters e v i g h e t er.
Efter det gav vi upp...gav pedagogoska träpusslen en chans istället..
Jamen...varför ÄR det på detta viset?

Aj..en tydlig smärta känns i armen. Jag ser hur det röda blodet fullkomligen pulserar ur min kropp. Det rinner och rinner och milliliter blir till deciliter. Kvinnan vid min sida står helt iskallt och tittar på. Hon gör ingenting..inte än..hon vill se mer blod först. Jag sneglar åt sidan. Jag ser en man. Liksom jag ligger han på rygg med blodet rinnande. Han ser blek ut. Mycket blek. Hans sista stund är snart kommen.....och ja..mycket riktigt..kvinnan vänder sig mot den bleke mannen och ansiktet förvrids...i ett glatt leende när hon utbrister:
-Ja, då var den här påsen full då. Känns allt bra?
Hon försluter blodpåsen, tar ur kanylen och plåstrar om den bleke mannen. Mannen ser glad ut, bekräftar att han mår bra, får sin påse med järntabletter och blodgivargåvan och säger tack och hej.

Jag brukar känna mig glad när jag går från blodgivningen. Nu kanske mitt blod kommer att hjälpa någon som är sjuk, nyopererad eller som råkat ut för en olycka. Och det är så enkelt och gör nästan inte alls ont (bara lite).

 

Jag vill hålla av dig
utan att hålla fast dig.
Jag vill ha dig
utan att äga dig.
Jag vill älska dig
Utan att göra om dig.
Jag vill vara nära dig
utan att kväva dig.
Jag vill ge dig kärlek
utan att ställa krav eller villkor
Jag vill ge upp mig
jämte dig.
Utan att gå före, utan att sacka efter.
Jag vill vara din människa på jorden.

Den här veckan har jag gjort uppehåll i mitt sommarlovsfirande och faktiskt jobbat. Det var riktigt roligt att träffa alla glada barn och alla gamla fröknar igen.
Från ungar kan man få höra mycket tokigheter. Eftersom det har varit sommaruppehåll så var allt sig inte riktigt likt när barnen kom tillbaka. En del leksaker var undanplockade och andra hade tillkommit.

Pojken: Var e stora traktorn?
Fröken: Den har vi lagt undan en stund. Vi har tagit fram andra saker som ni kan leka med nu.
Pojken: Var e tröskan?
Fröken: Den har vi också ställt undan.
Pojken (något sur): Kan jag få gå på toaletten, eller har ni tagit undan den med?

De stora barnen (mina egna avkommor + deras kompisar) har förvandlat soffhörnan till en spelhåla. Funderade om jag ska ta procent på vinstpengarna som hyra av lokal samt öppna en bar i anslutning till "spelhålan". Synd bara att de antagligen har ganska dåligt med pengar och bara spelar med marker. Jag lär väl inte bli rik på den affären.

Ha de gott ! 

Om jag påstod att jag inte slöat till under sommaren så vore det ren lögn. Jag har inte gjort mycket över huvud taget, och något som man kan kalla aktivt motionerande har varit i det närmaste obefintligt.
Men i går minsann, så tog fruA och jag våra hundar i koppel och knallade vår standardrunda. Standardrundan kändes rätt lång. Inte bra!  Vi blev svettiga också, fast det var inte ens varmt. Inte bra det heller!

Det är bara en sak som gäller nu, och det är DISCIPLIN!

Fick äran att följa med på en loppisrunda i grannskapet i i går. Tyvärr kan jag inte lägga ut fina bilder på mina fynd. Det enda fynd jag gjorde var nämligen själva fikat på ett "loppiscafe". Inte visste jag att loppisfika var en sådan höjdare. Brieost, salami och rödlöksmacka..jag säger bara det...MMMMMUMMS! Och allt för ett typiskt loppispris. Det var nog inte sista gången jag besökte det stället.

Nu ska jag ut i solen...den har nämligen kommit tillbaka.  // Skatan

Det har inträffat ett litet mysterium. Min säng är full av sand. Eller full och full...det är ju inte så att det direkt går att bygga ett sandslott i den, men tillräckligt mycket för att det skulle gå att borsta ihop i en liten hög och ändå ha så mycket kvar att det blev otroligt irriterande att ligga i den. Mysteriet är var denna sand kan komma ifrån.Själv har jag inte varit i närheten av någon sand. Avkommorna slutade leka i sandlådor för åratal sedan så jag är tveksam att någon av de skulle vara orsaken. Hunden kan man ju misstänka, men var skulle hon lagra all sand innan hon släppte ut det i min säng. Dessutom vill jag gärna tro att hon är tillräckligt väluppfostrad för att inte kliva upp i min säng (även om jag inte är i närheten) . Det kan ju vara ett rent sabotage. Har gått egenom mina fiender i huvudet men hittar ingen som vill mig så illa eller har som verkar ha något klart motiv. Ikväll kommer dock förhör påbörjas med Sonen d.ä, som för närvarande anses som den huvudmisstänkte. Anledningen är att han 1) ofta vistas i en grusgrop,  2) sågs ligga i min säng knappandes på MIN dator .

Dagen skämt stod för övrigt Sonen d.ä för idag.
Vet du vilken krydda som är bäst på el?
Svar: KAN-EL!! (..sååå DÅLIGT att man inte kan låta bli att skratta)

Dagens felsägning stod Sonen d.y för när han svarade på frågan vad han ville ha till middag.
Svaret löd:"Dål-kolmar!"

På återseende// Skatan

I morse, en stund på förmiddagen, en stund på eftermiddagen, en till stund på eftermiddagen samt en liten stund på kvällen ägnade jag mig åt att titta på filmen Borta med Vinden. Den riktiga gamla klassikern från 1939. Den var hela fyra timmar lång så därav anledning till att jag såg den i delar. Det kom liksom annat emellan hela tiden. Filmen var i alla fall storslagen och helt underbar, fast det visade sig att Scarlett O'Hara var en riktig bitch. Hon trånde hela tiden efter, och försökte fånga, sin bästa vänninas man. Hon tog därefter sin systers älskade och drev honom i döden. Gifte sig till slut med en man som visserligen älskade henne men som hon egentligen gav blanka fan i.

Jag satt och pratade med Dottern idag  och frågade om hennes nya jobb vilket ledde fram till dagens "goddag-yxskaft-konversation"

Jag: Hur går det på jobbet då?
Dottern: Det värsta är alla kranar och knappar.
Jag: Kramar och klappar?!

Jag tänkte (helt förvirrad): Vaddå? Kramar och klappar?? Vaddå värsta? Har de så gemytlig stämning på jobbet? Vaddå? VA?!?

               

Träffade Londonpinglan och Tjejen-i-lila-håret i går. Tjejen-i-lila-håret hade förövrigt rosa hår nu. Men det var lika mycket hon för det. Det var en upplyftande eftermiddag som alltid i sällskap med dessa två. Vi drack kaffe, åt Londonpinglans egenhändigt bakade bullar och pratade, pratade och pratade. Tjejen-i-lila-håret pratade mest för hon är nykär (eller iaf på väg att bli..).  Tjejen-med-lila-håret är på alla sätt en otroligt verbal kvinna. Jag är grymt avundsjuk på hennes oerhörda ordföråd. Vet ingen som kan svänga sig med så många "fina" ord, och de ploppar ur henne helt naturligt. Hon har precis fått jobb på en förskola. Grattis till henne och till alla barnen och till deras föräldrar på denna förskola.
Jag skulle kunna lägga upp en bild på oss från i går. Men Londonpinglan hotar att säga upp bekantskapen med mig och "deleta" mig ur hennes liv om jag gör det. Fattar inte varför egentligen, hon går ju och visar upp sig hela dagarna utan att dra en sopsäck över sig. Och hur många läser min blog?..typ..ingen. Nåja, törs inte riskera något.
Förövrigt hade jag planerat en kväll på Ön. Men alla i mitt sällskap backade ur. FruA fick gäster och herrS fick problem med ÖVERHUSET (läs föräldrahemmet, ink.föräldrar o bror). De har SYNPUNKTER (läs: ägnar sig åt ren mobbing). Hade kunnat följt med toyboysen som förra veckan, men... (fan, vad jag ångrar mig, borde ha gjort det).

// Anette

Londonpinglan och jag hade picknick igår (vi har alltid pickninck).Vi drack kaffe och åt bullar (det gör vi också alltid).
Jag åt lite för mycket bullar så det stod mig upp i halsen och jag blev smått spyfärdig (precis som vanligt det också).
Och så pratade vi om män/karlar/pojkar/killar (av gammal vana). Vi var på samma ställe också, i samma dal, vid samma bord (men varför ändra på ett vinnande koncept).
Den här gången hade vi lyxat till det lite och använde MUGGAR. Så allt var minsann inte som vanligt. Förra gången fick vi göra special-muggar på temat "man tager vad man haver". Kanske inte den mest fulländade uppfinningen, men fullt användbar.

                   

Nådens år 2008, den 26 dagen, i månaden Juli /  Eder egen Anette von Plätt

Jag har konstaterat att jag är lite sen i utvecklingen. Eller också är det så att jag kör mitt liv baklänges. När jag var liten var jag ganska stor och förståndig. Nu är jag stor men varken duktig eller särskilt förstån
Så länge jag kan minnas har jag alltid jobba på somrarna. Först var det hemma på gården med höbärgning och flyghavreplockning, och senare i en handelsträdgård i flera somrar på raken tills jag fick ett riktigt jobb. Vid 25 var jag småbarnsmor/bondmora/äkta maka och kunde allt om saftning, syltning, hemslakt och korvstoppning. Jag tillverkade egen barnmat, tvättade tygblöjor och sydde vinteroveraller till barnen. Jag engagerade mig i politik och bakade nyttiga limpor under tiden jag lyssnade på samhällsprogram i P1.
Sen en vacker dag så struntar jag i allt det där.. Ungarna har växt i kapp mig. De är lika stora och om möjligt lite förståndigare än deras mor. En sockerkaka har inte bakats på åratal och mat lagar jag högst ett par gånger i veckan. Jag jobbar inte särskilt mycket utan vill helst roa mig både vardag och helg. Från att ha "noll" privatliv har jag nu mitt eget lilla krypin som är BARA mitt. Helt plötsligt har jag ingen aaaning om nationen Sveriges politiska angelägenheter, men jag vet allt om nationerna i Uppsala och vad vin resp. öl kostar på de olika ställena.
Förr bekymrade jag mig över mina barns skolgång. Numera bekymrar sig andra över min skolgång.
Förr hade jag semester..nu har jag sommarlov.
Kan i mina klara stunder oroa mig över framtiden om denna utveckling ska fortgå. Jag kommer antagligen att återgå till barnstadiet. Jag kommer inte kunna klara mig själv, bli matad med färdigtuggad barnmat och få en säng med galler på sidorna så jag inte ska ramla ur sängen.